Kulturloggen

Norma - Sofi Oksanen Norma går på sin mors begravning, men hur har hon egentligen dött? Mamma Anita har arbetat på en frisörsalong, tillsammans med andra närstående, där det verkar pågå annan verksamhet bakom kulisserna. Norma tycker inte att mammans död är logisk, hon har inte betett sig som en person som vill dö. Norma bestämmer sig för att ta reda på vad som skett. Normas hår växer dessutom otroligt snabbt och lever sitt eget liv, något som hennes mamma engagerat sig i under hela Normas liv.  Det här är konstigt, men inte tillräckligt konstigt. Initialt får jag en känsla av Murakami, det där absurda och thrilleraktiga, men det stannar liksom vid det stadiet. Det konstiga förvrids inte eller blir paradoxalt, så som Murakami kan göra i sina böcker eller så som till exempel Davis Lynch gjort med sina mest märkliga men fängslande filmer och serier. När jag läser Utrensning av Oksanen slogs jag av hennes poetiska men lätta formuleringar och av hennes fantastiska engagemang för

Året var 2000, jag gick andra året på gymnasiet och jag stod för första gången (och hittills enda) i mitt liv på en teaterscen. Några treor hade anordnat en hyfsat stor teaterfestival på Halmstad Stadsteater och bjöd in oss att köra vår premiär av vår gymnasieversion av Shakespeares En Midsommarnattsdröm . I publiken satt bland andra Peter Wahlbäck och Ika i rutan, då de en gång satt upp den tillsammans med vår teaterlärare Ulf. Vi hade kämpat med att läsa dramatik, välja en pjäs, tillsätta roller med knappt några killar alls i gruppen och helt utan några pengar. Mitt dåvarande något androgyna och korthåriga jag fick spela Theseus och Oberon och jösses vad text vi lärde oss.  Jag har inte läst En midsommarnattsdröm sedan dess, även om jag läst otroligt mycket Shakespeare under mina litteraturstudier. När det dök upp ett bokprat om just den pjäsen på biblioteket kände jag att det nog var god tid att återvända till texten som jag en gång kunde utantill. Minnena av vår uppsättning skö

Vi - Kim Thúy Vi har svårt att leva upp till sitt namn, hon är lång och skranglig men på vietnamesiska betyder hennes namn "Dyrbara pyttelilla mikroskopiska". Vi har lämnat Vietnam med sina bröder och sin mamma under kriget, pappan är borta, de hamnar i Kanada. Bröderna gifter sig, ska inte Vi hitta någon? Eller ska hon gå sin mammas ensamma öde till mötes?  Kulturkrock, hemlängtan, kärlek, identitetsproblematik, Kim Thúy sätter fingret på hur det är att vara främling i ett land. Hon ramar in hur det är att inte kunna stanna i sitt land men inte känna sig riktigt hemma i sitt nya. Med sina poetiska men ändå enkla beskrivningar sätter hon ord på hur det är att vara flykting, utlänning, att leva i exil. Hon beskriver även livet i stort och smått på ett fantastiskt sätt. Jag har inte läst något av Kim Thúy förut och jag ska erkänna att jag trodde det skulle vara fragmentariskt och svårt. Visst får en som läsare anstränga sig lite för att hänga med i de korta kapit

Störst av allt - Malin Persson Giolito  I ett klassrum på en skola i Stockholm. Ungdomar som nyss var fulla av liv ligger döda, utspridda i klassrummet. Mitt i mardrömmen sitter Maja med ett gevär. Nio månader senare har hon hunnit fylla arton och har suttit i kvinnohäktet, nu är det dags för rättegången. Varför sköt Maja sin bästa kompis Amanda, vad hade maja för relation till den ende som överlever och vad hände egentligen med Sebastian? Och framförallt, är Maja skyldig till mord? Malin Persson Giolito är jurist och numera även författare och hon skriver gärna thrilleraktiga berättelser om hemska fall och om rättssituationer som inte är helt okomplicerade. Hon är således så klart oerhört övertygande i sitt berättande, det är detaljerat och hon ser till att inte lämna luckor i den rättsliga processen. Hennes senaste bok Störst av allt är oerhört välarbetad, det märks att hon arbetat på den länge, och det känns helt rätt i tiden med en svensk skolskjutningshistoria.  Per