Kulturloggen

A Little Life - Hanya Yanagihara

Fyra vänner bestämmer sig för att flytta till New York från ett litet college i Massachusetts. Konstnären JB, arkitekten Malcolm, skådespelaren Willem och så den fantastiskt begåvade men väldigt trasige advokaten Jude. Från enkla boenden och ungdomliga fester till seriösa relationer och stora livsprojekt får vi följa dessa fyra vänner genom livet. 
A little life handlar om allt och ingenting. Den är oerhört detaljerad men inte på det är sättet då man hoppar över delar utan på det sätt där man inte kan släppa ifrån sig ett enda ord. Berättelsen ligger liksom i detaljerna lika mycket som i de stora händelserna. Karaktärerna blir till ens verklighet medan man läser, de finns där och blir ens vänner. Jag kommer på mig själv med att undra hur det gick med det där...och inser så att det hände i en bok, det finns inte på riktigt, men jag vill inte riktigt tro på det ändå. 
Även om det finns mycket kärlek i den här berättelsen så är den enormt mörk, mörkare än …

Jag fullkomligt älskar att få bokpresenter, särskilt när det dessutom är en bok man själv inte känner till. Så gissa om jag blev överlycklig när Holly Hock skickar mig Drottningen vänder blad. 

Den här tunna lilla boken är fantastiskt rolig och samtidigt en filosofisk bok enligt mig. Läser man den från pärm till pärm på en kväll får man följa med drottningen av Storbritannien från det att hon av en ren tillfällighet till de att hon på ålderns höst blir en riktigt flitig läsare och även författare. Vi får följa med drottningen på möten med premiärministrar och tråkiga resor där hon egentligen vill läsa. 
Om man läser den ur ett lite mer filosofiskt perspektiv får vi följa läsprocessen. Drottningen är en ovan läsare som i början läser enkla böcker. Hon går sedan på allt svårare böcker så som Proust. Dessa funderingar kring om man kan träna upp sitt läsesinne väcker en del tankar. Böcker kräver mer eller mindre av sina läsare, men kan vem som helst ta sig an vad som helst? Vi får även känn…

Esi är en modern afrikansk kvinna som är utbildad och har en karriär. Hon lever ihop med sin man Oko och deras dotter Ogyaanowa. En dag tycker Esi att hon blivit utsatt för en äktenskaplig våldtäkt och lämnar sin man, något som inte är vanligt i Ghana. Släktingarna blir förfärade men det bryr Esi sig inte om. Visst förtjänar hon bättre?
Esi träffar ganska snabbt Ali som hon förälskar sig i, problemet är bara att han redan har en fru. Men i Ghana är månggifte inte främmande och Esi ger sig in i en situation som inte bara är invecklad utan kanske än mer gammalmodig än den där hon blev utsatt för vad hon tyckte var äktenskaplig våldtäkt? 
I förändringar beskriver Ama Ata Aiddo en kärlekshistoria som till stora delar skulle kunna utspela sig var som helst i världen. Vi möter vanliga äktenskapliga problem, vänskap, förälskelser, skillnader i värderingar mellan generationer och manligt/kvinnligt-problematik. Samtidigt får vi möta en helt annan värld i och med månggifte, muslimska värderingar,…

Från slutet av 1800-talet och fram till början av 1960-talet var Kenya kolonialiserat av britterna. De vita använde sig av urinvånarna för sina kaffeodlingar och indier kom dit för att bygga järnvägar. Men under 50-talet började det hända något.


I Om icke vetekornet får vi möta ett flertal individer som bor i Kenya på 50-talet, både vita och svarta. Undantagstillståndet är upphävt, Partiet, bestående av afrikaner, har tagit över riksdagen och de vita börjar röra sig hem mot England. Men finns det infödda kenyaner som kan ta över makten som de vita byggt upp?


Ramberättelsen i boken utspelar sig inte under lång tid. Vi får möta Mugo som tidigare suttit i olika interneringsläger och blev av med sitt land före undantagstillståndet. Nu vill han enbart leva sitt liv i fred, odla sin lilla shamba och glömma allt som hände under de svåra åren. Han blir ombedd att hålla tal på Uhurufesten till förmån för Partiet och kenyanernas frihet. Vi får möta Gikonyo som är kort mot sin fru Mumbi och vi f…

Veckan har varit hektisk vilket naturligtvis betyder mindre läsning, men nu är det äntligen helg så är förhoppningarna om läsning stora. Speciellt eftersom karlen är på nördmässa (modernt datornörderi, tyvärr inget klassigt nörderi som tex bokmässa).

