Kulturloggen

Máni Steinn - Pojken som inte fanns - Sjón
Till den lilla isolerade ön Island kommer smittan med ett fartyg. Den 16-årige pojken Máni Steinn älskar film och vill utforska sin sexualitet som gay men det är inte helt enkelt. Året är 1918, första världskriget härjar, spanska sjukan dödar, vulkanen Katla har utbrott och världen är allt annat än tolerant mot homosexualitet. Men Máni Steinn verkar stå utanför allt, han verkar immun mot den fruktansvärda pest som dödar det mesta, det är som om han egentligen inte finns. När sjukdomen snabbt sprider sig stängs allt som lockar folksamlingar, däribland Máni Steinns älskade biografer. 
Sjón är som vanlig fantastisk i sitt språk. Han håller poesin nära hjärtat, vilket inte minst märks i de rytmiska dialogerna. Domedagskänslan är genomgående, både i Máni Steinn jakt på sexuell tillfredställelse men också i naturen i form av sjukdom och den erupterande vulkanen. Berättelsen är också väldigt filmisk, både i sitt bildspråk och i och med pojkens enorm…

Man har tappat kontakten med två män på Grönland och ett halvår tidigare försvann en kvinna spårlöst från samma plats. De isländska arbetarna på gruvbolaget Bergteknik har ingen lust att återvända. Advokaten Thóra blir indragen i en expedition för att ta reda på vad som hänt i den lilla byn på Grönland. De hittar flera oroväckande spår och lokalbefolkningen är inte intresserade av att hjälpa till, de vill inte ha islänningarna där alls och de tror att det vilar en förbannelse över området. Fler personer försvinner, man hittar människoben och det verkar finns en del konstiga figurer bland invånarna i byn. 

Det börjar så himla bra, med en riktig skräckscen där en kvinna sitter ensam på kontoret på Grönland och det sätter ribban väldigt högt. Det är stämningsfull och rent ut sagt skitläskigt. Men så kommer advokatbyrån och Thóra in i bilden och jag tycker väl att det känns ganska otroligt att en advokat åker på något som kan liknas vid en polarexpedition, bara för att hennes pojkvän job…

Det var alldeles för länge sedan som jag deltog i Lyrans Tematrio och nu kände jag att jag inte kunde låta bli när det handlar om hembygd. Och nej, jag tänker inte ta upp litteratur från Skövde och schlätta utan mitt sanna hem är så klart det karga Island. 

När man tänker på isländsk litteratur så handlar det allt som oftast om Korpen flyger eller om isländska deckare men det finns väldigt mycket annat. Här kommer min trio:
Sjón - Skugga Baldur En fantastisk berättelse som i och för sig inte utspelar sig i nutid men skildringen är väldigt modern samtidigt som den klart och tydligt leker med den isländska sagans form. Den är kort, hur den här mannen lyckas få fram den här skildringen med så få ord måste vara magi. 
Steinunn Sigurdardottir - Hjärttrakten Återigen en fantastisk skildring av det isländska landskapet som stannar kvar hos läsaren länge och den speciella isländska tron på övernaturligt har sin självklara plats. Det är en modern mor-dotterberättelse om att växa upp, hamna snet…

Skugga-Baldur - Sjón 

Året är 1883 och i det karga isländska landskapet är pastor Baldur Skuggasson ute på rävjakt. Han följer en rävhona i ett dygn innan han lyckas skjuta henne. Samtidigt har den mystiska kvinnan Abba avlidit. På 1860-talet anlände hon till byn efter att ha hittats på ett holländskt skeppsvrak. Hon har Downs syndrom och kan knappt prata men hon vet allt om fåglar och samlar på deras fjädrar. Hon ger upphov till blandade känslor inom kyrkan men hon lyckas charma flera invånare och blir ett föremål för villkorslös kärlek. 
Ja, vad ska jag säga, det här är helt fantastiskt! Sättet Sjón använder språket till att beskriva det kalla och mytiska landskapet på den isländska landsbygden är helt fenomenalt. Han gör det inte bara rättvisa med sina precisa beskrivningar utan han lyfter upp det ännu ett snäpp. Man riktigt känner hur den kalla vinden susar i öronen och kryper in ända in under huden. Han har helt enkelt moderniserat den isländska sagan till något som känns helt rä…

Ett vårdhem för gravt handikappade människor brinner ned, och en ung man med Downs Syndrom - och den ende överlevande - blir dömd till mordbrand. Han hamnar på en rättspsykiatrisk anstalt tillsammans med bland annat en pedofil vid namn Josteinn. Advokat Thóra Gudmundsdóttir kontaktas av Josteinn, då han vill att hon skall ta upp fallet på nytt på hans bekostnad. Han är nämligen säker på att den dömde är oskyldig, men han är väldigt kryptisk vad gäller sitt eget intresse i fallet. Varför vill en ond, egoistisk, psykiskt störd människa plötsligt hjälpa en oskyldigt dömd man? Vad vinner han på det?

