Kulturloggen

För ett tag sedan bad jag, via sociala medier, om tips på bra kärleksromaner. Inget slisk, inget porr, inte nödvändigtvis ett lyckligt slut utan bara den där kärlekshistorien som etsar sig fat i ens minne för alltid. Det tips som jag tyckte var oväntat och som stack ut var den tjocka trilogin om Kristin Lavransdotter. Nog sagt om det, en nyöversättning kom i år och biblioteket ordnade klassikerprat med översättaren Gun-Britt Sundström så det var slut på ursäkter. 
Ett kargt och vackert Norge på 1300-talet. Kristin står inför vuxenvärlden med allt vad det innebär. Hon är nyfiken på Arne, men hennes far har valt att hon ska gifta sig med Simon. Kristin möter dock kärleken på helt annat håll, när hon möter en riddare vid namn Erlend och känner en näst intill sexuell beshatthet av honom. Att möta Erlend i hemlighet är inet bara ett svek mot Simon utan även mot Kristins familj, speciellt hennes far. Men går det att stoppa den envisa och kärleksblinda Kristins vilja?
Jag vet inte om en nyö…

Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitj

2015 års Nobelpristagare i litteratur visade sig vara den vitryska reportageskribenten Svetlana Aleksijevitj, äntligen. Hon skriver inte skönlitteratur, hon skriver inte facklitteratur, hon skriver något mitt emellan, något eget, något som är precis vad som behövs. Hon gräver ner sig i kvinnornas historia, i den enskilda människans historia och ger dem en egen röst med sitt karga, pricksäkra men samtidigt fundersamma språk. Hon talar inte om för oss vad vi ska tycka eller tänka utan hon redogör för det som fanns i en sammanställning av många unika röster som samtidigt blir ett sammelsurium av händelser i historien. 
Jag väntade mitt andra barn...Jag hade redan en son som var två år och nu var jag gravid igen. Det var krig. Och min man var vid fronten. Jag åkte till mina föräldrar och gjorde...Ni fattar? Abort...Trots att det var förbjudet då...Hur skulle jag kunna föda? Omgiven av gråt och klagan...Det var ju krig! Hur skulle m…

Nätternas gräs - Patrick Modiano

Författaren Jean minns en svunnen tid, ett svunnet Paris. Med hjälp av sin svarta anteckningsbok, full av fragmentariska noteringar, tar hans sig till platser han inte besökt på länge och till minnen han inte funderat kring på länge. Fyrtio år tidigare älskade han en mystisk kvinna som kallade sig Dannie. Hon gick under flera alias, bodde på hotell och verkade ha någon slags koppling till Marocko. Jean märkte att hon inte talade sanning men hans känslor för henne fick lögnernas vikt att kännas sekundär. Sedan försvann hon och Jean blev förhörd av polis. Vad hände Dannie och vem var hon, egentligen?
Patrick Modiano tar upp något väldigt intressant, Något som än i dag är ganska outforskat,  nämligen det här med minnet. Vad är minne, hur minns vi? Varför ser våra minnen av samma sak olika ut och vad är sanning? Som läsare måste man avgöra själv vad som egentligen hände, läsa lite mellan raderna i Jeans romantiserade återberättelse. Med avstamp i den svart…

Då var det dags igen och spekulationerna är så klart i full gång. Idag gick medicinpriset till tre herrar för förklaringen av cellers transportsystem. Många tror att fysikpriset ska tilldelas folket bakom upptäckten av Higgs-partikeln, vilket är ett problem då det är svårt att välja ut tre som ska dela på det, man får nämligen inte dela det på fler än så. Fredspriset är alltid det mest omtalade då det på ett eller annat sätt är kontroversiellt och svider i någons ögon. Men det pris som vi så klart är mest intresserade av är litteraturpriset, som tillkännages på torsdag kl 13:00. 

