Kulturloggen

Berättelse om ett äktenskap - Geir Gulliksen
Jon och Timmy är inte längre gifta. De har varit det, de har varit lyckliga och varandras allt, men inte längre. Men vad var det som hände? Jon vill veta varför Timmy lämnade honom, varför hon är kär i en annan, varför de inte kan ta sig igenom det. Varför svarar hon inte? Och är inte det här precis så Jon betedde sig då han lämnade sin förra fru för Timmy?
Det är inte helt enkelt att förklara handlingen i Geir Gulliksens roman för den består mycket av frågor och funderingar kring relationen och dess slut, ett enda långt ältande av det som varit, för att Jon ska förstå vad som skett. Det handlar såväl om det obegripliga vi kallar kärlek och om allmän existens, den ifrågasätter om det finns evig kärlek och vad kärlek egentligen är. Den beskrvier också ett pars relation väldigt intimt. 
Framför allt gör den här boken ont, den är så smärtsam och plågsam! Jons eviga ältande är så plågsamt, att han aldrig får andra svar än "Jag vill inte va…

För ett tag sedan bad jag, via sociala medier, om tips på bra kärleksromaner. Inget slisk, inget porr, inte nödvändigtvis ett lyckligt slut utan bara den där kärlekshistorien som etsar sig fat i ens minne för alltid. Det tips som jag tyckte var oväntat och som stack ut var den tjocka trilogin om Kristin Lavransdotter. Nog sagt om det, en nyöversättning kom i år och biblioteket ordnade klassikerprat med översättaren Gun-Britt Sundström så det var slut på ursäkter. 
Ett kargt och vackert Norge på 1300-talet. Kristin står inför vuxenvärlden med allt vad det innebär. Hon är nyfiken på Arne, men hennes far har valt att hon ska gifta sig med Simon. Kristin möter dock kärleken på helt annat håll, när hon möter en riddare vid namn Erlend och känner en näst intill sexuell beshatthet av honom. Att möta Erlend i hemlighet är inet bara ett svek mot Simon utan även mot Kristins familj, speciellt hennes far. Men går det att stoppa den envisa och kärleksblinda Kristins vilja?
Jag vet inte om en nyö…

Min kamp 1 - Karl Ove Knausgård

Äntligen lyckades jag ta mig förbi ångesten över den så hypade Knausgård och faktiskt läsa boken. Äntligen!


Min relation till herr Knausgård är ändå ganska lång och knagglig. Jag blev först intresserad av att läsa hans verk redan när de enbart fanns på norska men jag tyckte att det var lite väl dyrt med norska böcker så jag väntade. Han skulle besökt Skövde före bokmässan 2010 men ställde in pga sjukdom i familjen. Och så kom bokmässan, första kampen kom ut på svenska och så var det kört. Bokmässan 2011 gjorde det inte lättare, köerna till Knaus seminarier och signeringsköer var enorma, både kreti och pleti köpte hans bok. På bokrean i vintras köpte jag tvåan och trean för att se om peppen infann sig, men icke. Det tog till alldeles nyligen för mig att sätta igång. Det slutade med att min sambo frågar mig "När fan ska du läsa kampen egentligen?" på vilket jag svarade "nu" och satte igång. 
Så vad skriver man om en bok som alla läst o…

Jag har verkligen fastnat för novellen som format på sistone och nu när jag varit sjuk och inte orkat ta tag i en hel bok har jag verkligen tagit tag i det. Man kan se en enstaka novell som en bra ingång till ett författarskap man man kan även läsa flera för att inför ens ögon se det gemensamma och se ett författarskap ta form. Det är just vad jag gjort med 2012 års Nordiska rådet-pristagare Merethe Lindström.

I Det måste ha varit ensamt där handlar det om en man som åker flygplan där de delar med sig av sina hemligheter. Hur mycket kan man anförtro en främling? Är det kanske rent av en fördel att inte känna den man berättar sina hemligheter för?

I Kyssen åker huvudpersonen till en lägenhet för att ta han om en hemlös katt och får flashback, hon har varit här tidigare. Det var här hon fick sin första kyss av en pojke hon aldrig mötte igen. Vad hände honom? Är han gift och har barn? Och vad gick egentligen fel i det där förhållandet som tog slut för ett år sedan med den där kollegan?

…

Återigen diskuteras om vad vi har gemensamt i Norden, Sjón menar att vi har mycket historia ihop med krig, kungar, stora tänkare och att den bakgrunder är väldigt djup. Vi behöver tänka i ett perspektiv över en längre tid, och inte bara vad som setts på TV de senaste tre veckorna. Erland Loe håller helt med, även om det finns skillnader, så som att islänningarna är brottslingar som lämnade Norge för flera hundra år sedan.

