Kulturloggen

Revolt - Suzanne Collins OBS innehåller spoilers från del ett och två i Hungerpselstrilogin Året då 75-årsjubeléet för hungerspelen har kommit och regimen chockerade alla med att komma med budskapet att inte ens de starkaste kommer undan, det här årets tävlanden plockas från de som redan varit med en gång och segrat. Samtidigt breder rebellaktivitererna ut sig och det ryktas om att distrikt tretton inte är utplånat. Katniss hem, distrikt 12, har utplånats men hon befinner sig i säkerhet men göär hennes mamma och syster det? Och var är Peeta? Kommer rebellerna att kunna störta regimen och president Snow? Den sista och avgörande delen i den så omåttligt populära trilogin om hungerspelen är väl ungefär vad jag hade förväntat mig fast ändå inte. När den först kom blev folk väldigt upprörda över slutet så jag hade förväntat mig något väldigt oväntat men den reaktionen uteblev. Det känns som en värdig avslutning samtidigt som jag hade förväntat mig nåt galet. Jag tycker väl att

Terry Cavanagh Terry Cavanagh är en mästare på att hitta det där enkla - det som man i efterhand tänker är nästan löjligt enkelt - men som är så svårt att nagla fast. Kanske det också handlar om att våga vara simpel, speciellt inom spelindustrin där det fortfarande ofta handlar om bullet points och senaste tekniken. Kanske skulle en traditionell annons för Cavanaghs senaste släpp Super Hexagon läsa "FIGHT your way out of a RELENTLESS maze of neverending hexagons that JUST WONT STOP!" - och kanske är det också därför hans alster aldrig släpps mha förläggare, utan helt utav honom själv med minimal marknadsföring via hans personliga Twitter. För det är inte med bullet points Cavanagh vinner över mitt hjärta utan med speldesign avskalad till märgen och charm utöver det vanliga. Super Hexagon går ut på att navigera ut ur en labyrint av sexsidiga rum som ständigt krymper in mot mitten. Varje rum saknar minst en vägg, och det gäller att behålla lugnet för att hitta vägen

Jag älskade honom - Anna Gavalda Jag älskar Anna Gavaldas böcker och när jag insåg att jag hade en tunnis oläst i bokhyllan slängde jag mig så klart över den. Det avskalade språket är så underbart och känns så genomtänkt samtidigt som det flyter på så bra. Man slängs mellan tvivel och hopp, mellan lycka och avgrund, mellan otrohet och kärlek. Det är så franskt, det är så mänskligt.  Chloé befinner sig plötsligt i en oönskad situation, hennes man har lämnat henne, med två döttrar, för en annan kvinna. Hennes tyste och kalle svärfar tar sig an henne, de flyr Paris för att hon ska få återhämta sig i en stuga på landet och de hittar en hel del att prata om. Svärfadern är inte den hon hon alltid trott att han är och kanske finns det hopp även för hennes situation.  Jag kommer genast att tänka på Decamerone av Boccaccio, ni vet den där gamla boken om ungdomar som flyr det pestsmittade Florens och berättar historier för varandra. Jag har enbart en oläst bok kvar av Gavalda nu,

Staden som försvann - Stephen King Författaren Ben Mears återvänder till den plats han växte upp på, Jerusalem´s Lot, för att skriva sin nästa roman. Salem´s Lot är en liten by i Maine där intrigerna haglar och där hemligheter finns begravna. Ungefär samtidigt som Ben kmmer till staden anländer även herrarna Stroker och Barlow för att köpa det övergivna huset uppep å kullen och för att öppna en antikhandel i stan. Strax därefter börjar folk försvinna och dö och ingen vet hur eller varför men de anar att de själva kan vara på tur här näst.  det här är Stephen Kings andra utgivna roman, den sålde inte särskilt mycket när den kom ut 1985 men när den väl kom i pocket blev det snabbt en bestseller. Idag har vi en helt annan relation till vampyrer än på den tiden, nu är de snygga och vänliga (om de vill) och kan till och med vara ute i dagsljus, ja jag tänker på Twilight , True Blood och Vampire diaries . Jag måste dock säga att det är skönt att gå tillbaka till de genomonda och