Vad jag tror? Jag vet inte ens var jag skulle börja för att försöka gissa på vem som får priset för chansen är ofantligt liten. Däremot har jag väl känt till de två pristagare som varit de senaste två åren så jag känner lite press på att faktiskt i alla fall ha pristagaren i hyllan. Om jag plockar bort alla mina favoritförfattare som jag vet aldrig kommer få priset och försöker vara lite realistisk så skulle …

I den tredje och längsta delen av Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv är Ximen Nao återigen i kung Yamas dödsrike. Han ber om att få återfödas på nytt, gärna som människa den här gången, men han blir åter besviken då han öppnar sina grumliga ögon son en liten griskulting. Till en början vägrar han, som den sextonde kultingen i syskonskaran, att äta och svälter nästan till döds. När han dock får smak för suggans mjölk ser han till att de andra syskonen inte får något alls och han blir den störste och ståtligaste av galtar. 
Det är grisarnas tid i Gaomi nordöstra härad. Ximen Nao inser snabbt att det inte var en nackdel att återfödas som gris eftersom man under Maos styre satsar allt man har på grisuppfödning, de går till och med före människorna. Gris sexton ser till att hålla sin stia fin, han skiter bara i ett hörn, och han lär sig gå på bakbenen och att hoppa upp i aprikosträdet. Lyckan varar dock inte för evigt, det vankas grispest och när Mao dör är det inte längre grisarnas tid. 
…

I den andra delen av 2012 års nobelpristagare Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv så har det hunnit bli 1960-tal och kulturrevolutionen ligger runt hörnet. Ximen Åsna som så snöpligt blev dödad och uppäten har nu reinkarnerats som en tjur. Lan Lian, som ju tagit över gården efter Ximen Nao, och hans son går på marknad för att ersätta sin åsna och faller pladask för Ximen Tjur.

Den här gången är det dock inte den återfödde Ximen Tjur som berättar historien utan det är Lan Lians son Lan Jiefang som återberättar för ett barn med stort huvud. Den framtida Lan Jiefang är fullt medveten om att den här tjuren var Ximen Nao och han berättar i du-form så jag misstänker att det här barnet med det stora huvudet kommer att återkomma längre fram. 
I och med ändringen av berättare så blir berättelsen en helt annan. Den är inte längre riktigt lika surrealistisk och komisk utan nu är det den kinesiska landsbygden som står i centrum. Allt fler går över i kommunens styre och Lan Lian står ensam kvar so…

Så var det äntligen dags för mig att ta tag i 2012 års nobelpristagare i litteratur, Mo Yen. Den bok jag valt att läsa av den kinesiske författaren är Ximen Nao och hans sju liv som är en riktig tegelsten som kommer att ta mig många timmar att läsa så därav tänkte jag skriva om den något mer än bara en gång i en recension. Jag tänkte skriva om den efter varje avslutad del, det vill säga fem gånger. Det kommer väl att bli en del spoilers så för er som vill läsa boken helt utan förutfattade meningar ska kanske inte hänga med i min lilla serie men ni som kanske mest är nyfikna på vad den där Mo Yen är för författare borde gladeligen hänga på. 

Ximen Nao har hamnat i dödsriket. Han är alltså död, hans sköts i huvudet av kooperativets män men han hävdar bestämt att han är oskyldig. När dödsrikets härskare, kung Yama, väl bestämmer sig för att returnera Ximen Nao till jordelivet blir det inte riktigt som den före detta bonden hade tänkt sig, han återföds som en åsna.  
I den första delen a…

