Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten Musik

Way out West 2018 - dag 3

Dag tre inleds med oväder av ett helt annat slag, nu är det åska och skyfall som sätter stopp för dagens första artister när starten återigen får skjutas upp. Det känns ändå som om det är ännu mer folk denna sista dag är föregående två. 
Popsnöret från Norrköping, Markus Krunegård, får agera uppvärmning i det stundande regnet. Det har varit tyst om honom ett tag så har nästan hunnit glömma bort honom. Han svävar mellan härlig pop med fina texter och nästan lite tramsigt högmod, men jag tycker ändå att det är fint, för att jag blir glad. Kanske lite fantasilöst att ta upp Miriam Bryant på scen och köra exakt samma duett som föregående dag, många ser väl ändå båda akterna när det är festval, men okej. 
det är väldigt effektfullt med ballonger och konfettiregn under en spelning, men jag är lite kluven. Little Jinder bjuder i alla fall på en personlig show med både gammalt och nytt. Det är lite teknikstrul och borttappande av mickstativ men det gör liksom ingenting när hon tar det med en…

Way out West 2018 - dag 2

Som något av ett straff för första dagens perfekta väderlek startar dag två på årets Way out West med storm. Starten av festivalen får skjutas upp, flera akter ställs in och det är lite osäkert om det ska gå att få ihop dagen. Men klockan 14 slås ändå grindarna upp och de inställda akterna får nya starttider senare under festivalen. 
Först ut och nog bäst för dagen är glädjespridaren Timbuktu. Han säger att Göteborg är hans favoritstad, hans dotter är med för första gången i publiken och han får publiken att gunga. Han kör sina stora hits så klart men väljer ändå bort sina tolkningar från Så mycket bättre, vilket jag verkligen respekterar. Det blev en riktigt bra start på dagen, trots att bandet i övrigt har lite märkliga kostymer påsig. 
Göteborgs egen storstjärna Miriam Bryant inleder sin spelning med att kalla Slottsskogen för Slottsskogsparken och många av oss undrar nog om hon verkligen är från Göteborg, men med det går ganska snabbt att förlåta henne för hon är ju fantastisk. D…

Way out West 2018 - dag 1

Sommaren 2018 har slagit rekord i många kategorier, värmebölja i flera månader har satt sina spår även i Slottsskogen, gräset är torrt och nästan obefintligt. Men det är också väldigt skönt att kliva in på första festivaldagen i strålande sol, stämningen är avslappnad och humöret är på topp. Det känns overkligt att det är dags igen.
Svenska Sarah Klang gjorde ett bejublat framträdande i föragående säsong av På spåret och i år får hon  inleda min och många andras festival. Det blir direkt trångt på Linnéscenen. Hennes röst bär långt utanför tältet, för det är synd att ställa sig under tak när man kan sitta utanför och dricka öl i solskenet. Det blir en samlad spelning och det känns som att Sarah stått på scen hela livet, hon är helt klart ett namn för framtiden. 
Amerikanska Grizzly Bear går upp på Azalea 15:30 och inleder med ett "Good morning" och ja, jag antar att det är morgon i USA. Bandet har fångat mig med sin sångtunga musik och live gör de mig inte besviken. Det går…

The evil has landed

Queens of the Stone Age
Liseberg 9/6 2018 Bäst: Det mesta Sämst: Scenen på Liseberg. Och att det tog slut. 
Någon gång i slutet av 2017 är biljetterna till Way out west 2018 på väg att släppas och jag tänker att det här måste bli året då jag återförenas med mitt favoritband eftersom de är ute på turné. Jag hänger på låset för att få de något rabatterade biljetterna, får tag i en och är nöjd. Dagen efter läser jag att nämnda band, det amerikanska stonerockbandet Queens of the Stone Age, bokats för Sverigespelning. På Liseberg, där jag har årskort så det är gratis. Men ändå, de kommer till Sverige och min hemstad!
Liseberg är en knepig konsertplats. Det är en nöjespark som tar in visst antal besökare vare sig de ska på konsert eller inte. Platsen framför scen är bökig, ett stort restaurangområde med en stor bar mitt i skymmer väldigt mycket och marken lutar inte tillräckligt för en normallång person att se något. Och ljudet är så klart inget vidare. Med veckans konsert med Hollywood Va…

