Fortsätt till huvudinnehåll

Franskt mänskligt

Jag älskade honom - Anna Gavalda

Jag älskar Anna Gavaldas böcker och när jag insåg att jag hade en tunnis oläst i bokhyllan slängde jag mig så klart över den. Det avskalade språket är så underbart och känns så genomtänkt samtidigt som det flyter på så bra. Man slängs mellan tvivel och hopp, mellan lycka och avgrund, mellan otrohet och kärlek. Det är så franskt, det är så mänskligt. 

Chloé befinner sig plötsligt i en oönskad situation, hennes man har lämnat henne, med två döttrar, för en annan kvinna. Hennes tyste och kalle svärfar tar sig an henne, de flyr Paris för att hon ska få återhämta sig i en stuga på landet och de hittar en hel del att prata om. Svärfadern är inte den hon hon alltid trott att han är och kanske finns det hopp även för hennes situation. 

Jag kommer genast att tänka på Decamerone av Boccaccio, ni vet den där gamla boken om ungdomar som flyr det pestsmittade Florens och berättar historier för varandra. Jag har enbart en oläst bok kvar av Gavalda nu, novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, så hon får allt lägga på ett kol och ge ut mer. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.