Kulturloggen

Då har vi alltså kommit till det sista inlägget i 2011 års julkalender, vilket dessutom innebär att det är julafton idag! Jag hoppas att ni alla - precis som jag - kommer tillbringa julafton i gott sällskap, ätandes god mat och öppnandes roliga klappar.

Den sista boken i min boktolva blir en bok som först och främst var en radioserie i 12 delar. Avsnitt nummer sju sändes faktiskt på julafton 1978 - idag för prick 33 år sedan. Den tillhör genrerna komedi, science fiction, äventyr samt innehåller en del filosofiska inslag. Boken blev ganska nyligen högaktuell på nytt år 2005 då den kom som film. Handlingen verkar ganska så komplicerad när jag läser på om den, så jag skall inte ge mig på att försöka beskriva den förrän jag har läst boken (som faktiskt redan står i hyllan hemma). Dock är jag såklart även här nyfiken på om någon av er har läst den, och vad eran upplevelse av boken var?


Ha en riktigt GOD JUL!

Det tar bara några sidor för mig att fastna totalt i den här boken, och jag ska nu försöka förklara varför. 

Det är ett antal forskare som diskuterar vetenskap, och jag blir på något sätt indragen och jag blir en av dem.Vi diskuterar allt från att havet och himlen inte är blåa till världens minsta byggstenar. Vi kommer in på hur vi kan tala om sådant som vi inte kan se med blotta ögat och vad ljus egentligen är. Är det vågor? Är det partiklar? Forskarnas åsikter går isär. Hur kan vi egentligen veta något om världen och räcker vårt språk verkligen till för att förklara allt som finns?
För mig som läst både språk och filosofi är detta ren och skär porr. Jag sitter där och får en känsla av att sitta och fika med Einstein och hans relativitetsteorier. Eller som i den här delen:
Om vågfunktionen vet man detta: av någonting är den en fullständig beskrivning. Av verkligheten? Av vetenskapens kunskap om verkligheten? Av vad det någonsin kommer att vara möjligtför en människa att ta reda på om verkli…