När Johnny Depp kom till Liseberg

Hollywood Vampires
Liseberg 6/6 2018 Publik: Fullt i varenda vrå av nöjesparken Bäst: Alice Coopers Sverigetröja i extranumret Schools out Sämst: Scenupplägget på Liseberg. 
Supergrupperna har radat upp sig genom åren men Hollywood Vampires är, i alla fall för mig, något helt nytt. Rock-farfar Alice Cooper och gitarristen Joe Perry från Aerosmith kanske inte är en speciellt märklig kombination men släng så in flickidolen och piratskådisen Johnny Depp på det. Dessutom verkar halva rockeliten ha uppträtt ihop med bandet i diverse former sedan de bildades 2015, som Dave Grohl, Marilyn Manson och så den numera avlidne Christopher Lee. Och vad gör de då? De spelar covers helst från döda artister som var stora på 70-talet. 
Det här kan ha varit något av det konstigaste jag varit med om i musikväg. Utöver det uppenbara märkliga beteendet av att superkändisskådisen Johnny Depp står och hamrar på en gitarr på en scen på Liseberg så var liksom banduppsättningen allmänt lustig. Alla fick vara m…

We do not need to talk about that?

Foo Fighters
Ullevi 5/6 2018 Publik: Drygt 50 000 Bäst: My Hero med Dave Grohls hyllning till doktorn Johan Sampson Sämst: Det är lite utdragna utspel av instrumental show emellanåt.
Det har varit värmebölja i Göteborg de senaste veckorna men den femte juni har det svalnat. Men det är inte kallt, det är ändå 20 grader och Göteborg kokar. Parkerna är fulla, det är kö in på uteserveringarna, alla krogar och matställen med någon självbehärskning spelar Foo Fighters, det är dags igen. 
Efter förbanden Frank Carter samt Goat kommer slutligen bandet upp på scen. En man utklädd till Dave Grohl kommer ut på scen och trillar ner framför, det känns lite som en fars, men så drar det igång i en rejält energifylld version av All my life följt av Learn to fly och en av mina favoriter The Pretender. 
En bit in i spelningen går Dave ut på sin ramp i mitten och det är nog ändå flera i publiken som håller andan med 2015 års konsert i färskt minne. Och det är just det som han tar upp. Han frågar hur må…

En hämndens och lustens opera

Norma
Opera i två akter av Vincenzo Bellini Regi och Scenografi: Stéphane Braunschweig Dirigent: Giancarlo Andretta I rollerna: Tomas Lind (Pollione), Anders Lorentzson (Oroveso), Katarina Karnéus(Norma), Ida Falk Winland (Adalgisa), Karin Hammarlund (Clotilde), Daniel Ralphsson (Flavio) Göteborgsoperan 2018-01-07
Romarriket har erövrat större delen av Europa men i norr står Gallerna stolta som en nål i ögat på makten i Rom. Den ende guden tillbeds vid templet, prästinnan Norma är gudens sändebud. Gallerna är ivriga om att få ta till sina vapen och besegra romarna men guden begär fred och tålamod. Först när de tre slagen på metallskölden dånar högt ska de strida för sitt land. Dock väcks Normas vrede på annat håll, hennes man Pollione har blivit förälskad i prästinnan Adalgisa. Norma ställs inför en enorm ledsamhet och vrede, ett dilemma där hon vill hämnas genom att ta livet av deras gemensamma barn, en ilska som leder henne till att svika sin gud och till en säker död. 
Norma är et…

Äntligen! Tiger Lou på Liseberg

Tiger Lou
Liseberg, Göteborg 16/9 2017 Taubescenen
Det är långt över 10 år sedan jag började lyssna på indiebandet med det krispiga, djupa soundet men det är inte särskilt länge sedan som jag insåg att de var svenska. Det är också över tio år sedan de spelade i Skövde, där jag bodde då, och missade detta helt och var inte alls nöjd med det. Bandet lades på is 2009 men återuppstod 2013 och har nu varit ute på turné igen. Nu fick jag äntligen min revansch. 
Vädret har varit helt apokalyptiskt i Göteborg, det har varit översvämningar och hagelkaos så en utomhuskonsert har väl inte varit särdeles lockande. Jag valde tyvärr bort The Hives på fredagen va just den anledningen. Lördagen bjöd på sol, syndaflod och åska men det redde upp sig till kvällens spelning. En fullsatt Taubescen och väldigt psykedeliska lampor skapade en känsla av nattklubb, hade det varit någon grad varmare hade det varit perfekt. 
Den talangfulle och barfotade frontfiguren Rasmus Kellerman kliver in på scen, grabbar …