Sjón menar att det finns en korspollinering gällande litterära influenser genom tiderna som gör att vi kan prata om en nordisk stil. Han tycker att man i all nordisk litteratur finns en vilja till godhet, vare sig det finns på utan eller dolt. Och det gäller inte bara litteratur utan även film där Sjón arbetat med Lars von Trier och Erland Loe just nu jobbar ihop med en isländsk regissör. Självklart kommer även Skavlan upp som en unik sammanförare av de olika nordiska länderna.

Sjón är oväntat sympatisk och något av min nya litterära kärlek. Hans gamle klasskompis,…

Trude Marstein har blivit en riktig favorit, hon berättade om relationerna i sin senaste roman på svenska, Ingenting att ångra, och hon berättade om hur hon umgicks med sina karaktärer och hur det var att skriva om otrohet och sexscener. Ett för mig nytt, och intressant, namn är Kirsten Hammann från Danmark so också skrivit om en nära relation i sin roman Se på mig.

Jag blir hooked ganska så omgående när jag börjar lyssna på Brott av Karin Fossum. Boken börjar med att författarinnan ser en kö av människor utanför sitt hus - det är människor som väntar på sin tur att få sin historia berättad. Först i kön står en ung kvinna med ett spädbarn i famnen, men mannen som står näst på tur pockar på författarinnans uppmärksamhet och ber att få kliva före i kön. Han måste få bli berättad omgående, han kan inte vänta.

Mannens namn är Alvar Eide. Han är en medelålders ganska så tystlåten och tillbakadragen man, som arbetar på ett konstgalleri och lever ensam. Han har inga ambitioner i livet, han är nöjd med att låta vardagen gå sin gilla gång, trivs i sin ensamhet och vill helst inte ha andra människor nära inpå. En dag dyker dock en ung kvinna upp på galleriet, hon tränger sig in i Alvars liv och vänder allting på ända. Plötsligt vet Alvar inte hur han har det med något, eller ens vem han är. Är han god och generös eller elak och småsint? Kan han vara stark e…

Heidi och Vegard har varit ett par i fjorton år och de har tre barn, Matilde tolv år, Julia åtta år och Klara fem år. Det är första dagen på sommarlovet och de ska åka till sommarstugan för att bada, fiska, byta vindskivor och äta glass. Heidi måste dock göra klart bokslutet så Vegard får åka iväg med tre döttrar själv. När de väl åkt är det inte arbete som Heidi ägnar sig åt, utan hon träffar sin älskare Mikkel. 
Det är vardag, det är ångest, det är passion, det är detaljer som sätter fingret på vad det är att vara människa och leva i olika relationer till andra människor. Och det är fantastiskt. man kan tänka sig att sådana här berättelser gjorts om och om igen men Marstein har en så egen stil, en så egen röst, att det känns som att det fyller en lucka som jag inte visste att jag hade. Hon beskriver Heidis längtan efter passionerad närhet på ett sådant sätt att jag inte annat än kan förstå henne och jag kan inte tycka illa om henne. Inte för att det är något fel på Vegard och hans …

Det känns som om det var mycket länge sedan jag fick ett bokpaket, säkert flera veckor sedan, så det kändes riktigt skönt att släpa hem ett paket från Kabusa idag. Det känns som att det inte kom så mycket böcker i februari? Nu har i alla fall marsböckerna börjat trilla in. Förs ut var Shaun Tans Borttappad som jag faktiskt redan läst en gång, recensionsdagen är 1/3. Bok nummer två är Ingenting att ångra av Tride Marstein, som jag har höga förväntningar på efter Göra gott. Recensionsdag för den är 15/3, jag hoppas hinna med det men tiden är knapp med utlandsvistelse 2/3-11/3.

Vad ser ni fram emot i mars?

När jag läste C-kursen i litteraturvetenskap valde jag att läsa en delkurs som hette genusperspektiv. Den hade tidigare hetat feministiskt perspektiv men nu skulle även mansteori och transteori in i den, allt för att främja jämställdheten. Det fanns inte mycket vetenskapligt att ta upp gällande just mansperspektivet eller transperspektivet, men vi gjorde vårt bästa med det vi hade. Jag stiftade bekantskap med en norsk författarinna  vid namn Hanne Örstavik genom att analysera kvinnan i hennes roman Kärlek ur genusperspektiv. jag tyckte mycket om karaktärerna och miljöerna i boken. Något år senare läste jag boken igen, fast på norska, när jag läste Svenska språket på högskolan. Jag och en klasskamrat gjorde en mycket uppskattad analys, av vad minns jag inte ens. Men återigen gjorde hon ett intryck på mig, Hanne Örstavik. Hon är fantastisk på att beskriva det inre hos en människa. 

