Fortsätt till huvudinnehåll

En uppväxtskildring som heter duga

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö - Håkan Nesser

När jag såg att Håkan Nesser utkommit med en ny bok, Levande och döda i Winsford, så började jag fundera lite över varför jag aldrig läst något av honom. Svaret var inte så svårt, jag har oerhört svårt för deckarserier, speciellt nordiska sådana. varför vet jag inte riktigt, det kan vara så att alla dåliga TV-filmer och oändliga repriser av Beck helt enkelt har förstört det hela. När jag så läste beskrivningen av Nessers senaste bok så tyckte jag att det verkade som att det kan finnas kvalitéer som ligger utanför deckargenren, kvalitéer som intresserar mig. Det är södra England, det är landsbygd, det är mystiska omständigheter men inte nödvändigtvis sådana som kräver en hop med excentriska poliser. Jag började således rota i Nessers utgivning, hoppade över allt som handlade om Van Veeteren och som benämndes med "kriminalroman, filmatiserad" och hittade fram till Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. 

Erik är bara 14 år den sommar på 1960-talet då han får veta att hans mamma ska dö, hon har cancer. Han och hans tio år äldre bror Henry ska spendera sommaren i sommarstugan i Genesaret då fadern arbetar på fängelse och modern ligger döende på sjukhus. Även vännen Edmund följer med och det blir en sommar med bad, tjejer och tonårspojkars osäkerhet. Men allt är inte bara lek, alla händelser leder fram till det Fruktansvärda och den sommaren skulle komma att bli något som ingen av dem någonsin skulle komma att glömma. 

När jag nu skriver om boken inser jag hur bra jag tycker att den är. Nesser lyckas verkligen fånga världen och osäkerheten det innebär att växa upp. Att inte veta hur man ska bete sig, att inte riktigt förstå vad andra pratar om men inte våga fråga för att inte verka dum, att känna känslor i kroppen som man inte kan hantera. Det passar faktiskt perfekt ihop med den lite mystiske brodern, den kufige vännen och den döende modern. Det är inte lätt att balansera in alla dessa element utan att en pojkes uppväxt kommer i skymundan för cancern och allt det andra. Jag stoppar lätt in den här boken i mitt fack av bra uppväxtskildringar, tillsammans med Niemis Populärmusik från Vittula och Flygts Underdog

Köp boken här eller här


Kommentarer

  1. har länge tänkt läsa denna, men det har inte blivit av. Hoppas hinna läsa den under hösten.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…