Drömsk indierock på svenska

Slowgold
Stora Teatern Göteborg 9/9 2017 Amanda Werne - Sång, gitarr, munspel, flygel Johannes Mattsson - Bas Erik Berntsson - Trummor
Det är premiär för Stora Teaterns höstprogram och samtidigt avslutning för Slowgolds sommarturné. Jag startade min musiksommar med First Aid Kit på Liseberg där Amanda Werne var gäst och blev nyfiken på detta musikunder. I sommar har så den lilla trion bland annat hunnit med ett inhopp på Way out West och det är en avslappnad atmosfär på turnén på hemmaplan i Göteborg. Det är en kvalmig stämning i Kristallbaren före konserten, det är näst intill slutsålt så det förklarar ju saken. Salen är ganska liten men präktig med balkonger och allt. Det känns lite märkligt att sitta ner på en rockkonsert men det funkar. 
Trion drar av låt efter låt på ett säkert sätt, allt från ballader till riktigt rockiga låtar. Det finns inga marginaler att gömma sig bakom som trio, ingen kompgitarr som täcker upp för en lead guitar och ingen som enbart är med på sång och kan f…

Kulturkalaset: Göteborgsoperans höjdpunkter

Stora salen i Göteborgsoperan är fullsatt, av såväl vana besökare som helt nya, och det märks att det är något stort på gång. Det känns lite som att vi som publik och hela operans personal och artister har en liten gemensam kickoff, det är nämligen dags att presentera kommande säsongs program med utvalda höjdpunkter. 

Operans orkester inleder stort med Valkyrieritten av Wagner med dirigent Henrik Schaefer bakom podiet. Det är inget avskalat B-lag som ställer upp kvällen till ära utan de har verkligen öst på med hela orkestern och många stjärnor inför denna fullspäckade konsert. Operans konstnärlige ledare Stephen Langridge håller i en inledande presentation medan presentatören Mattias Ermedahl ger en mer ingående presentation av varje enskilt stycke. Det bjuds på flera nummer på flera olika språk, vi får höra operastycken från Rossinis Barberaren i Sevilla och den berömda O, mio babbino caro från Puccinis Gianni Schicchi. Vi fick också ta del av internationella kören, en kör med blan…

Way out West 2017 - dag 3

Den sista dagen på 2017 års Way out West-festival börjar faktiskt med solsken och Eva Dahlgren på Linnéscenen. Snygg och kaxig kommer hon ut på scen helt klädd i svart och säger "God morgon Göteborg!" vid 13-snåret på eftermiddagen. Hon säger att hon vet att det är tidigt och att hon vill lägga publiken på ett moln, och det är just vad hon gör. Det är mysigt och en lagom start på dagen. det är mycket nytt och lite gammalt. Det känns skönt att hon inte kör igenom alla covers från "Så mycket bättre" som så många artister gör som slår/gör comeback (frivillig eller ej) utan hon kör sitt.

Det är faktiskt svårt att tro att Halmstaddottern Linnea Henriksson faktiskt är en produkt av Idol, Idol-Linnea, fast det är väl inte svårt att säga att hon är en av dem som gått vidare och står på egna ben. Det är ganska skralt med folk och det är så klart inte lätt att äga Azalea då men Linnea gör det och lite mer därtill. Med de hits som hon fått ihop genom åren och med sitt helt s…

Way out West 2017 - dag 2

"Vad roligt det är att vara här och äta lunch med er!" säger Jens Lekman som får inleda den andra dagen på årets Way out West-festival. Det är väldigt tidigt men det är ändå bra uppslutning. Det är skön stämning och det märker artisten, han är helt klart överväldigad av alla som står där och lyssnar på hans fina låtar. En artist som har mycket att berätta och som knyter ihop det i ett fint mellansnack, om allt från att tjuvkoppla pariserhjul till bröllop i Finistere. 

