Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten konsert

The evil has landed

Queens of the Stone Age
Liseberg 9/6 2018 Bäst: Det mesta Sämst: Scenen på Liseberg. Och att det tog slut. 
Någon gång i slutet av 2017 är biljetterna till Way out west 2018 på väg att släppas och jag tänker att det här måste bli året då jag återförenas med mitt favoritband eftersom de är ute på turné. Jag hänger på låset för att få de något rabatterade biljetterna, får tag i en och är nöjd. Dagen efter läser jag att nämnda band, det amerikanska stonerockbandet Queens of the Stone Age, bokats för Sverigespelning. På Liseberg, där jag har årskort så det är gratis. Men ändå, de kommer till Sverige och min hemstad!
Liseberg är en knepig konsertplats. Det är en nöjespark som tar in visst antal besökare vare sig de ska på konsert eller inte. Platsen framför scen är bökig, ett stort restaurangområde med en stor bar mitt i skymmer väldigt mycket och marken lutar inte tillräckligt för en normallång person att se något. Och ljudet är så klart inget vidare. Med veckans konsert med Hollywood Va…

När Johnny Depp kom till Liseberg

Hollywood Vampires
Liseberg 6/6 2018 Publik: Fullt i varenda vrå av nöjesparken Bäst: Alice Coopers Sverigetröja i extranumret Schools out Sämst: Scenupplägget på Liseberg. 
Supergrupperna har radat upp sig genom åren men Hollywood Vampires är, i alla fall för mig, något helt nytt. Rock-farfar Alice Cooper och gitarristen Joe Perry från Aerosmith kanske inte är en speciellt märklig kombination men släng så in flickidolen och piratskådisen Johnny Depp på det. Dessutom verkar halva rockeliten ha uppträtt ihop med bandet i diverse former sedan de bildades 2015, som Dave Grohl, Marilyn Manson och så den numera avlidne Christopher Lee. Och vad gör de då? De spelar covers helst från döda artister som var stora på 70-talet. 
Det här kan ha varit något av det konstigaste jag varit med om i musikväg. Utöver det uppenbara märkliga beteendet av att superkändisskådisen Johnny Depp står och hamrar på en gitarr på en scen på Liseberg så var liksom banduppsättningen allmänt lustig. Alla fick vara m…

We do not need to talk about that?

Foo Fighters
Ullevi 5/6 2018 Publik: Drygt 50 000 Bäst: My Hero med Dave Grohls hyllning till doktorn Johan Sampson Sämst: Det är lite utdragna utspel av instrumental show emellanåt.
Det har varit värmebölja i Göteborg de senaste veckorna men den femte juni har det svalnat. Men det är inte kallt, det är ändå 20 grader och Göteborg kokar. Parkerna är fulla, det är kö in på uteserveringarna, alla krogar och matställen med någon självbehärskning spelar Foo Fighters, det är dags igen. 
Efter förbanden Frank Carter samt Goat kommer slutligen bandet upp på scen. En man utklädd till Dave Grohl kommer ut på scen och trillar ner framför, det känns lite som en fars, men så drar det igång i en rejält energifylld version av All my life följt av Learn to fly och en av mina favoriter The Pretender. 
En bit in i spelningen går Dave ut på sin ramp i mitten och det är nog ändå flera i publiken som håller andan med 2015 års konsert i färskt minne. Och det är just det som han tar upp. Han frågar hur må…

Drömsk indierock på svenska

Slowgold
Stora Teatern Göteborg 9/9 2017 Amanda Werne - Sång, gitarr, munspel, flygel Johannes Mattsson - Bas Erik Berntsson - Trummor
Det är premiär för Stora Teaterns höstprogram och samtidigt avslutning för Slowgolds sommarturné. Jag startade min musiksommar med First Aid Kit på Liseberg där Amanda Werne var gäst och blev nyfiken på detta musikunder. I sommar har så den lilla trion bland annat hunnit med ett inhopp på Way out West och det är en avslappnad atmosfär på turnén på hemmaplan i Göteborg. Det är en kvalmig stämning i Kristallbaren före konserten, det är näst intill slutsålt så det förklarar ju saken. Salen är ganska liten men präktig med balkonger och allt. Det känns lite märkligt att sitta ner på en rockkonsert men det funkar. 
Trion drar av låt efter låt på ett säkert sätt, allt från ballader till riktigt rockiga låtar. Det finns inga marginaler att gömma sig bakom som trio, ingen kompgitarr som täcker upp för en lead guitar och ingen som enbart är med på sång och kan f…

