Undertiteln till Kristian Lundbergs otroligt uppmärksammade verk Yarden är: "En berättelse" och det är just vad det är. Rätt och slätt en berättelse. Den har inte direkt någon början eller slut, den har inte någon spännande intrig, den har inget moraliskt budskap. Lundbergberättar rakt upp och ner om sin tillvaro, om sitt jobb på yarden, om sin mammas sjukdom, om hans krystade relation till sin bror som bytt upp sig en klass, om sonen som inte riktigt kan greppa hur bra han faktiskt har det.
Lundberg har på något sätt byggt upp boken samtidigt som han skriver den, han berättar hur han skriver några rader åt gången för det är allt han hinner, och han skriver om hur han blir refuserad, om hur han funderar på sitt förflutna. Den är inte skriven i efterhand, som biografier väl oftast är, utan han berättar i sitt nu. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "Åh, hoppas han får ge ut sin bok, hoppas!" och så inser jag att det har han ju, för det är ju den jag har i m…
Lundberg har på något sätt byggt upp boken samtidigt som han skriver den, han berättar hur han skriver några rader åt gången för det är allt han hinner, och han skriver om hur han blir refuserad, om hur han funderar på sitt förflutna. Den är inte skriven i efterhand, som biografier väl oftast är, utan han berättar i sitt nu. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "Åh, hoppas han får ge ut sin bok, hoppas!" och så inser jag att det har han ju, för det är ju den jag har i m…