En annan som har mycket att berätta är Skånepågen Jonathan Johansson som med sitt mörka hårsvall och mörka solglasögon drar igång sina berättelser om kärlek och livet. En spelning mitt på ljusa eftermiddagen blir gärna ett gött häng på gräsmattan när solen skiner och den här spelningen passar faktiskt perfekt för det. Lite gratis kaffe från SJ och det här är en perfekt stund att njuta av.

Amerikanen Mike Hadreas, med artistnamnet Perfume Genius, ger uttryck för kampen om sexualitet både i sina texter och i sin…

Way out West 2017 - dag 1

Energin ligger i luften, gräsmattan runt Linnéplatsen utanför entrén myllrar av människor i alla åldrar som väntar på att årets festival ska börja. Årets Way out West. Festivaler har varit på nedgång på grund av pengabrist och för mycket våld. Efter förra årets lerfest i Slottsskogen var det väl ytterst osäkert om 2017 års festival skulle bli någon trevlig tillställning, eller ens bli av, men när startskottet går är succén ett faktum. När portarna slås upp klockan 14:00 torsdagen den 10:e augusti syns köande besökare så långt ögat kan nå vid ingången och det är en mäktig känsla när alla sträcker upp sin bandförsedda arm i luften för att det ska gå smidigt att komma in.

Direkt fylls scenområdet Höjden upp med entusiastiska festivalbesökare för att se Säkert! med Umeåtjejen Annika Norlin i spetsen. Det är en avskalad spelning, hela bandet är inte med, men det passar utmärkt så där mitt på eftermiddagen på en liten scen. Annika känns rak och där och nu, hon berättar vilken hennes favori…

Here I am - Nina tolkar Dolly

Nina Persson sång
Elin Johansson gitarr & sång
Bengan Blomgren gitarr
Stefan Bellnäs bas & sång
Gunnar Frick pedal steel guitar, klaviatur & dragspel
Johan Håkansson trummor
Hagakyrkan, Göteborg 12/11 2016
Klockan närmar sig kvart över fem, det är några minusgrader och Göteborg är vintermörkt. Utanför Hagakyrkan ringlar sig en växande kö, den frusna utandningsluften från några hundra förväntansfulla lägger sig som en mystisk dimma runt folkhopen. Några minuter senare strömmar folkmassan in i kyrkan, prästen får vänligt be publiken trycka ihop sig i bänkarna, alla kommer inte ens in. Det står folk utmed kyrkans väggar, det sitter folk i körbänkarna längst fram, det är mer än fullsatt. Dryga timmen senare står hon där, Nina Persson i all sin glans, denna fantastiskt vackra och eleganta människa. 
Helt utan förväntningar åkte jag på den här konserten, mest för att komma ut och göra något annorlunda. I Hagakyrkans Facebookevent hade diskussionerna gått heta, kommentarerna menade att d…

Gå på bio och sjung med!

Hair (1979) Sing-along Bio Roy Göteborg 13/6 -16
Det var en lustig syn strax före 18-snåret vid Götaplatsen idag. Väldigt många kom gående i Sverigetröjor då herrlandslaget mötte Irland i fotbolls-EM och så kom det en och annan hippie. Det är inte första gången Bio Roy kör det fantastiska konceptet Sing-along men det var definitivt premiär för mig och detta är något utanför min bekvämlighetszon. Det går ut på att en klär ut sig enligt filmens tema, ser filmen på biografen tillsammans med andra utklädda och så sjunger alla med i låtarna allt vad de kan, sånguppvärmning ingår. 
Med ett glas vin i kroppen och i goda vänners lag var det dock inga problem, jag önskar bara att jag kunde låtarna lite bättre men det är så klart inget krav. Jag hade lite lånade blommor i håret, utklädnad är inte heller något krav. Jag älskar hur folk ställer sig upp och vrålar till Aquarius, hur några visslar när en favoritkaraktär kommer in i scenen och de enorma applåderna efter varje låt. Det var väldigt op…

