Kulturloggen

Vid glömskans rand- Sergej Lebedev
En rastplats. På en stång en ångande kittel, man kokar fisksoppa; harren är ömtålig, kokas lätt för länge. Och som delikatess: rå fisk, gnuggad med salt och peppar, saftig, rimmad under en tyngd. När ni ätit fortsätter ni på er rutt längs forsen, hoppar fram och tillbaka mellan stränderna, och under en övergång är det någon som trampar på en människoskalle som fastnat mellan stenarna, den är övervuxen med glatt, grönt slem. 
En skalle. I vattnet - en människoskalle. Och längre uppströms - en framsköljd brant, ett svart as av torv. I torven ännu fler skallar, benrester, upplöst kött, likt tranbär som legat under snöns över vintern; ett läger hade sin begravningsplats här, den var på väg att spolas bort, men forsen ändrade sitt lopp och gav sig i väg i en annan riktning. Äcklad inser du att i fisken du just ätit fanns delar av detta kött, att du redan har förvandlats till människoätare, att ni alla är människoätare, för ni har alla ätit av samma fisk och…

Snöstormen - Vladimir Sorokin

Platon Iljitj Gagarin är läkaren som är på väg till en liten rysk by med ett vaccin för att rädda människorna från den horribla sjukdomen svartsot då han stöter på en snöstorm. Ingen vill köra honom till byn men han får till slut fatt i Harkel som har en självgångare som dras av 30 småhästar stora rom rapphöns. Tillsammans stöter de på många motgångar i kampen mot stormen i form av fulla mjölnare, nomadfolk som bjuder på droger och hinder i form av en död jätte. Frågan är om doktor Gagarin någonsin ska komma fram till det sjukdomsdrabbade byn. 
Sorokins roman påminner i mångt och mycket om den klassiska ryska realismen med dess miljöer och karaktärer. Sorokin knyter an till storheter som Dostojevskij och Tolstoj samtidigt som han gör något nytt genom att ta in det övernaturliga med småhästarna, jättar och zombier. Den klassiska ideologiska ryska realismen från Dostojevskijs tid blandas upp med en slags rysk magisk realism, en verklighet som förhöjts med e…

Lolita - Vladimir Nabokov

I Frankrike finns det en intellektuell man i 20-årsålden som är helt beroende av nymfetter, unga oskuldsfulla flickor som eggar upp honom. Han gifter sig för att ha en täckmantel men när han och hans fru flyttar till USA lämnar hon honom för en taxichaufför. När mannen så småningom tar ackordering hos en ensamstående kvinna blir han genast störtförälskad och besatt av hennes 12-åriga dotter Dolores, som han ger smeknamnet Lolita. Tillsammans ger de sig ut på en erotisk och farlig resa för att vara tillsammans, en resa som enbart kan sluta illa. Det här är aliaset Humbert Humberts egen berättelse, om honom och hans Lolita, som han skriver inför sin egen mordrättegång. 
De flesta skulle nog dra sig för att läsa den här boken med tanke på dess innehåll, speciellt de som har barn kommer nog inte att uppskatta dess ämne. Men det är inte dess handling som är det som är intressant, känner jag, utan mitt intresse ligger i vad den gör med sin läsare. Den tänjer på grä…