Fortsätt till huvudinnehåll

Super Hexagon

Terry Cavanagh
Terry Cavanagh är en mästare på att hitta det där enkla - det som man i efterhand tänker är nästan löjligt enkelt - men som är så svårt att nagla fast. Kanske det också handlar om att våga vara simpel, speciellt inom spelindustrin där det fortfarande ofta handlar om bullet points och senaste tekniken.

Kanske skulle en traditionell annons för Cavanaghs senaste släpp Super Hexagon läsa "FIGHT your way out of a RELENTLESS maze of neverending hexagons that JUST WONT STOP!" - och kanske är det också därför hans alster aldrig släpps mha förläggare, utan helt utav honom själv med minimal marknadsföring via hans personliga Twitter. För det är inte med bullet points Cavanagh vinner över mitt hjärta utan med speldesign avskalad till märgen och charm utöver det vanliga.

Super Hexagon går ut på att navigera ut ur en labyrint av sexsidiga rum som ständigt krymper in mot mitten. Varje rum saknar minst en vägg, och det gäller att behålla lugnet för att hitta vägen ut samtidigt som rummen krymper emot dig i allt snabbare takt. Spelet varierar sig aldrig, och det tar aldrig slut.

Super Hexagon
Vad det egentligen handlar om är flow. Beskrivet på 1970-talet av ungerska psykologen Csikszentmihalyi, flow är ett tillstånd då man med minimal ansträngning utför ett moment i total perfektion, och utan att tillängna det sin fullständiga uppmärksamhet. För många speldesigners är artificiellt frambringad flow en helig graal, och det finns ett antal spel som försöker sig på just det. Bl a spelet som heter just fl0w av Jenova Chen, eller det mer kända Tetris som har frambringat flow hos miljoner spelare i 30 år nu.

Tricket är att varje spelare har sin egen unika tröskel för flow - uppgiften får inte vara för svårt eller för lätt, utan måste klicka precis rätt. Interaktiv mjukvara borde perfekt anpassad för att skräddarsy en personlig upplevelse, men uppgiften har visat sig vara svårare än man trott. Tidigare nämnda fl0w är till exempel ett veritabelt misslyckande, och lyckokastet Tetris verkar fortfarande vara ett av de bättre exemplen på området.

Tills nu. Super Hexagon lyckas trollbinda en hel kritikerkår, och inget vet riktigt hur. Vi vet bara att det är simpelt, skitkul och beroendeframkallande.

Super Hexagon går att köpa här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…