Lika välkomna som en drink på dödsbädden

Bob Hund
Liseberg 3/6 2016 Bäst: Att de håller än. Sämst: Det kunde gott varat lite längre och varit lite fler i publiken.
Sverige har nåtts av nyheten att Freddie Wadling nyligen gått bort. Bob Hund bestämmer sig för att inleda sin konsert på Liseberg i ett rekordvarmt Göteborg med att hylla den bortgångne artisten, en marchorkester tolkar "Den ensamma sjömannens födelsedag" på ett lågmält sätt. Sedan blir det dock full fart på de testosteronstinna 50-åringarna. 
Ja, energin är det inget fel på. Varken gällande gubbarna på scen eller publiken. De bränner av gamla hits som "Ska du hänga med? Nä!!", "Tralala lilla molntuss, kom ska du få en puss" och "Nu är det väl revolution på gång". Bandet har även röstat fram vilken deras genom tiderna sämsta låt är, kom fram till "Brooklyn salsa" och körde den också. Frontmannen Thomas Öberg är lika ball, knepig och oförutsägbar som alltid. Han bygger om scenen, bygger torn av förstärkare som han k…

It's gonna be a long fucking night!

Foo Fighters
Ullevi 12/6 2015 Publik: drygt 50 000 Bäst: My Hero med Grohl på kryckor samtidigt som han hyllar läkarna. Sämst: Klart att karln trillade av scen och bröt benet. 
Efter förbandet Ghost, som hade gjort sig bättre med mindre dagsljus, hade kört klart steg spänningen inför kvällens stora akt, äntligen är Foo Fighters tillbaka i Sverige. Solen strålade och Göteborg visade sig från sin bästa sida. 
När bandet så kommer ut på scen skriker Dave Grohl "It's gonna be a long fucking night!" och så kör de direkt igång med Everlong tätt följd av Monkey wrench, men vad händer? Mitt i låten snubblar Grohl och faller handlöst ner från scenen. Efter en stund ser man Dave Grohl på en bår på storbildsskärmen, han har en mikrofon i handen och ber om ursäkt för han har nog brutit sitt ben. Jag måste erkänna att jag inte hängde med alls, jag trodde att det var något slags skämt, ett jippo för att trummisen Taylor Hawkins skulle få sjunga några låtar. När de så är inne på tredje…

När indierocken tog över Skövde

Vad gör man om man är ett band som varit framgångsrikt sedan tidigt 90-tal och inte riktigt vet vad man ska göra nu. Många band lägger av, går skilda vägar, startar soloprojekt. Men inte Bob Hund, de bestämde sig för at sälja sina instrument och genomföra spelningar genom att låna instrument. Flera ungdomar i Skövde ställde upp med saker ur sina replokaler i utbyte mot att bandet spelade i staden. 

I år firar Skövde Kulturhus 50 år och firar med flera satsningar, däribland tog Bob Hund över hela kulturhuset under två dagar, 4-5 december. Det visades foton, filmer, det gick att köpa T-shirts och få rabatterade tatueringar. Huvudakten må ha varit en spelning under fredagkvällen men den häftigaste kulturupplevelsen av alla var ackompanjemanget till den klassiska stumfilmen Man with movie camera
Filmen är producerad 1928 och hade premiär tidigt 1929 och är alltså en experimentell dokumentärfilm helt utan handling eller skådespeleri. Den utspelar sig i flera Sovjetiska städer där filma…

#bobhundskövde

Jag har aldrig varit något fan av Bob Hund men bor man på landet så får man ta vad man kan få. Jag tror trots allt att detta kan bli ganska ballt. 


Det arrangeras alltså inte mindre än tre evenemang i lilla Skövde 4-5 december. Jag har bokat biljetter till Konsert 4/12 där Bob Hund alltså ska spela livemusik till den gamla stumfilmen Man with a Moviecamera vilket jag tror kan bli hur coolt som helst. p'På fredagen den 5:e december kommer även en konsertfilm förhandsvisas samt på kvällen blir det en vanlig konsert på Kulturhuset. 
Biljetterna släpptes idag så in och boka med er, hoppas vi ses där!
Läs mer på Skövde Kulturhus eller på Facebook

Grattis Conchita!

Jag följer aldrig svenska melodifestivalen och jag ser inte på försnack och semifinaler men ESC-finalen ser jag faktiskt, en tradition som varat så länge jag kan minnas faktiskt. Förra året var jag inte så nöjd med den danska vinnaren då jag faktiskt hopades på Holland men i år känns det mycket bättre. Många ballader, några fiaskon och s en del buanden åt Ryssland men den som vann blev Österrikes Conchita Wurst med Rise like a phoenix vilket faktiskt ger en del hopp om mänskligheten. 


Grattis Conchita och grattis mänskligheten.