Översten får inga brev - Gabriel Garcia Marquez

Ibland kan det vara så att det är svårt att välja vad man ska läsa härnäst, kanske har man inge måsten men inte heller några böcker som verkligen skriker om att läsas. Eller så är man bara sugen på nåt helt oväntat. Jag brukar lösa det med att hemma skrika ut "Vad ska jag läsa nu?" och då brukar jag få en utmaning som den här gången blev "något sydamerikanskt" och jag plockade ut en colombiansk nobelpristagare ur min bokhylla. 
I den colombianska by dör Översten bor händer det inte mycket, det känns som att man hamnat i en del av världen som är helt bortglömd av resten av mänskligheten. Invånarna försöker leva ett drägligt liv men de kämpar för att få ihop mat för dagen. De försöker sälja sina gamla klockor men ingen vill köpa sådana omoderna ting. De funderar till och med på att sälja sina vigselringar. Överstens fru är sjuk och hans son har blivit skjuten. Han har en värdefull tupp som han inte vill sälja och han få…

I digitala åldern går det undan, ni finner en artikel om årets Nobelpristillkännagivande finns att läsa här. 

Sjukt snygga bilder också: 


Först är jag förvånad, sen twittrar jag. OBS det är inte flickan i reportaget som stulit böckerna.

Texten hos Skövde Nyheter lyder, skriven av Anna Nyberg:
Nobelpriset. Två böcker av den kinesiske Nobelpristagaren i litteratur ska finnas på stadsbiblioteket i Skövde. Men båda böckerna av Mo Yan är spårlöst borta. "Vi vet inte vad som kan ha hänt" säger bibliotekschefen Anna Gullstrand. Strax före klockan 13 denna avgörande torsdag surras det intensivt runt informationsdisken på biblioteket i Skövde. Ett antal personer kretsar omkring det bokbord med tänkbara Nobelpristagare som biblioteket har ställt i ordning. Där finns Joyce Carrol Oates, Philip Roth, Maryse Condé och Haruki Murakami.
När Peter Englund så avslöjar årets mottagare av Nobelpriset i litteratur möts beskedet av häpna miner. Överraskningen följs av ett snabbt sökande, och sedan …

På bokmässan stod jag och höll i kinesen Mo Yans bok Ximen Nao och hans sju liv i förlaget Tranans monter. Flera gånger. Den är väldigt tjock och väldigt tung så när jag väl bestämt mig för att jag orkade släpa hem den så var den slutsåld. Bu och tji fick jag. 

Igår kom det upp ett Twitterkonto i Svenska Akademiens namn och en tweet om att Mo Yan vunnit Nobelpriset i litteratur 2012. Vissa gick på det, de flesta undrade vad fan det var frågan om. 
Idag gick jag till biblioteket och letade efter de två böcker av Mo Yan som de hade, men de stod inte i hyllorna även om de stod med status "inne" i deras databas. Jag har de senaste veckorna haft en vag känsla av att han skulle vinna, även om jag hoppades på en kvinna från mellanöstern. 
På plats på biblioteket strax före 13:00 är det helt plötsligt en massa folk som vill ha hjälp med att hitta böcker, bibliotekarien får till slut be kunden vänta för att vi måste använda datorn för att se på tillkännagivandet av nobelpriset. Jag …

Jag måste börja med att säga förlåt till min gymnasielärare i svenska. Vi skulle ha läst den här boken i klassen och sedan diskutera den. Jag läste den aldrig, förlåt, men nu känner jag en tung sten falla från mitt samvete när jag väl har gjort det. 

Ja ni vet ju vad den handlar om, ett gäng pojkar som efter att deras plan blir nedskjutet blir strandsatta på en öde ö. De utser en ledare, de försöker hålla en eld igång för att förbipasserande skepp ska se och det går åt skogen med allt. De bråkar, småkillarna går på toa överallt och de tar död på varandra. Nu vill jag att alla ni läsare där ute som INTE läst boken, men vet vad den handlar om, räcker upp en hand. Varför är det så att man vet vad den handlar om utan att ha läst?
Det är en klassisk berättelse. Jag tänker flera gånger att jag läst eller sett samma sak förut, men intalar mig så klart att det är från den här boken som de senare berättelserna härstammar. Jag kan komma på flera berättelser som är baserade på Goldings roman, d…