Lyran kör på med sin jorden runt-resa när november handlar om Afrika. Jag inleder med en kenyan helt på eget bevåg, därefter kommer jag gå på Lyrans lista. 
Jag kan även idag säga att jag tar resan ett steg längre och reser till Afrika, närmare bestämt Egypten första veckan 2011. Det första jag tänker på är naturligtvis vilka och hur många böcker åker med mig till solen. Då jag håller hårt på mitt köpstopp får jag slänga ihop ett respaket här hemma, vilket nog kommer att gå finemang.

Anna Gavalda har på senare år blivit en favoritförfattare. Jag älskar karaktärerna och miljöerna i såväl Tillsammans är man mindre ensam som Lyckan är en sällsam fågel. Även filmatiseringen av den förstnämnda är en favorit. Hur fungerar då Gavalda i ett mindre format?


En dag till skänks är en liten bok. Den är betydligt mindre än en pocket och innehåller enbart 150 sidor, men det räcker utmärkt för ändamålet.


Två systrar och deras bror med respektive är på väg till ett bröllop. Första delen av boken består av en ramberättelse som då är själva bilfärden men vi får även flera återblickar till barndomen för dessa tre syskon. Det blir komiska berättelser om när systrarna skojar med den något osympatiska svägerskan och tillbakablickar till ännu tidigare händelser i livet. Andra halvan av boken består av en resa som görs enbart av de tre syskonen. De blir ombedda att köpa ris till bröllopet men flyr ut på vägarna för att besöka sin yngste bror som som arbetar som en guide på ett slott. De fy…

Alex är 7 år gammal och bråkig i skolan. Han blir även slagen och bränd av sina föräldrar.


Karin är Alex lärare som slår larm om misshandeln.

Sophia är karriärskvinnan och advokaten som blir Alex advokat.

Linda är Alex mamma. Hon mår inte riktigt bra.

Utöver dessa fyra karaktärer tillkommer även Alex pappa, en socialarbetare, Sophias pojkvän, en polis m.m. Och nästan alla dessa kommer till tals, det vill säga blir den som berättaren fokuserar på. Rörigt? Ja en aning men inte så farligt.

Bara ett barn är, berättarperspektiven till trots, en ganska seg historia. Från det att Alex blir omhändertagen tills det faktiskt blir lite action i boken är tyvärr större delen av romanen. Man kan tycka att ett så hemskt ämne som barnmisshandel inte kan vara segt eller tråkigt, men faktum är att det är en hel del (Sophias relation till sin morfar, till sin pojkvän, till sin vännina, tills in.....) som kommer emellan och för historien om Alex åt sidan. Det är nästan som om författarinnan velat skriva …

Då har även jag lyckats läsa något av året nobelpristagare. Mario Vargas Llosa sägs ha skrivit ett 60-tal böcker, så det borde finnas både bra och dåligt, kanske något för alla smaker. Jag ville inte direkt ge mig på de mer kända titlarna som är uppbokade två år framöver på biblioteken, utan jag ville läsa något annat så jag valde just Vem dödade Palomino Molero? från 1986. Det är en rå och grym berättelse redan från första stund. En ung man blir alltså mördad på ett våldsamt sätt. Han har blivit hängd, spetsad, sönderslagen, bränd och testiklarna hängde och dinglade en bit ner på hans lår.

Polisen Lituma ska utreda vem som har dödat pojken, han och hans chef ger sig ut på en rundresa bestående av intervjuer av allt från horor upp till högt uppsatta militärer. Det peruanska samhället på 50-talet skildras genom denna resa, vi får oss en inblick i en manlig machokultur och vi får en känsla av att militären står över lagen (de samarbetar inte med polisen och har egen domstol). Kvinnobild…

Har precis bevittnat senaste avsnittet av Babel på min iPhone i min säng innan jag ens gick upp. Lyx.


Ett av programmets teman var just dystopier, vilket är en genre jag har en förkärlek för. Jag vet inte riktigt varför det är så fascinerande, kan det vara för att fantisera om hur illa människan kan bete sig mot sin omvärld? Eller är det enbart för att förundras över hur författaren lyckats först fantisera ihop den här världen och sedan lyckas knyta ihop det?


Jag börjar genast rota igenom minnet efter vad jag tidigare läst. Kallocain av Karin Boye, William Gibsons Virtual light och Neuromancer, Processen av Kafka osv. Och vad har jag i hyllan som jag inte läst? Jag måste med lite skam i rösten erkänna att jag aldrig läst 1984, vilket mest beror på att som jag förstått det så är den inspirerad av Kallocain, som jag ju läst. Och ner jag nu skriver detta i klartext så känner jag att det är en korkad anledning och att jag borde läsa den på en gång. Eller i alla fall snart. Jag har även Ra…

I Paris finare kvarter finns det en portvakterska som heter Renée. Utåt försöker hon verka så portvaktiskt som möjligt men under ytan älskar hon konst och kultur. Hon har levt ensam med katten Leo sedan maken gick bort för 15 år sedan. I fastigheten där Renée arbetar bor bland annat familjen Josse. Yngsta barnet Paloma känner sig ensam och har inte alls samma intressen som sina jämnåriga utan hon gillar djupa tankar och världsåskådning. Hon känner sig så felplacerad att hon bestämt sig för att ta sitt liv på sin 13-års dag.