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö - Håkan Nesser När jag såg att Håkan Nesser utkommit med en ny bok, Levande och döda i Winsford, så började jag fundera lite över varför jag aldrig läst något av honom. Svaret var inte så svårt, jag har oerhört svårt för deckarserier, speciellt nordiska sådana. varför vet jag inte riktigt, det kan vara så att alla dåliga TV-filmer och oändliga repriser av Beck helt enkelt har förstört det hela. När jag så läste beskrivningen av Nessers senaste bok så tyckte jag att det verkade som att det kan finnas kvalitéer som ligger utanför deckargenren, kvalitéer som intresserar mig. Det är södra England, det är landsbygd, det är mystiska omständigheter men inte nödvändigtvis sådana som kräver en hop med excentriska poliser. Jag började således rota i Nessers utgivning, hoppade över allt som handlade om Van Veeteren och som benämndes med "kriminalroman, filmatiserad" och hittade fram till Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.  Eri

Allt jag önskar mig - Grégoire Delacourt Jocelyne närmar sig femtio år, är lite småtjock och driver en sybehörsbutik. Hon har två utflugna barn, ett dött barn och ett äktenskap som mest går på av gammal vana. Hon drömde om att bli modeskapare i Paris men driver i stället en stickblogg och är rätt nöjd med sitt mediokra liv. Så en dag vinner hon storvinsten på lotto, över 18 miljoner euro. Nu kan hon äntligen få allt hon önskat sig, eller? För det första är Jocelyne en karaktär helt i min smak. Hon handarbetar och bor utanför Paris. Jag älskar den här karaktären, hon är smart, eftertänksam, känslig och originell. Det är en underbar feelgoodroman som är väl balanserad, inte för mycket slisk, utan man får sin begärda del av både sorg och av humor. Intressanta relationer med både barn och man och så klart med en och annan tvärvändning.  För det andra är det ganska roande att läsa om att bli miljonärska. Vem ska man berätta det för? Hur kommer folk att reagera? Vad ska jag gö

OBS innehåller spoilers från del ett i Hungerpselstrilogin Tävlingen är slut och Katniss är världsberömd. Hon och hennes familj lever gott och behöver inte bekymra sig för något längre men hon måste hålla upp fasaden som hon och Peeta byggt upp. De är inte kära men måste låtsas så att regimen inte förstår att deras vinst i förra årets hungerspel var en bluff. Det blir allt svårare att hålla masken samtidigt som det ryktas om rebellaktiviterer i andra distrikt. När det så är dags för nästa hungerspelstävling händer det något som ingen hade kunnat förutspå.  Jag var inte särskilt imponerad av första delen i trilogin , och det håller jag fortfarande fast vid, men del två kom faktiskt som en riktig käftsmäll. På ett bra sätt. Jag blev som sagt förbluffad över att tävlandet redan var slut efter första boken och hade ingen aning eller någon förväntning inför del två så jag blev överraskad! Visst var den lite seg till en början men det kom verkligen igång. Del tre däremot har folk a

Då var långa listan tillkännagiven: Tash Aw - Five Star Billionaire   NoViolet Bulawayo -  We Need New Names   Eleanor Catton -  The Luminaries   Jim Crace - Harvest  Eve Harris - The Marrying of Chani Kaufman   Richard House -  The Kills Jhumpa Lahiri -  The Lowland Alison MacLeod -  Unexploded   Colum McCann  -  TransAtlantic   Charlotte Mendelson -  Almost English   Ruth Ozeki - A Tale for the Time Being Donal Ryan - The Spinning Heart Colm Tóibín - The Testament of Mary   Någon som har läst någon av dem och vill rekommendera? Jag har bara läst Colm Tóibin men inte just den boken. 

Den 24:e Juli 1860 föddes Alfons Maria Mucha i Invancice i dåvarande Österrike-Ungern. Med sin förförande konst, föreställande eleganta kvinnor med svallande hår målade med fantastiska färger, skulle han komma att bli Jugenstilens (känt som Art Nouveau i de flesta delar av världen) mästare.  Mucha ska ha imponerat med sina teckningar redan från tidig ålder, dock bestämde han sig inte för att ägna sitt liv åt konsten förrän han en eftermiddag såg Barockmästaren Umlauf arbeta på en fresk i en lokal kyrka. Mucha ansökte till konstakademien i Prag och kom in. Dock fick han höra från sin lärare att det finns många artister men lite pengar och att han borde hänge sig åt något han kunde bli bättre på.  Men Mucha gav inte upp, år 1881 började han arbeta på en firma i Wien, som skapar scenografi åt teatrar, vid namn Kautsky-Brioschi-Burghardt. Där stannade han i två år men efter en omfattande brand på teatern fick han sluta och flyttade till Prag för att restaurera familjeporträtt och

