Året var 2000, jag gick andra året på gymnasiet och jag stod för första gången (och hittills enda) i mitt liv på en teaterscen. Några treor hade anordnat en hyfsat stor teaterfestival på Halmstad Stadsteater och bjöd in oss att köra vår premiär av vår gymnasieversion av Shakespeares En Midsommarnattsdröm. I publiken satt bland andra Peter Wahlbäck och Ika i rutan, då de en gång satt upp den tillsammans med vår teaterlärare Ulf. Vi hade kämpat med att läsa dramatik, välja en pjäs, tillsätta roller med knappt några killar alls i gruppen och helt utan några pengar. Mitt dåvarande något androgyna och korthåriga jag fick spela Theseus och Oberon och jösses vad text vi lärde oss.
Jag har inte läst En midsommarnattsdröm sedan dess, även om jag läst otroligt mycket Shakespeare under mina litteraturstudier. När det dök upp ett bokprat om just den pjäsen på biblioteket kände jag att det nog var god tid att återvända till texten som jag en gång kunde utantill. Minnena av vår uppsättning sköljde…
Jag har inte läst En midsommarnattsdröm sedan dess, även om jag läst otroligt mycket Shakespeare under mina litteraturstudier. När det dök upp ett bokprat om just den pjäsen på biblioteket kände jag att det nog var god tid att återvända till texten som jag en gång kunde utantill. Minnena av vår uppsättning sköljde…