Jag fastnar ganska snabbt i Eldnatt, den är spännande och fallet är verkligen ett mysterium. Boken har även en hel del övernaturliga inslag, vilket jag gillar skarpt. Kombinationen deckare och thriller är lite som vaniljglass i kombination med chokladglass för mig, två smaker som är fantastiska var för sig men som blir ännu bättre när de blandas. Det enda jag saknar är en psykologisk dimension …

Nu är det dags att åka hem för sista gången den här bokmässeveckan, jag är helt slut men nöjd. En riktig boksmälla är att vänta ikväll. Stort tack till alla bokbloggare för fyra härliga dagar, jag tror knappt jag gick på ett enda seminarium själv utan sällskapade med någon varje gång.

Mitt bästa fynd i år är nog den här:




En katalog från ett isländskt förlag med en massa författarpresentationer. Den fick jag helt gratis av de mycket hjälpsamma representanterna i förlagets monter i den Nordiska sektionen.

Tack och adjö!

Förläggaren Niels Jákup Thomsen berättar att mycket litteratur varit på danska, både skönlitterärt och skolböcker. Det är bara de senaste årtiondena man börjat trycka böcker på färöiska. Författarinnan Marjun Kjelnæs kände sig som en utkantsmänniska då hon fick läsa om Laura Ingalls på danska i stället för sitt språk. Samma sak gäller Grönland, berättar författarinnan Julie Edel Hardenberg, fast där är det än mer komplicerat då man kan tala om flera språk på Grönland. Var det bättre på Island? Själv läste jag Kalle Anka på danska, och jag är född på 80-talet, även om det självklart fanns barnböcker på isländska.

Den isländska författarinnan Gerdur Kristny tycker att det är viktigt att barn kan känna igen sig i barnböcker.

Thomsen berättar att skolorna på Färöarna har bibliotek och det finns ett fåtal bokhandlar. För att nå ut till befolkningen har de en bokklubb där hela 16 000 av Färöarnas 48 000 invånare är medlemmar och får böckerna skickade till sig, vilket jag tycker låter hel…

Nu tror ni nog att jag stalkar Sjón när jag lägger upp en tredje bild, men han råkar bara ha dykt upp där jag varit. Inte så konstigt då jag ringar in alla Islandsrelatetade punkter.

Steinunn Sigurdardóttir leder ett samtal om två skildrade städer med tre intressanta författare. Två städer som är utsedda till litterära städer av UNESCO.

Återigen diskuteras om vad vi har gemensamt i Norden, Sjón menar att vi har mycket historia ihop med krig, kungar, stora tänkare och att den bakgrunder är väldigt djup. Vi behöver tänka i ett perspektiv över en längre tid, och inte bara vad som setts på TV de senaste tre veckorna. Erland Loe håller helt med, även om det finns skillnader, så som att islänningarna är brottslingar som lämnade Norge för flera hundra år sedan.

Sjón menar att det finns en korspollinering gällande litterära influenser genom tiderna som gör att vi kan prata om en nordisk stil. Han tycker att man i all nordisk litteratur finns en vilja till godhet, vare sig det finns på utan eller dolt. Och det gäller inte bara litteratur utan även film där Sjón arbetat med Lars von Trier och Erland Loe just nu jobbar ihop med en isländsk regissör. Självklart kommer även Skavlan upp som en unik sammanförare av de olika nordiska länderna.

Sjón är oväntat sympatisk och något av min nya litterära kärlek. Hans gamle klasskompis,…

Dags att lyssna på islänningar prata om ett av de största översättarprojekten nämligen att översätta de isländska släktsagorna. 60 översättare i norden är sysselsatta med projektet. Det är inte helt lätt att balansera mellan ett modernt språk och ett inte för modernt språk för att behålla den historiska känslan.

Vad kan dessa sagor tillföra den moderne läsaren? Kristinn Jóhannesson tycker att sagorna är moderna, själv slukade han dem som vilken deckare som helst när han lärt sig läsa.

Idag har dagensbok.com en temadag om isländsk litteratur, en del i en serie lördagsspecialer inför bokmässan och dess nordiska tema. Läs mer om det här. 

