Kulturloggen

Hej allihop,

Nu hoppas jag att ni fått fina julklappar och ätit massor av god mat. 
Jag vill passa på att tacka Sara-Sofia och er läsare för den fina julkalendern vi haft på bloggen, hoppas ni har haft lika roligt som jag har. Det ska bli riktigt spännande att läsa dessa böcker och följa Sara-Sofias utmaning också. 
Hela kalendern hittar ni under etiketten Julkalendern 2011, min boktolva hittar ni under etiketten Boktolvan: Favoriter och Sara-Sofias boktolva hittar ni under etiketten Boktolvan: klassiker. 
God jul och god fortsättning!

Då har vi alltså kommit till det sista inlägget i 2011 års julkalender, vilket dessutom innebär att det är julafton idag! Jag hoppas att ni alla - precis som jag - kommer tillbringa julafton i gott sällskap, ätandes god mat och öppnandes roliga klappar.

Den sista boken i min boktolva blir en bok som först och främst var en radioserie i 12 delar. Avsnitt nummer sju sändes faktiskt på julafton 1978 - idag för prick 33 år sedan. Den tillhör genrerna komedi, science fiction, äventyr samt innehåller en del filosofiska inslag. Boken blev ganska nyligen högaktuell på nytt år 2005 då den kom som film. Handlingen verkar ganska så komplicerad när jag läser på om den, så jag skall inte ge mig på att försöka beskriva den förrän jag har läst boken (som faktiskt redan står i hyllan hemma). Dock är jag såklart även här nyfiken på om någon av er har läst den, och vad eran upplevelse av boken var?


Ha en riktigt GOD JUL!

Anna-Karin Palm är ännu en författarinna som jag stiftade bekantskap med under mina litteraturvetarstudier. Jag minns dock inte vilken kurs det gällde eller vad vi kom fram till utan det enda jag minns är att vi läste Faunen. Jag minns ärligt talat inte ens vad den handlade om men jag lade författarinnan på minnet. När hon nu kom ut med en ny roman under hösten så kom det där minnet fram och jag blev sugen på att läsa mer. En vacker dag ska jag gå igenom mina gamla litteraturvetarkompendier och anteckningar och lista ut vad det var vi gjorde med just Faunen. 

Ett loppisfynd resulterade i Målarens döttrar (som Helena "Dark Places" Dahlgren pratat mycket gott om) och så har jag så klart investerat i den nya, Snöängel, som jag hört mycket gott om. 

Flugornas herre skrevs av nobelpristagaren William Golding, och utgavs år 1954. Historien beskriver hur ett flygplan med ett gäng brittiska pojkar mellan 6-12 år gamla störtar, och pojkarna finner sig vara isolerade på en ö i Stilla Havet. En pojke vid namn Ralph utses som ledare för gruppen, och vad som till en början verkade som ett roligt och spännande äventyr i paradiset visar sig snart bli en mardröm då pojkarna förvandlas mer och mer till laglösa vildar. Det blir en historia om människans grymma natur, om hur ett samhälle utan regler potentiellt skulle se ut.

För en massa herrans år sedan fick vi se filmen i skolan och jag minns att den var så otroligt obehaglig. Jag har tänkt se om den ur ett "vuxet" perpektiv nu på senare år, men självklart skall jag först läsa boken. Har någon av er läst den?

En födelsedag för några år sedan hade min fine sambo helt på eget bevåg köpt böcker till mig. Sen ena var Sju sorters kakor och den andra var Barbara Voors nyutkomna Islossning. Historien om kvinnan vars man och barn försvinner efter en tur på isen har verkligen satt sina spår i mig, jag hade aldrig tidigare läst något liknande. Känslan av att inte veta vad som hänt dem var så oerhört plågsam, denna arma kvinna! Hade de blivit utsatta för brott? Hade mannen dragit med barnet? Eller hade de helt enkelt fallit genom isen utan spår och utan att återfinnas?

Trots flera loppisfynd så har jag inte läst något mer av den här intressanta författarinnan. I hyllan hemma finns Sömnlös, Mina döttrars systrar samt den senaste Fantomsmärtor. Känslor, relationer, familjeband och sorg hoppas jag då så klart på att få uppleva även fortsättningsvis i Voors böcker. 