Here I am - Nina tolkar Dolly

Nina Persson sång
Elin Johansson gitarr & sång
Bengan Blomgren gitarr
Stefan Bellnäs bas & sång
Gunnar Frick pedal steel guitar, klaviatur & dragspel
Johan Håkansson trummor
Hagakyrkan, Göteborg 12/11 2016
Klockan närmar sig kvart över fem, det är några minusgrader och Göteborg är vintermörkt. Utanför Hagakyrkan ringlar sig en växande kö, den frusna utandningsluften från några hundra förväntansfulla lägger sig som en mystisk dimma runt folkhopen. Några minuter senare strömmar folkmassan in i kyrkan, prästen får vänligt be publiken trycka ihop sig i bänkarna, alla kommer inte ens in. Det står folk utmed kyrkans väggar, det sitter folk i körbänkarna längst fram, det är mer än fullsatt. Dryga timmen senare står hon där, Nina Persson i all sin glans, denna fantastiskt vackra och eleganta människa. 
Helt utan förväntningar åkte jag på den här konserten, mest för att komma ut och göra något annorlunda. I Hagakyrkans Facebookevent hade diskussionerna gått heta, kommentarerna menade att d…

Lika välkomna som en drink på dödsbädden

Bob Hund
Liseberg 3/6 2016 Bäst: Att de håller än. Sämst: Det kunde gott varat lite längre och varit lite fler i publiken.
Sverige har nåtts av nyheten att Freddie Wadling nyligen gått bort. Bob Hund bestämmer sig för att inleda sin konsert på Liseberg i ett rekordvarmt Göteborg med att hylla den bortgångne artisten, en marchorkester tolkar "Den ensamma sjömannens födelsedag" på ett lågmält sätt. Sedan blir det dock full fart på de testosteronstinna 50-åringarna. 
Ja, energin är det inget fel på. Varken gällande gubbarna på scen eller publiken. De bränner av gamla hits som "Ska du hänga med? Nä!!", "Tralala lilla molntuss, kom ska du få en puss" och "Nu är det väl revolution på gång". Bandet har även röstat fram vilken deras genom tiderna sämsta låt är, kom fram till "Brooklyn salsa" och körde den också. Frontmannen Thomas Öberg är lika ball, knepig och oförutsägbar som alltid. Han bygger om scenen, bygger torn av förstärkare som han k…

It's gonna be a long fucking night!

Foo Fighters
Ullevi 12/6 2015 Publik: drygt 50 000 Bäst: My Hero med Grohl på kryckor samtidigt som han hyllar läkarna. Sämst: Klart att karln trillade av scen och bröt benet. 
Efter förbandet Ghost, som hade gjort sig bättre med mindre dagsljus, hade kört klart steg spänningen inför kvällens stora akt, äntligen är Foo Fighters tillbaka i Sverige. Solen strålade och Göteborg visade sig från sin bästa sida. 
När bandet så kommer ut på scen skriker Dave Grohl "It's gonna be a long fucking night!" och så kör de direkt igång med Everlong tätt följd av Monkey wrench, men vad händer? Mitt i låten snubblar Grohl och faller handlöst ner från scenen. Efter en stund ser man Dave Grohl på en bår på storbildsskärmen, han har en mikrofon i handen och ber om ursäkt för han har nog brutit sitt ben. Jag måste erkänna att jag inte hängde med alls, jag trodde att det var något slags skämt, ett jippo för att trummisen Taylor Hawkins skulle få sjunga några låtar. När de så är inne på tredje…