Kulturloggen

Hur ska man egentligen förhålla sig till en riktig klassiker? Det finns väl ändå en anledning till att den fortfarande läses? Vissa böcker är tidlösa, man behöver inte ens veta hur världen såg ut när den skrevs. Andra är ganska beroende av sin tidsanda och kanske inte helt aktuella idag. Hur är det då med Tre män i en båt? 

Tre hypokondriker och en hund ska bege sig ut på sjön, det har någon av herrarna hört ska vara lugnande för så sjuka människor. Jag tycker stundtals att berättelsen är helt briljant. Det blir ofta en slags Don Quijote-stämning så det blir en slags förvrängning i flera steg eftersom folk som egentligen inte är sjuka upplever problem med sjukdomar som egentligen inte finns. Det finns hysteriskt roliga passager som är fantastiska, jag minns speciellt en resa på ett tåg med en inte allt för väldoftande ost. Hunden blir en komisk figur i sig, han får mänskliga drag så som att han har vänner och dylikt. 
Ja ni anar naturligtvis ett men här, och det finns. Jag tycker tyv…

Som man redan kan luska ut av titeln handlar den här boken om två människors öden under en och samma dag, 15 juli, under 20 års tid. Emma och Dexter möts på en examensfest och blir därefter bästa vänner. De åker utomlands, har karriärer, har olika partners och vänner, råkar ut för tråkigheter och allt det där som hör livet till.


Att huvudpersonernas öden beskrivs episodiskt är inte unikt, tänker man efter så är de flesta böcker skrivna på det viset, annars skulle det bli ganska långtråkigt. Däremot måste det vara rätt unikt att det gäller just samma datum varje år. En känsla av att slumpen avgör vad vi får berättat för oss i nutid infinner sig. Självklart får vi även återberättelsen från året som gått sedan den senaste 15:e juli, men vissa saker som kan tyckas vara viktiga nämns bara i förbigående. Att byta karriär, att fylla 30, att lämna sin sambo och så vidare nämns enbart mellan raderna, och jag älskar det! Och självklart finns det en frustration i slutet av varje kapitel/år där …