Jag blev inbjuden att delta med tanke på min isländska bakgrund och jag läste således Hjärrttrakten av bokmässeaktuella Steinunn Sigurdardóttir: 
När Harpa rusar in i den lilla källarlägenheten i Reykjavik har hon hjärtat i halsgropen och vet inte i vilket skick hon kommer att hitta sin 14-åriga dotter. Edda har under det senaste året förvandlats från en snäll liten flicka till tonårsförälderns värsta mardröm, hon knarkar, super och hänger med stadens avskum. Harpa hittar sin dotter liggandes sovande och fullt påklädd på golvet men nu är det slut med festandet. Hon säger upp sig från sina jobb, sin bostad, tar ett plågsamt farväl av sin gamle far och släpar med sig Edda österut för att rädda henne från fördärvet.
För att läsa hela min gästrecension gå in här. 
Tack till redaktionen på dagensbok.com, det var verkligen jättekul att få v…

Årets tema på bokmässan i Göteborg är, som ni säkert redan vet, "Norden" och jag blir lite nyfiken på den isländska författarinnan Steinunn Sigurðardóttir och vill således gärna dela med mig av det till er. 

Steinunn är en på Island välkänd författarinna sedan debuten på 80-talet. Hon har studerat och arbetat på flera olika platser i världen. Hon började skriva poesi och noveller men hennes stora genombrott kom 1995 då hon vann Islands litteraturpris för bästa isländska roman för boken Hjärttrakten. Den handlar om en ensamstående mors komplicerade förhållande till sin tonårsdotter och som bestämmer sig för att flytta till östra Island för att rädda dottern från knark, sprit och brottslighet. Det blir något av en roadmovie-berättelse då de tar sig från Reykjavik österut till mammans släktingar. 
En annan intressant roman är Tidstjuven från 1997 där två lärare, med helt olika liv, förälskar sig i varandra och Steinunn har varvat poesi med prosa. Den romanen har dessutom filma…

Igår utlovade jag en trio i isländsk litteratur och det var riktigt svårt att välja enbart tre för jag har betydligt fler än så på läslistan. Men jag följde magkänslan och kom fram till att följande lockar mig just nu: 

The Greenhouse -  Audur Ava Olafsdottir

Lobbi bestämmer sig för att lämna allt och åka ut på landet när hans mamma dör. Han vill fortsätta med hennes intresse för rosor. När han restaurerar en trädgård i ett kloster kommer en kvinna på besök, som han tydligen har ett barn med, och han börjar fundera på faderskap och livet i allmänhet. Det handlar helt enkelt om att inse att det är det vardagliga som gör livet extraordinärt. 

The Hitman's guide to housecleaning - Hallgrímur Helgason

Författaren till 101 Reykjavík har skrivit en bok om en man som kallas Toxic som är yrkesmördare. Han dödar fel kille och tvingas fly från den kroatiska maffian i New York och hamnar i Reykjavik förklädd till en sådan där amerikan som predikar den kristna tron på TV. Han får helt enkelt acce…

Bjartur har, efter många år hos en storbonde, äntligen köpt egen mark. Han bygger sig en gård, som han kallar Sommarhus, gifter sig med en kvinna och har några får att sköta om. Han är numera en självständig man, en fri man. Det är dock lättare sagt än gjort, frun är nervklen, det är mycket sjukdom och död, fåren har mask och springer bort och så sägs det att det finns ett spöke på gården.Vilken fantastisk bild Laxness målar upp av det tidiga 1900-talets isländska landsbygd. Islänningar har mycket respekt för naturen och Laxness gör den grymma isländska naturen levande i sina poetiska skildringar. Karaktärerna är oerhört dynamiska men ingen av dem är särskilt sympatiska. Jag vet ärligt talat inte om jag ska avsky eller tycka synd om Bjartur, denne envise man som står fast vid sin sak hur illa det än går för honom. Han bryr sig mer om sina får än sig själv, sin fru och sina barn vilket naturligtvis leder till svält och sjukdomar.

Litteratur har en avgörande roll i boken. Karaktärerna, i…

En av den isländska litteraturens giganter är så klart Halldór Laxness (1902-1998). Efternamnet kommer från den plats där han växte upp som hette just Laxness. Han var en oerhört produktiv författare som gav ut 51 böcker och dominerade i stort sett den isländska litteraturen under 1900-talet. Han var även översättare där blandannat Ernest Hemingways Falväl till vapen bär hanssignatur på den isländska urgåvan. Flera av hans böcker har också filmatiserats.
1955 tilldelades Laxness Nobelpriset i litteratur med följande motivering:
"För hans målande epik, som förnyat den stora isländska berättarkonsten"'
Vilket sammanfattar hans författarskap på ett bra sätt. Han tar vara på det som är isländsk, den fantastiska och samtidigt grymma naturen, de envisa folket och myterna om naturväsen. Dock skall sägas att all hans litteratur inte är någon slags avkomma från den isländska sagan, även om han tagit vara på den på ett bra sätt. I sitt nobeltal framhäver han vikten av litteratur och…

En 9-årig flicka blir skickad till landet för att spendera sommaren på en gård då hon kommits på med att snatta. Hon byter den kala staden vid havet mot den mer levande landsbygden. Men hur ska hon klara sig utan havet? Där finns ju trots allt bara en å. 