En dag dör en av hyresgästerna och japanen Ozu flyttar in. Han blir nyfiken på Renée då han tror att det finns mer bakom portvakterskefasaden och han talar japanska med Paloma som genast finner en gelike först i Ozu men sedan även i Renée. Portvakterskan kommer ut ur sitt skal och den själmordsbenägna flickan börjar se nytt ljus i livet. 
Här höll jag faktiskt på att bli mäkta besviken på boken, jag tyckte den var mycket mer intressant när alla var miserabla. Och för…

Tyvärr missade jag Petina Gappah helt på bokmässan, men jag har haft förmånen att ta del av hennes fantastiska bok. Sorgesång för Easterly består av 13 olika noveller som alla handlar om folk i Zimbabwe. Vi får lära känna flera olika typer av karaktärer i olika samhällsklasser, allt från de som bor i övergivna hus till politiker. Ibland är det varmt, ibland är det rått och obehagligt. Vi får läsa om en vardag som är långt ifrån vår egen.
Jag faller starkt för berättarperspektiven som skiljer sig åt mellan de olika novellerna. Vissa berättas i jag-form, vissa i tredje person. En novell berättas med ett begynnande "tänk dig att du" och en novell berättas med ett inledande "Vår man i Genéve..." i novellen Vår man i Genéve vnner en miljon euro. Gappah leker med alla möjliga olika berättarperspektiv. 
Det är fantastiskt svårt att försöka sammanfatta en novellsamling känner jag. Det är så många olika starka berättelser som var och en säkert skulle kunna bli egna romaner. E…

Idag har jag varit på seminarium med fackklubben på jobbet. Jag hade ingen aning om vad det skulle handla om. På lunchen sitter kollegan Christina och berättar om ett roligt program hon sett på TV om utvecklingsstörda som spelar teater. När jag sedan drar iväg till seminariet får jag reda på att det är grundaren till teatern som Christina pratat om som ska föreläsa.
Det var fantastiskt bra, Pär Johansson bjuder på sig själv och sina skådespelare. Han är helt rak och ärlig, kallar dem för utvecklingsstörda och sig själv för normalstörd. Han berättar om hela historien som lett fram till succén, berättar om roliga saker hans skådespelare haft för sig och pratar dyrt och heligt om hur man måste trivas med vad man gör och våga satsa på det man vill. De har gått från en liten föreställning där de tvingades ge bort biljetter för att någon skulle komma till Ica-reklamen, melodifestivalen, nyhetsmorgon, broadway osv.
Så har ni chansen att gå på deras föreställningar så gör det. Det finns själv…

såhär på måndagskvällen återstår det alltså fyra hela dagar mellan mig och bokmässan.
Har läst ytterligare en novell i Sorgesång för Easterly och påbörjat ytterligare en, hoppas jag hinner läsa hela före helgen.
Har läst ännu fler blogginlägg i ämnet och konstaterat bland annat att man nog inte ska dricka kaffe och te för att slippa toalettköer. Har också fått tips om att undvika E-hallens deckarjippo om man inte vill bli mosad.
Men vad tusan ska jag ha på mig?
Och jag har ingen aning om hur mycket kontanter man ska ha med sig, jag är inte direkt en kontantmänniska. Hur klarade man sig före kortet? Hur mycket pengar bör man ha med sig? Jag vill ju inte ångra att jag inte köpte med mig det jag ville ha...
Jag ser fram emot det afrikanska temat, jag blir nog besviken om jag inte får med mig en bok av en afrikansk författare hem. Men hur mycket afrikanskt har jag egentligen läst?
Ja just nu Petina Gappah med ovannämnda novellsamling om Zimbabwe naturligtvis. Har även läst Helen Oyeyemis Ika…

Wormold är en brittisk ensamstående pappa som bor på Kuba. Han har en bortskämd dotter som kallas Milly och han är dammsugarförsäljare i en tid då det kanske inte var helt självklart att man hade en dammsugare i varje hem. Det säljs alltså inte många dammsugare och Wormold har det svårt med ekonomin.

