Kulturloggen

Ett vårdhem för gravt handikappade människor brinner ned, och en ung man med Downs Syndrom - och den ende överlevande - blir dömd till mordbrand. Han hamnar på en rättspsykiatrisk anstalt tillsammans med bland annat en pedofil vid namn Josteinn. Advokat Thóra Gudmundsdóttir kontaktas av Josteinn, då han vill att hon skall ta upp fallet på nytt på hans bekostnad. Han är nämligen säker på att den dömde är oskyldig, men han är väldigt kryptisk vad gäller sitt eget intresse i fallet. Varför vill en ond, egoistisk, psykiskt störd människa plötsligt hjälpa en oskyldigt dömd man? Vad vinner han på det?

Jag fastnar ganska snabbt i Eldnatt, den är spännande och fallet är verkligen ett mysterium. Boken har även en hel del övernaturliga inslag, vilket jag gillar skarpt. Kombinationen deckare och thriller är lite som vaniljglass i kombination med chokladglass för mig, två smaker som är fantastiska var för sig men som blir ännu bättre när de blandas. Det enda jag saknar är en psykologisk dimension …

Vera är bara fyra år när hennes pappa försvinner. Hennes mamma blir allt mer frånvarande och Vera får klara sig själv. Som tur är har hon en mormor som hon tycker om som bor på semesterorten Jämnviken. När Vera åker till sin mormor för att spendera en sommar med att renovera hennes hotell börjar konstiga saker att hända. Vad är hennes farmor och hennes väninnor? Och vad är hon själv?

Vargsläkte liknar inte något som jag tidigare läst. Det tog mig ett tag att bli sams med det vardagliga språket men därefter kommer det strandvaskare, magi, skinnvändare, häxor, och framtidsskådare. Hur mycket jag än tycker om vampyrer så tycker jag att det är fantastiskt kul att det kommer en sådan här bok med ockultism som inte är representerad i den moderna litteraturen. Jämnvikens invånare är en salig blandning av skrockfulla, magiska och osympatiska karaktärer, jag tror faktiskt inte att någon av dem är riktigt normal. 
Är det här då skräck? Jag är till viss del beredd att hålla med Eli läser och skriv…