Fortsätt till huvudinnehåll

Virkat i enormt format

Toshiko Horiuchi MacAdam heter en dam i Japan som har designat mycket roliga och färgglada lekparker - de är helt fantastiska och helt virkade! Bakom detta så ligger det verkligen ett otroligt arbete - jag antar att flera timmar av tänkande och provvirkande har lagts ned för att komma fram till de fantasifulla formerna och färgerna. Och att göra det säkert för barn att leka i måste ju ha tagit mer än femton minuter att lista ut om man säger så.

Hon virkar alla lekplatser för hand. Till vissa delar är hon tvungen att använda en maskin för hållbarhetens skull. Lekparken Woods of Net” Pavilion vid Hakone Open Air Museum i Japan tog ett år för henne att slutföra - inte så konstigt kanske?


Toshiko Horiuchi MacAdam











Vilket imponerande arbete och vilken rolig idé. Det slår vilket bollhav som helst - det är en sak som är säker. Härligt också att kunna uttrycka sin konstnärliga ådra på ett så konkret och användbart sätt.

En längre intervju med konstnären på engelska kan ni hitta här.



Cecilia



Kommentarer

  1. Ja tänk vad dom hittar på, har hört att det gjorts liknande projekt i skåne - det är ju nått i vattnet där!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här .  Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.