Kulturloggen

Dag tre inleds med oväder av ett helt annat slag, nu är det åska och skyfall som sätter stopp för dagens första artister när starten återigen får skjutas upp. Det känns ändå som om det är ännu mer folk denna sista dag är föregående två. 
Popsnöret från Norrköping, Markus Krunegård, får agera uppvärmning i det stundande regnet. Det har varit tyst om honom ett tag så har nästan hunnit glömma bort honom. Han svävar mellan härlig pop med fina texter och nästan lite tramsigt högmod, men jag tycker ändå att det är fint, för att jag blir glad. Kanske lite fantasilöst att ta upp Miriam Bryant på scen och köra exakt samma duett som föregående dag, många ser väl ändå båda akterna när det är festval, men okej. 
det är väldigt effektfullt med ballonger och konfettiregn under en spelning, men jag är lite kluven. Little Jinder bjuder i alla fall på en personlig show med både gammalt och nytt. Det är lite teknikstrul och borttappande av mickstativ men det gör liksom ingenting när hon tar det med en…

Som något av ett straff för första dagens perfekta väderlek startar dag två på årets Way out West med storm. Starten av festivalen får skjutas upp, flera akter ställs in och det är lite osäkert om det ska gå att få ihop dagen. Men klockan 14 slås ändå grindarna upp och de inställda akterna får nya starttider senare under festivalen. 
Först ut och nog bäst för dagen är glädjespridaren Timbuktu. Han säger att Göteborg är hans favoritstad, hans dotter är med för första gången i publiken och han får publiken att gunga. Han kör sina stora hits så klart men väljer ändå bort sina tolkningar från Så mycket bättre, vilket jag verkligen respekterar. Det blev en riktigt bra start på dagen, trots att bandet i övrigt har lite märkliga kostymer påsig. 
Göteborgs egen storstjärna Miriam Bryant inleder sin spelning med att kalla Slottsskogen för Slottsskogsparken och många av oss undrar nog om hon verkligen är från Göteborg, men med det går ganska snabbt att förlåta henne för hon är ju fantastisk. D…

Sommaren 2018 har slagit rekord i många kategorier, värmebölja i flera månader har satt sina spår även i Slottsskogen, gräset är torrt och nästan obefintligt. Men det är också väldigt skönt att kliva in på första festivaldagen i strålande sol, stämningen är avslappnad och humöret är på topp. Det känns overkligt att det är dags igen.
Svenska Sarah Klang gjorde ett bejublat framträdande i föragående säsong av På spåret och i år får hon  inleda min och många andras festival. Det blir direkt trångt på Linnéscenen. Hennes röst bär långt utanför tältet, för det är synd att ställa sig under tak när man kan sitta utanför och dricka öl i solskenet. Det blir en samlad spelning och det känns som att Sarah stått på scen hela livet, hon är helt klart ett namn för framtiden. 
Amerikanska Grizzly Bear går upp på Azalea 15:30 och inleder med ett "Good morning" och ja, jag antar att det är morgon i USA. Bandet har fångat mig med sin sångtunga musik och live gör de mig inte besviken. Det går…

Den sista dagen på 2017 års Way out West-festival börjar faktiskt med solsken och Eva Dahlgren på Linnéscenen. Snygg och kaxig kommer hon ut på scen helt klädd i svart och säger "God morgon Göteborg!" vid 13-snåret på eftermiddagen. Hon säger att hon vet att det är tidigt och att hon vill lägga publiken på ett moln, och det är just vad hon gör. Det är mysigt och en lagom start på dagen. det är mycket nytt och lite gammalt. Det känns skönt att hon inte kör igenom alla covers från "Så mycket bättre" som så många artister gör som slår/gör comeback (frivillig eller ej) utan hon kör sitt.

Det är faktiskt svårt att tro att Halmstaddottern Linnea Henriksson faktiskt är en produkt av Idol, Idol-Linnea, fast det är väl inte svårt att säga att hon är en av dem som gått vidare och står på egna ben. Det är ganska skralt med folk och det är så klart inte lätt att äga Azalea då men Linnea gör det och lite mer därtill. Med de hits som hon fått ihop genom åren och med sitt helt s…

"Vad roligt det är att vara här och äta lunch med er!" säger Jens Lekman som får inleda den andra dagen på årets Way out West-festival. Det är väldigt tidigt men det är ändå bra uppslutning. Det är skön stämning och det märker artisten, han är helt klart överväldigad av alla som står där och lyssnar på hans fina låtar. En artist som har mycket att berätta och som knyter ihop det i ett fint mellansnack, om allt från att tjuvkoppla pariserhjul till bröllop i Finistere. 

En annan som har mycket att berätta är Skånepågen Jonathan Johansson som med sitt mörka hårsvall och mörka solglasögon drar igång sina berättelser om kärlek och livet. En spelning mitt på ljusa eftermiddagen blir gärna ett gött häng på gräsmattan när solen skiner och den här spelningen passar faktiskt perfekt för det. Lite gratis kaffe från SJ och det här är en perfekt stund att njuta av.

Amerikanen Mike Hadreas, med artistnamnet Perfume Genius, ger uttryck för kampen om sexualitet både i sina texter och i sin…

Energin ligger i luften, gräsmattan runt Linnéplatsen utanför entrén myllrar av människor i alla åldrar som väntar på att årets festival ska börja. Årets Way out West. Festivaler har varit på nedgång på grund av pengabrist och för mycket våld. Efter förra årets lerfest i Slottsskogen var det väl ytterst osäkert om 2017 års festival skulle bli någon trevlig tillställning, eller ens bli av, men när startskottet går är succén ett faktum. När portarna slås upp klockan 14:00 torsdagen den 10:e augusti syns köande besökare så långt ögat kan nå vid ingången och det är en mäktig känsla när alla sträcker upp sin bandförsedda arm i luften för att det ska gå smidigt att komma in.

Direkt fylls scenområdet Höjden upp med entusiastiska festivalbesökare för att se Säkert! med Umeåtjejen Annika Norlin i spetsen. Det är en avskalad spelning, hela bandet är inte med, men det passar utmärkt så där mitt på eftermiddagen på en liten scen. Annika känns rak och där och nu, hon berättar vilken hennes favori…

Året var 2001, vi hade precis tagit studenten och en osäker värld låg för ens fötter. Jag hade planer på att läsa till läkare utomlands men kanske jobba som volontär i ett år i Sydamerika först. Men allt det där fick vänta för först skulle sommaren komma och festivalerna med den. 

Vi skulle åka till Roskildefestivalen för tredje året i rad och ansåg oss vara veteraner på området. Det hade blivit något av en tradition att se på sändningar från Hultsfred, som gick av stapeln ett par veckor tidigare, som uppvärmning. Jag minns att jag såg en spelning med ett hyfsat okänt band, Queens of the Stoneage, som var riktigt trashiga. Kommentatorerna pratade om att det fanns potential men att de var tvungna att göra sig av med den usle sångaren Joshua Homme och sluta sjunga enbart om knark. Det ryktades tydligen om att de skulle byta sångare till Mark Lanegan som gjorde ett gästspel på skiva Rated R från 2000 och att Foo Fighters egen Dave Grohl var på ingång. När jag kom till Roskildefestivalen …