Androidens drömmar (den engelska titeln är Do androids dream of electric sheep?) publicerades 1968, och är en dystopisk science fiction. Boken skrevs av Philip K Dick, och filmen Blade Runner är löst baserad på den. Eftersom filmen blev så otroligt mycket mer känd än boken, så ges även boken ut under namnet Blade Runner nuförtiden. Handlingen utspelar sig i en framtid (från början år 1992, men i senare versioner är handlingen förlagd till år 2021) där jorden är i ett mycket dåligt skick efter ett kärnvapenkrig. Jorden befolkas av människor samt androider, människoliknande robotar. Storyn följer Rick Deckard, en "bounty hunter" som jagar androider som tagit sig mänskliga identiteter och på så vis låtsas vara människor.

Jag har varken sett filmen eller läst boken, men storyn verkar onekligen intressant och jag ser verkligen fram emot att läsa den.

Jag började läsa böcker väldigt sent i mitt liv och i början läste jag bara fantasy och Stephen King. Ganska precis när jag började vidga mina vyer var det många som läste American Psycho av Bret Easton Ellis någon gång under mitten av min gymnasietid. Jag fascinerades av hur Ellis lyckades bygga upp en så vidrig karaktär som gång på gång överraskade med sin galenskap samtidigt som han är högt uppsatt inom börsbranschen. Att man ens kan vara intresserad av att läsa något så här vidrigt och sedan faktiskt känna med den här psykopaten är något som jag ofta går tillbaka till än idag. 

Jag har dock så klart inte läst något mer av Ellis. Jag har sett filmatiseringen av The rules of Attraction som jag också tyckte om vill jag minnas. I min bokylla hittar jag enbart Lunar park men jag känner mig inte alls så bevandrad i vad man ska läsa av den här herren, har vi några läsare som är Ellis-expert och vill tipsa mig om vad man ska ge sig på och om det finns något man ska undvika?

Lucka 18 tillhör en genre böcker som jag personligen har lite svårt för - ett romantiskt drama. Boken är skriven av Maeve Binchy och publicerad 1994. En kvinna vid namn Helen blir lämnad av sin älskade Louis. Hon träffar till slut en ny man, de gifter sig, flyttar till en liten by och får två barn. Helen kan dock inte glömma Louis, en dag blir längtan för stor och hon lämnar sin familj för att leta efter honom. Helen lämnar ett brev till sin make, men brevet hittas av dottern Kit som bränner brevet i tron att det är ett självmordsbrev. Kit har det, förståeligt nog, ganska jobbigt efter moderns "död", men hon hittar en god vän i en brevvän vid namn Lena Gray. Lena påstår sig vara en god vän till modern, men i själva verket är hon modern själv.

Jag brukar undvika just relationsromaner, men detta känns ändå som en ganska intressant historia. Vad säger ni som läst den? Rekommenderar ni den?

När jag läste C-kursen i litteraturvetenskap valde jag att läsa en delkurs som hette genusperspektiv. Den hade tidigare hetat feministiskt perspektiv men nu skulle även mansteori och transteori in i den, allt för att främja jämställdheten. Det fanns inte mycket vetenskapligt att ta upp gällande just mansperspektivet eller transperspektivet, men vi gjorde vårt bästa med det vi hade. Jag stiftade bekantskap med en norsk författarinna  vid namn Hanne Örstavik genom att analysera kvinnan i hennes roman Kärlek ur genusperspektiv. jag tyckte mycket om karaktärerna och miljöerna i boken. Något år senare läste jag boken igen, fast på norska, när jag läste Svenska språket på högskolan. Jag och en klasskamrat gjorde en mycket uppskattad analys, av vad minns jag inte ens. Men återigen gjorde hon ett intryck på mig, Hanne Örstavik. Hon är fantastisk på att beskriva det inre hos en människa. 

Jag har en bok som heter Vecka 43 av henne, en bok som jag länge tänkt läsa. Det finns ett flertal böcker…

En världsomsegling under havet är en science fiction och äventyrsroman skriven av fransmannen Jules Verne, publicerad 1870. Historien börjar med att ett mystiskt sjöodjur ses vid flera tillfällen av olika skepp. USA:s regering skickar till slut ut en expedition med bland annat professor Pierre Aronnax (som också är berättaren i boken) för att göra slut på odjuret. När de letat upp monstret visar det sig dock att det i själva verket är en stor ubåt; männen blir tillfångatagna och förs ombord på ubåten, där de får träffa kaptenen vars namn är Nemo. Resten av historien handlar om de äventyr som de får vara med om under ubåtsfärden.

Jag känner såklart igen namnet Kapten Nemo, men jag visste inte vart det kom ifrån så det blev lite av en aha-upplevelse när jag läste om En världsomsegling under havet. Har någon av er läst den, och vad tyckte ni i så fall?