En del av rekvisitan på ESA 2013 Svensk sommar, det är ingen högsommarvärme men det är varmt, men det är inte lika varmt som det just nu är inne i lokalen Nyeport strax utanför Skövde centrum. Där befinner sig en salig blandning av gamla datorer, TV-spelskonsoler, Tjock-TV-apparater och så klart en massa nördar som nyttjar utrustningen, varav flera är världsmästare.  Det som pågår just nu i lilla Skövde är European Speedster Assembly där spelare från hela världen samlats för att spela spel i direktsänd Webb-TV så snabbt de bara kan. Det började som en lokal träff för spelälskare, vi har en utmärkt spelutbildning på högskolan i Skövde så det finns många likasinnade här, men det har alltså vuxit till att bli ett världsomspännande evenemang. I ett rum längst in i lokalen sitter en person åt gången uppkopplad på Twitch och spelar ett spel samtidigt som andra så kallade runners sitter och tränar inför sin tur i rampljuset. I skaran finns bland annat världsrekordhållare i att spela S

Tänk er att vara tyskspråkig i ett land där tyska inte är modersmål. Tänk er att vara jude i en tid då judar fick leva i ett eget område samtidigt som ni inte helt anammar det judiska levernet. Tänk er att vara advokat, arbeta med förebyggande åtgärder gällande arbetsplatsolyckor, men ha en ambivalent syn på rättssystem och byråkrati. Tänk er att ha en komplicerad relation till sin far. Tänk er att ni lägger all energi på att skriva under alla dygnets lediga timmar men att inte ha någon tro på sin egen förmåga. Tänk er att förlova sig med kvinnor men aldrig komma till skott, att aldrig kunna slå sig till ro. Tänk er att vid 34 års ålder få diagnosen tuberkulos och sju år senare dö, helt okänd för världen, efter att inte ens kunna dricka vatten på grund av sin åkomma. Kafkamuséet i Prag sett från en båttur på Vltava. Foto: Metta Karlsson Det här är en ganska förenklad sammanfattning av den store Pragfödde författaren Franz Kafka, en sammanfattning som man kan fördjupa sig i

Divergent - Veronica Roth I den dystopiska Chicagos framtid lever Beatrice med sin familj. Samhället har delats in i fem falanger och varje år gör varje 16-åring ett test som visar vilken falang de bör tillhöra och ska sedan välja vart de så småningm ska hamna. Oftast hamnar man där föräldrarna finns men det finns så klart undantag. När Beatrice gör sitt test är svaren tvetydiga, hon visar sig vara divergent. Det är farligt, hon får inte avslöja det för någon men det är lättare sagt än gjort. När konflikter börjar uppdagas mellan falangerna visar det sig att Beatrice har en stor roll att spela för människors överlevnad.  Jag kan väl börja med att säga att jag har läst första delen i Hungerspelen och jag blev väl sådär imponerad, samma sak gäller Roths bok och dessa två böcker är väldigt lika. Det handlar om USA när världen är indelad i olika distrikt och en stor del handlar om tävling på liv och död. Fast i Roths värld handlar det om att komma med i den falang man valt för

Pojken & gunghästen - D. H. Lawrence "Tur är det som ger pengar. Om du är tursam har du pengar. Och därför är det bättre att födas med tur än med pengar. Om du föds rik kan du förlora dina pengar. Men om du föds med tur kommer du alltid att få mer pengar. " 10-årige Paul ser sin mor oroa sig över pengar och hon förklarar för honom att det gäller att ha tur. Paul blir besatt av att bli tursam för att kunna hjälpa sin oroliga mor med pengar och det är svårt att inte tänja på gränserna och bli girig. Paul hör röster som säger att det måste finnas mer pengar, röster som blir starkare ju mer pengar det behövs, och en desperat pojke vänder sig oväntat till sin gunghäst.  Det här är en väldigt liten berättelse men den berättar väldigt mycket med väldigt små medel. Med några få inledande meningar får läsaren reda på att en kvinna, som visar sig vara Pauls mor, inte har någon tur trots fina barn och kärlek. Vad är det då som fattas henne? Jag får en känsla av girighe