Svanen gestaltar den fantastiska isländska miljön på ett underbart sätt. Naturen får eget liv med strömmande åar, slukande sankmarker och vackra berg. Korna, fåren och hästarna får mänskliga drag och blir minst lika viktiga som människorna i berättelsen. Det kan till och med tyckas att människorna parodieras. Landsbygden är enorm kontrast mot staden och flickan får uppleva många nya saker, både bra och dåliga. 
Karaktärerna i boken har inga namn utan de benämns som flickan, bonden, dottern, daglönaren och så vidare. Den är berättad ur flickans perspektiv och trots att hon inte alltid förstår vad som händer så kan läsaren mellan raderna utläsa precis vad som pågår, till exempel när flickan tror att Daglönaren har en spene som man kan mj…

Den förste författaren i satsningen TEMA: Isländsk litteratur är Guðbergur Bergsson (1932-). Han är född och uppvuxen i Grindavik, en ort på Islands sydvästra kust. Han studerade litteraturvetenskap på Barcelonas universitet och är Islands ledande översättare av spansk litteratur med bland annat Marques, Borges och Jimenez i bagaget. 

För sin egen litteratur brukar han anses vara en stor förnyare av den isländska prosan. Han har gett ut ett 20-tal böcker men ett fåtal böcker har översatts till svenska. Den första bok som översattes till svenska var Svanen som på Island kom ut 1991 och tilldelades samma år det Isländska litteraturpriset. På svenska kom den 1993 och nominerades samma år till Nordiska rådets litteraturpris. Han har varit nominerad fler gånger till Nordiska rådets litteraturpris och har även tilldelats Svenska akademiens nordiska pris 2004. Övriga titlar som finns på svenska är: Den plågade kärlek som själens skrymslen gömmer (på svenska 1997), Far och mor och banrdomens m…

Just nu känns det som att jag är mycket snurrig eftersom jag sitter och planerar inläggsmaraton för bloggens ettårsdag på fredag. Jag har skrivit några inlägg och har de flesta planerade. 

Igår var det en mycket trevlig bokcirkel gällande Göra gott av Trude Marstein och de andra i gruppen tyckte ungefär som jag. och fikat var ju i en klass för sig:


En gigantisk fyravånings morotskaka på en söt tallrik. Vi enades även om nästa cirkelbok, som Sara-Sofia valde ut, och det blev Fria män av Halldór Laxness. Lustigt att en av Islands största författare nu smugit sig in i cirkeln och det var inte jag som valde ut honom! Den har nyligen kommit i nyöversättning vilket jag tycker ska uppmärksammas. 
Precis före min cykelfärd till bokcirkeln läste jag klart Aniara av Harry Martinson, ännu en nobelpristagare. Jag har inte läst den tidigare, men eftersom sambon utlovade dödsstraff för de som inte läst den så kände jag att det var hög tid att få det gjort. Lustigt nog passade det postapocalyptiska och…

Idag kom så äntligen årets nordiska rådet-pristagaren. På originalspråk. Det ska bli spännande att se hur det går!

Riddarar Hringstigans - Einar Már Gudmundsson

Jóhann är en liten kille som någon gång i slutet av 60-talet/början av 70-talet växer upp i en nybyggd del av Reykjavík på Island. Han gillar att vara ute och leka med sina kompisar, han gillar godis och varmkorv och han vill gärna gå på kalas. Jóhann är berättaren i Riddarar Hringstigans och vi får följa honom och hans vänner under några dagar. Han slår sin vän Óli i huvudet med en hammare och är orolig för att han inte blir bjuden på födelsedagskalaset. Han smyger in i leksaksbutiken och stjäl leksaker när butiksinnehavaren somnat på sin stol, han tuggar tuggummi och leker på byggarbetsplatser trots att mamma strängt förbjudit detta. Han gör bus som inte alltid är så lyckade och ser upp till kompisen Ólis släkting som är polis och låter småkillarna känna på sina muskler. 
Riddarar Hringstigans beskriver ett barns stora lilla värld på ett fantastiskt bra sätt. Man får en känsla av att det som barnet ser är hela världen, det som sker runtomk…