Jag såg ett reportage om Carlos Ruiz Zafón, i programmet Babel om jag inte minns helt fel, där författaren visade tittarna runt i Barcelona, de delar där Vindens skugga utspelar sig. Jag läste boken så fort den utkom i pocket och jag blev väldigt imponerad av miljöbeskrivningarna och jag tyckte att den mystiske mannen som följer huvudkaraktären var oerhört obehaglig. Jag minns dock inte allt för mycket av handlingen. 

Jag var så klart inte sen med att köpa Ängelns lek av samme författare när den utkom i pocket men den står oläst i min hylla. Eller den har faktiskt lästs av en kollega så helt oläst är den inte, men den är inte läst av mig. Det finns även några tidiga böcker av honom, som finns på engelska men inte svenska, som kanske är värda en uppkollning: The Prince of mist, The midnight Palace och September lights. 

Händelser vid vatten är skriven av Kerstin Ekman, och den publicerades 1993. Ekman har fått endel pris för denna bok; Nordiska rådets litteraturpris, Augustpriset och Svenska Deckarakademiens pris. Den skall vara en deckare men även en utvecklingsroman, som handlar om både relationer och hemska mord. Enligt vad jag har läst om boken skall den vara något av ett mästerverk, Ekman har ett poetiskt språk och hon väver in endel symboliska och ironiska inslag. Jag har inte läst någonting alls av Kerstin Ekman (tror jag inte i alla fall), så jag ser fram emot att stifta bekantskap med en ny författarinna som fått så mycket bra kritik.






Har någon läst denna, och vad tyckte ni i så fall om den?

Lagom till att jag skulle flytta från västkusten och börja leva ihop med mannen jag älskar kom det ut en stor svart bok, till och med sidornas kanter var svarta. Det här måste vara något bra, tänkte jag. Och det var det. Jag talar naturligtvis om den underbara Jonathan Strange & Mr Norrell som jag läste redan 2005. Jag vill gärna läsa den igen, men den är lång och den är tung, nästan 800 sidor och jag har den inbunden. 

Clarke spottar inte direkt ur sig böcker, och det förstår jag med det enorma arbete som magikerna i den här tegelstenen måste ha inneburit. Dock har hon skrivit en novellsamling där i alla fall en novell ska utspela sig i herrarna Strange och Norrells värld. Boken heter The Ladies of Grace Adieu och står i min hylla sedan bokrean i februari. Den här boken ahr jag verkligen sett fram emot och nu är det dags. 

De flesta av oss har väl läst eller åtminstone sett någon film om Arthurlegenden. Avalons dimmor handlar också om denna, fast ur de kvinnliga karaktärernas perspektiv. Intressant nog är huvudpersonen i Avalons dimmor den kvinna som är mest föraktad i legenden om riddarna kring runda bordet; dvs Morgaine Le Fay. Hon är Kung Arthurs halvsyster och framställs oftast som en elak häxa, men i Avalons dimmor är det hon själv som har ordet och ger sin egen version av historien. Författarinnan som skrivit romanen, som publicerades 1983, heter Marion Zimmer Bradley. Tydligen skall den vara på ca 1000 sidor, så det kommer definitivt att bli något att hugga tänderna i under nästa år. Jag tycker verkligen att det skall bli spännande att få läsa legenden ur ett kvinnligt perspektiv! Vad tycker de av er som har läst denna?

När 2011 var ganska nytt fick vi besök på biblioteket av augustprisvinnaren Steve Sem Sandberg som berättade om mastodontverket De fattiga i Lodz. Han visade bilder, läste högt och var mycket berörd. Det som dock intresserade mig mest var den unga tjejen som var med samma kväll, nämligen Helena Granström. Hon är kvantfysiker och matematiker samt författare så klart. Inför besöket ville jag läsa en bok av vardera författare, av Helena blev det Osäkerhetsrelationen, som fortfarande är en av årets största läsupplevelser för mig (läs min hyllande recension här). 
Jag vill gärna läsa om just Osäkerhetsrelationen men jag har även hennes senaste, Infans, i bokhyllan som jag vill läsa. Jag har lyssnat på Helena läsa ur den och berätta om den så nu fattas bara en läsning. Även Alltings mått låter oerhört spännande, den ser ut att vara slut på förlaget så det kanske blir ett bibliotekslån på den. 