En dag blir Wormold erbjuden att arbeta för den brittiska underrättelsetjänsten som hemlig agent, deras man i Havanna. Han ska inte bara spionera på amerikaner, ryssar osv utan han ska även ha flera underagenter runt om i landet. Wormold tycker inte att det är något för honom, men när dottern vill ha en häst, en stallplats och ett medlemsskap i en fritidsklubb så ser han sig tvungen till att tacka ja.
Wormold kan inget om att vara agent, han får lära sig skicka kodade telegram och inte lyckas han anställa några underagenter så han diktar ihop ett gäng, bara för att få ut så mycket pengar som möjligt. En Don Quijote-liknande med förvrängning i flera led historia sätter igång:
Tio dagar f…

Nu när hösten är här så är det åter dags att börja spekulera i vem som kan tänkas bli årets Nobelpristagare i litteraturkategorin. Listan på spekulerade kandidater är lång och ser väl ungefär ut som förra årets. Akademien bör väl vid det här laget vara nere på de 5 som är nominerade, enligt unibet skulle det vara dessa:
Adonis Philip Roth Haruki Murakami Joyce Carol Oates Ko Un
Men det tvivlar jag på. Jag tror snarare att svenska akademien kollar alla sådana här listor och stryker alla som ens nämns i nobelprissammanhang och slänger deras böcker i soptunnan. Sedan väljer de någon som ingen känner till. 2005 måste de blivit extra nöjda eftersom det inte fanns något översatt till svenska i bokhandlarna av Pinter. Men ingen blir gladare än jag om det blir någon som man läst något av, känner mig lika korkad varje år när jag inte alls känner igen författaren.
Nu är det bara till att luta sig tillbaka, njuta av spekulationerna och förbereda sig på den hysteriska jakten på pristagarlitteraturen på…

Paketet bestod alltså av Bara ett Barn av Malin Persson Gioluto och Radhusdisco av Morgan Larsson. Så kul det ska bli!

Så, då var biljetten till höstens andra forum för poesi och prosa inhandlad. Den här gången blir det Märta Tikkanen samt Jila Mosaed. Mer om detta kan läsas här.

Jag lyckades även låna Tikkanens Århundradets kärlekssaga, som jag tänkt läsa innan det är dags. Jag återkommer med full rapport efter eventet den 4:e oktober


- Posted using BlogPress from my iPhone

Som boknörd anser jag att det både är min rättighet samt skyldighet att bestämma vad sambon ska läsa. Just nu har jag utsett En svag doft av död av Guillermo Arriga. Läste den själv när den kom på svenska och tyckte mycket om den. Ett mord begås i machokulturens Mexico, hämnd och syndabockar. Rekommenderas!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Det pratas en hel del om köpstopp, tegelstensutmaningar och recensionsböcker i bokbloggvärlden just nu. Samtliga ämnen är givetvis högintressanta, men jag skulle vilja lägga till en diskussion som jag själv funderar mycket över; hur många är nyläsare och hur många är omläsare?
Jag har alltid varit en nyläsare, jag vill alltid läsa nya böcker. Varför läsa böcker som man redan läst när det finns några miljoner andra att välja på? Fast jag har börjat tänka om lite. Varför inte läsa något som man på förhand vet är bra? Jag är sugen på att läsa om ett flertal böcker som jag egentligen inte minns så mycket av. Jonathan Strange och Mr. Norrell står högt upp på listan, och den passar ju fint med tegelstensutmaningarna med sina nästan 800 sidor. Liftarens guide till galaxen är en annan. Jag kanske skulle börja med någon som inte är tegelsten och se hur det känns? Dvärgen av Lagerkvist kanske? Det borde ju helt klart gå undan att läsa en bok man redan läst.
Jag har faktiskt redan tjuvtestat lite…

Som flera bokbloggare har noterat (bla Bokbabbel,Bokhora och Bokfreak) så är änglarna på uppgång efter de senaste årens vampyrhysteri. De kommer, liksom vampyrerna, i flera olika skepnader; goda, onda, fallna, kvinnliga, manliga och så vidare.
Hush, hush (eller Fallen ängel som blev dess svenska titel) är en i högen och är den första delen ien blivande serie om människan Nora och en fallen ängel. Den har många likheter med Stephanie Meyers Twilight (Människotjej blir uppvaktad av övernaturligt väsen, de går på samma skola, hon lever med en frånvarande ensamstående mamma då pappan gått bort..) Men det känns faktiskt som en välkommen nyhet med just ängeln.
Och nu ska vi inte glömma att den är menad som ungdomsbok.
Boken är något trög på sina ställen, det finns till exempel otaliga tillfällen som Nora intalar sig att hon är rädd för Patch, men ändå följer hon honom blint. Det blir inte trovärdigt efter tio gånger.
Däremot är det kul att läsa om ängelns värld, hur han kommit att bli fal…