Kulturloggen

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…

enligt O ordnar, som vanligt på viktiga dagar, en trevlig bloggstafett för den internationella kvinnodagen. Här kommer mitt bidrag

Jag vill inte skriva om en kvinnlig författare som jag tycker är extra framåt i kvinnorfrågor och jag vill inte heller skriva om en kvinnlig karaktär som betytt mycket för mig. Jag vill skriva om mina lärare som fått in mig i litteraturens fantastiska värld där jag är för att stanna. 
Jag har många gånger skrivit om att jag inte började läsa böcker, på allvar, förrän i slutet av min gymnasietid. Jag har alltid älskat berättelser men har tagit del av dessa via film. Jag tror att jag har min gymnasielärare i svenska att tacka för att jag upptäckt böckernas fantastiska värld. Hon var alltid glad och hennes sätt att lära ut var helt annorlunda mot de naturvetenskapliga ämnen som dominerade på mitt gymnasieprogram. Vi delade in läsåren i olika teman och diskuterade ihop i klassen vad vi ville göra med det. Skulle vi skriva ett arbete? Ha grupparbete? Göra en fi…

Om en ynka vecka är jag på bokmässan i Göteborg, denna boknördarnas största högtid som man så klart längtat efter sedan man åkte tåget hem från förra årets mässa (vilket för min del skedde ihop med fulla fotbollssupportrar).
Jag har varit på mässan en gång förut och sitter nu och funderar över vad jag tänker göra annorlunda, vad jag lärde mig av förra året och framför allt vad jag ska sysselsätta mig med i fyra dagar. Förra året var jag där en dag och jag gjorde det fatala misstaget att ta med sambon, eftersom jag inte vågade åka själv. Han gnällde konstant. Jag väcker honom och han gnäller för att han måste gå upp tidigt på en lördag, han gnäller "det är tråkigt att åka tåg" när vi åker tåg och så vidare. Varenda monterprogram jag går på får jag höra "det här är tråkigt, ska du verkligen kolla på det här?" och jag känner en enorm lättnad när han går och sätter sig på en soffa.
Jag knatade ner till Norstedts monter för att lyssna på herr Knausgård och efteråt skull…