Året var 2001, vi hade precis tagit studenten och en osäker värld låg för ens fötter. Jag hade planer på att läsa till läkare utomlands men kanske jobba som volontär i ett år i Sydamerika först. Men allt det där fick vänta för först skulle sommaren komma och festivalerna med den.  Vi skulle åka till Roskildefestivalen för tredje året i rad och ansåg oss vara veteraner på området. Det hade blivit något av en tradition att se på sändningar från Hultsfred, som gick av stapeln ett par veckor tidigare, som uppvärmning. Jag minns att jag såg en spelning med ett hyfsat okänt band, Queens of the Stoneage, som var riktigt trashiga. Kommentatorerna pratade om att det fanns potential men att de var tvungna att göra sig av med den usle sångaren Joshua Homme och sluta sjunga enbart om knark. Det ryktades tydligen om att de skulle byta sångare till Mark Lanegan som gjorde ett gästspel på skiva Rated R från 2000 och att Foo Fighters egen Dave Grohl var på ingång. När jag kom till Roskildefestiv

Det är svårt att veta var man ska börja med ett spel som inte har ett slut. Och med del fyra i Animal Crossing-serien har Nintendo inte bara lagt till mer innehåll än nånsin tidigare, med nya onlinetillägg verkar det som att vi får fiska, samla snäckskal och skvallra om grannarna till döds dagar. Men okej, vi tar det från början. Som nyanländ utböling i en pittoresk by skapar spelaren sig en karaktär, väljer var ens hus ska byggas, och sen börjar man... Ja..leva. Animal Crossing kan inte adekvat beskrivas utifrån spelregler eller story. Det är snarare en sandlåda, och progression är valfri.  Dagarna i spelet går i takt med den riktiga klockan, och byborna lever sitt liv med eller utan dig. Om du inte engagerar dig kan de bli sura, eller bara apatiska mot dig. Om de vantrivs kanske de har flyttat därifrån nästa gång du loggar in. Å andra sidan kanske det enda du vill är att designa kläder. Eller odla exotiska frukter. Eller bara samla pengar och bli rik som ett troll. För

Toshiko Horiuchi MacAdam heter en dam i Japan som har designat mycket roliga och färgglada lekparker - de är helt fantastiska och helt virkade! Bakom detta så ligger det verkligen ett otroligt arbete - jag antar att flera timmar av tänkande och provvirkande har lagts ned för att komma fram till de fantasifulla formerna och färgerna. Och att göra det säkert för barn att leka i måste ju ha tagit mer än femton minuter att lista ut om man säger så. Hon virkar alla lekplatser för hand. Till vissa delar är hon tvungen att använda en maskin för hållbarhetens skull. Lekparken  “ Woods of Net ” Pavilion vid Hakone Open Air Museum i Japan tog ett år för henne att slutföra - inte så konstigt kanske? Toshiko Horiuchi MacAdam Vilket imponerande arbete och vilken rolig idé. Det slår vilket bollhav som helst - det är en sak som är säker. Härligt också att kunna uttrycka sin konstnärliga ådra på ett så konkret och användbart sätt. En längre intervju me

Då jag fick reda på att böckerx3 skulle förvandlas och bli en kulturblogg så kände jag att jag genast ville vara med och skriva. Och vem är då jag? Jag heter Cecilia och är uppvuxen i Värmland men bor numer i Västra Götaland - omgiven av slätter och bokälskande vänner. Dock så har aldrig böcker varit min grej - blir jag bannlyst nu tro?  Det kan hända att jag då och då tar mig an en bok i hängmattan eller under en flygresa men det jag verkligen är intresserad av är konst. I alla former. Ett annat intresse är textilt hantverk och även såklart textil konst - vart nu gränsen dras mellan dessa två? Kanske ett intressant inlägg? Jag är själv konstnär och driver ateljececilia.se  och säljer även mina alster via signerat.se . Jag finns även på facebook om ni skulle vara intresserade av att följa mig där. Jag har målat så länge som jag kommer ihåg och valt att satsa mer på det det senaste året i form av utställningar, webgalleri och har även funderingar på att starta kursverksamh

De flesta av er undrar säkert vad tusan ni hamnat på nu och ni undrar antagligen varför www.bockerx3.com varit nere i flera dagar och varför jag bytt alias på alla medier. Jag har tidigare sagt att det handlar om en utökning av sortimentet men det känns som att det är dags att ge en närmare presentation nu när allt börjar falla på plats.  Jag startade den här bloggen för snart tre år sedan med tanken att reflektera kring de böcker jag läste, mest för egen del, jag hade ingen aning om hur stor bokbloggarvärlden är. Innan jag visste ordet av det var jag bloggambassadör för bokmässan i Göteborg, fick recensionsböcker så att brevlådan svämmade över, blev bjuden på diverse bokevenemang och framför allt fick jag otroligt många nya vänner. Mycket har hänt under de här tre åren och jag vill bredda mig till fler fält inom kulturen. Min bakgrund känner säkert många till, jag har läst kulturvetenskapliga ämnen på högskolan i några år. Litteraturvetenskapen står för större delen av min kunskap