Morden på Rue Morgue är en novell skriven av Edgar Allan Poe, publicerad år 1841. Huvudpersonen är en detektiv vid namn C. Auguste Dupin, som löser ett fall med två mördade kvinnor. Dupin är en intelligent man som lägger märke till detaljer och ledtrådar som han lyckas pussla ihop tills han har bilden av brottet klar för sig. I slutet av historien avslöjar han hur mordet har gått till och hur han har kommit fram till sin slutsats. Detta upplägg känner vi igen bland annat från Sherlock Holmes och Hercule Poirot, men E.A Poe var faktiskt först med det i sin berättelse om Dupin och Morden på Rue Morgue.

Jag brukar inte så ofta läsa just noveller, kanske just för att de tar slut så snabbt. Dock känns det definitivt som att man borde läsa Morden på Rue Morgue, eftersom den blivit erkänd som den första riktiga detektivstoryn. Tidigare har jag dessutom bara läst lyrik av E.A Poe - The Raven är ju helt fantastisk - så det vore spännande att läsa något på prosa. Vad tycker ni som har läst Rue M…

Någon gång i våras pratades det i bloggosfären om en liten lila bok som gick att köpa i en liten lila bokhandel. Själv bor jag inte i närheten av en sådan liten bokhandel, men jag hade turen att ha en resande kärlek som snällt plockade upp ett reserverat exemplar på centralen i Stockholm och även jag fick ta del av detta underverk. Jag talar så klart om Andrew Kaufmans The tiny wife som jag fullkomligt älskade (recension finns här). 

Finaste Pia Printz som driver förlaget Printz Publishing har köpt rättigheterna till boken om den pyttelilla frun som kommer ut på svenska nästa år. Hon har även tänkt ge ut boken All my friends are superheroes på svenska någon gång i mars vad det verkar och den ska jag självfallet läsa. Kaufman har på engelska även gett ut en bok vid namn Waterproof bible som så klart även är av intresse. 

Dracula skrevs av den irländske författaren Bram Stoker och publicerades år 1897. Det är en skräckroman och handlar om hur en ung engelsman reser till Transylvanien för att i egenskap av advokat hjälpa greve Dracula att göra sig av med sitt slott och flytta till England. Dock inser han snart att han i själva fallet blivit en fånge hos greven, och dessutom att Dracula är någon form av övernaturligt och ondskefullt väsen.

Vampyrer var inget nytt när Bram Stoker skrev Dracula, faktum är att de uppstod i det forna Egypten och förekom även i aktikens Grekland. Dock uppenbarade sig den första moderna vampyren år 1819 i en roman av John Polidori, och i Dracula befästes just denna moderna form av vampyren så som vi känner till den idag - en ganska så erotisk (ofta homoerotisk) varelse, gärna aristokrat, vars behov av blod inte bara är för att stilla hunger och få näring för att leva utan även är ett sexuellt behov. På senare år har vampyrgenren vaknat till liv igen, tex i Twilight-böckerna och…

Under mina litteraturvetarstudieår läste vi så klart Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Den är inte särskilt chockerande längre men man måste sätta in den i sin tids kontext. Abortfrågan var inte direkt något man skulle tala öppet om i början av 1900-talet. Jag tyckte verkligen om karaktärerna och handlingen i Söderbergs bok. I ungefär samma veva som vi läste boken vann Bengt Ohlsson augustpriset för sin roman Gregorius, alltså en slags svar till Doktor Glas fast sedd ur den vidrige prästens synvinkel, och den tyckte jag var helt fantastisk. Och som ni nog börjar ana så har jag inte läst ett ord av författaren sedan dess.

Bengt Ohlsson är faktiskt den ende författaren i min favorit 12:a som jag inte har i min bokhylla.  Jag har tidigare spanat in både Syster och Kolka utan att köpa/låna/läsa. Mest intresserad är jag dock av hans senaste, Rekviem for John Cummings, som är en roman om Johnny Ramone. jag får se om jag får tag på den via biblioteket, annars lär det kanske komme en pocketver…

I början av 2011 var jag på semester i Egypten och jag läste så klart böcker. Jag skulle precis ge mig på en Sookie-bok när sambon säger "nej inte den, ta den här!" och sträcker fram Sofi Oksanens hyllade Utrensning, och vilken upplevelse! Jag slukade den på två dagar. Ett fantastiskt språk, en vidrig handling och mycket spänning (Min recension finns här). 

Jag vill så klart läsa mer av den här fantastiska finska kvinnan. I hyllan hemma har jag Stalins kossor, som jag faktiskt rekommenderade och lånade ut till en kollega helt utan att ha läst den men jag visste att den skulle gå hem. Jag vill gärna läsa Baby Jane också, den har jag sett på biblioteket och i pocket så det ska vi nog kunna ordna.