Kulturloggen

Máni Steinn - Pojken som inte fanns - Sjón
Till den lilla isolerade ön Island kommer smittan med ett fartyg. Den 16-årige pojken Máni Steinn älskar film och vill utforska sin sexualitet som gay men det är inte helt enkelt. Året är 1918, första världskriget härjar, spanska sjukan dödar, vulkanen Katla har utbrott och världen är allt annat än tolerant mot homosexualitet. Men Máni Steinn verkar stå utanför allt, han verkar immun mot den fruktansvärda pest som dödar det mesta, det är som om han egentligen inte finns. När sjukdomen snabbt sprider sig stängs allt som lockar folksamlingar, däribland Máni Steinns älskade biografer. 
Sjón är som vanlig fantastisk i sitt språk. Han håller poesin nära hjärtat, vilket inte minst märks i de rytmiska dialogerna. Domedagskänslan är genomgående, både i Máni Steinn jakt på sexuell tillfredställelse men också i naturen i form av sjukdom och den erupterande vulkanen. Berättelsen är också väldigt filmisk, både i sitt bildspråk och i och med pojkens enorm…

Skugga-Baldur - Sjón 

Året är 1883 och i det karga isländska landskapet är pastor Baldur Skuggasson ute på rävjakt. Han följer en rävhona i ett dygn innan han lyckas skjuta henne. Samtidigt har den mystiska kvinnan Abba avlidit. På 1860-talet anlände hon till byn efter att ha hittats på ett holländskt skeppsvrak. Hon har Downs syndrom och kan knappt prata men hon vet allt om fåglar och samlar på deras fjädrar. Hon ger upphov till blandade känslor inom kyrkan men hon lyckas charma flera invånare och blir ett föremål för villkorslös kärlek. 
Ja, vad ska jag säga, det här är helt fantastiskt! Sättet Sjón använder språket till att beskriva det kalla och mytiska landskapet på den isländska landsbygden är helt fenomenalt. Han gör det inte bara rättvisa med sina precisa beskrivningar utan han lyfter upp det ännu ett snäpp. Man riktigt känner hur den kalla vinden susar i öronen och kryper in ända in under huden. Han har helt enkelt moderniserat den isländska sagan till något som känns helt rä…

Nu tror ni nog att jag stalkar Sjón när jag lägger upp en tredje bild, men han råkar bara ha dykt upp där jag varit. Inte så konstigt då jag ringar in alla Islandsrelatetade punkter.

Steinunn Sigurdardóttir leder ett samtal om två skildrade städer med tre intressanta författare. Två städer som är utsedda till litterära städer av UNESCO.

Återigen diskuteras om vad vi har gemensamt i Norden, Sjón menar att vi har mycket historia ihop med krig, kungar, stora tänkare och att den bakgrunder är väldigt djup. Vi behöver tänka i ett perspektiv över en längre tid, och inte bara vad som setts på TV de senaste tre veckorna. Erland Loe håller helt med, även om det finns skillnader, så som att islänningarna är brottslingar som lämnade Norge för flera hundra år sedan.

Sjón menar att det finns en korspollinering gällande litterära influenser genom tiderna som gör att vi kan prata om en nordisk stil. Han tycker att man i all nordisk litteratur finns en vilja till godhet, vare sig det finns på utan eller dolt. Och det gäller inte bara litteratur utan även film där Sjón arbetat med Lars von Trier och Erland Loe just nu jobbar ihop med en isländsk regissör. Självklart kommer även Skavlan upp som en unik sammanförare av de olika nordiska länderna.

Sjón är oväntat sympatisk och något av min nya litterära kärlek. Hans gamle klasskompis,…

Strax före sändning



Jessica Gedin och Merethe Lindström om relationer och om att prata med varandra. 


Jessica Gedin med Susanne Brogger från Danmark, Sjón från Island och Merethe Lindström från Norge. De pratade om det nordiska vemodet. 

PC Jersild om sin nya roman Ypsilon