Zelda - Lina Neidestam Zelda är en tuff brud med många värderingar (som ofta motsäger sig själva) och hon tar världen som den kommer, på sitt eget sätt. Hon vill inte in i arbetsvärlden men hon snyltar på alla andra. Hon vill inte vara ett sexobjekt men blir avundsjuk på kompisarna när de får uppmärksamhet för sitt utseende. Hon vill inte bli kallad heterosexuell men ligger bara med killar. Hon vill inte ha något förhållande men tycker att det är självklart att Sigge ska finnas där när det passar henne. Hon reser runt i världen men tycker ändå att Sverige är ganska bra när hon väl kommer hem.  Det här är en grafisk roman som hyllats både här och där och jag blev, likt många andra, intresseras av Lina Neidestam efter hennes fantastiska medverkan i Berättelser från Engelsfors . Tecknandet är fortfarande fantastiskt, jag gillar verkligen Neidestams stil, men jag måste säga att den är ganska ojämn för mig. Jag älskar de små privata anekdoterna om relationer och dubbelmoral som

The Guardian sändes under perioden 2001 - 2004. I huvudrollen ser vi Simon Baker (The Mentalist) som spelar Nick Fallin - en ung, framgångsrik advokat, anställd på sin fars prestigefyllda advokatbyrå i Pittsburgh. Där sysslar han mest med företagsjuridik och tjänar gott om klöver. Efter att ha gripits för droginnehav och användande av droger, blir han dömd till samhällstjänst - 1500 timmar - på Legal Services of Pittsburgh. Ni vet, när polisen läser upp Miranda för brottslingar (you have the right to remain silent bla bla) så säger de ju att om man inte har råd med en advokat kommer man att bli tilldelad en försvarare. Det är sådana advokater som arbetar på Legal Services. Inte direkt några flashiga high-profile-cases utan ärenden som rör människor från den lägsta samhällsklassen. Det blir lite av en aha-upplevelse för Nick Fallin som alltid rört sig i de finare sociala kretsarna och inte direkt behövt fundera på att det finns människor som har det riktigt svårt. Första avsnitte

I höstas var det inga glada miner i Skövde då Postens utlämningsställe lades ner i stan och så stängde kulturhuset i ett halvår för renovering av entrén vilket så klart innebar att även stadsbiblioteket stängde. Men så i lördags öppnade de äntligen igen och som sann kulturnörd var jag så klart på plats. Biblioteket i sig hade inte ändrats något men uppslutningen var ändå enorm då många ville låna böcker. Även konstgalleriet hade öppet utan att ta någon inträdesavgift så många med oss passade på att ta en tur även där bland foton, installationer och konst av bland andra Siri Derkert och Ernst Billgren. Den nyöppnade restaurangen/kafeterian bjöd på liveuppträdanden av musiker och så klart även på god mat. Det här kan nog bli riktigt bra, jag hoppas att uppslutningen till kulturhuset fortsätter och att det inte kommer att vara helt tomt nästa gång man kommer in. 

Uppgörelsen är den fjärde boken i serien om psykopaten Silfverbielke, de tre första heter En nästan vanlig man , Grannen och Återvändaren . Jag har såklart läst de tidigare böckerna i serien (och dessutom de andra böckerna som Buthler&Öhrlund har skrivit) och denna är minst lika bra som de tidigare. Under de tre första böckerna i serien har Jacob Colts jakt på seriemördaren stegvis trappats upp och intensifierats, och i slutet av Återvändaren gör Silfverbielke det hela personligt - mycket personligt. Uppgörelsen tar vid där den tidigare boken slutar, och det är helt sjukt spännande redan från start. Precis som de tidigare böckerna är detta en riktig sidvändare som man absolut inte vill lägga ifrån sig utom i extrema nödfall, och precis som de tidigare böckerna tar den slut alldeles för fort. Silfverbielke överträffar sig själv vad gäller ondska och hänsynslöshet, till och med jag som är hyfsat tålig blir stundvis ganska chockad. En varning skall dock utfärdas för den känsli