Jag har en bok som heter Vecka 43 av henne, en bok som jag länge tänkt läsa. Det finns ett flertal böcker…

I den fristående uppföljaren till Mannen som älskade Yngve har nu Jarle Klepp hunnit bli 25 år och året är 1997. Han ägnar all sin tid åt universitetsstudier i litteratur, sprit och kvinnor. I ett brev på posten får han en begäran om blodprov från polisen, en Anette Hansen påstår nämligen att han är far till hennes 7-åriga dotter Charlotte Isabel. Det visar sig att Jarle är far till Charlotte Isabel och att hon ska komma och bo hos honom i en vecka. Hur ska det gå till, Jarle vill väl inte ha en dotter. Det måste vara något misstag. Eller?

För er som läst Mannen som älskade Yngve, minns ni den där festen där allt spårar ur och Jarle vaknar upp i en säng med en tjej? Det är alltså hon som är Anette Hansen! Jag älskar sådana här små spinn offs och blir helt till mig. Det är nästan så att det räcker för att hålla uppe hela boken för min del. 
Jag gillar verkligen karaktären Charlotte Isabel Hansen och jag tycker om alla bitar i boken där det så att säga handlar om henne. Jag skrattar, k…

Just nu känns det som att jag är mycket snurrig eftersom jag sitter och planerar inläggsmaraton för bloggens ettårsdag på fredag. Jag har skrivit några inlägg och har de flesta planerade. 

Igår var det en mycket trevlig bokcirkel gällande Göra gott av Trude Marstein och de andra i gruppen tyckte ungefär som jag. och fikat var ju i en klass för sig:


En gigantisk fyravånings morotskaka på en söt tallrik. Vi enades även om nästa cirkelbok, som Sara-Sofia valde ut, och det blev Fria män av Halldór Laxness. Lustigt att en av Islands största författare nu smugit sig in i cirkeln och det var inte jag som valde ut honom! Den har nyligen kommit i nyöversättning vilket jag tycker ska uppmärksammas. 
Precis före min cykelfärd till bokcirkeln läste jag klart Aniara av Harry Martinson, ännu en nobelpristagare. Jag har inte läst den tidigare, men eftersom sambon utlovade dödsstraff för de som inte läst den så kände jag att det var hög tid att få det gjort. Lustigt nog passade det postapocalyptiska och…

Peter och Karoline har haft en affär men när hon väntade sitt fjärde barn avslutade hon den. Sex år senare fyller hon 50 år och Peter är på väg tillbaka till sitt gamla jobb på stadens största företag, där även Karoline arbetar. Peter kommer in till staden med tåg och Karoline försvinner från sin 50-årsfest. Mellan dessa två händelser får läsaren möta över 100 personer i staden. 

Jag måste säga att den här boken skrämde mig. Över hundra karaktärer och dessutom inga styckesindelningar i de ibland 6-7 sidor långa avsnitten. Den var svår och det gick långsamt att läsa men det var långt ifrån tråkigt. 
Det är som sagt korta avsnitt för varje person och övergångarna sker genom att den ena personen på något sätt kommer i kontakt med nästa. Det kan handla om att det är ett par som är på samma plats, men det kan även ske via ett telefonsamtal, att de möts i snabbköpskassan, att de är på samma pub, eller att den första sett nästa person genom sitt fönster. Det är inte så många karaktärer som är …

Det var många som under gårdagens norska nationaldagsfirande lade ut inlägg gällande norska boktips, både sådana som var med i utmaningen och andra som lade upp inlägg på egen hand. Här är de jag hittat, hojta till om ni vet fler!


Bokomaten

enligt O

Bokbabbel

Hyllan

Böcker, böcker böcker...

Ingrids boktankar

Bläcklilja

Butter tar ordet

De nio

Bokhora

Holly Hock

Dantes bibliotek

Bokblomma

Lyrans noblesser

Massor av ord

Erikas bokprat

Ord och inga visor

Psicharpax

Hanneles bokparadis

Bokmania

Lite av varje men kanske mest böcker

Stort tack till alla deltagare, hoppas ni själva hittat lika många nya boktips som vad jag har!

Här kommer mitt inlägg i utmaningen om att hylla norsk litteratur på Norges nationaldag. 

Mannen som älskade Yngve - Tore Renberg
Nostalgi, kärlek, satir och humor. Jarle spelar i band, super och har en flickvän men när Yngve börjar i skolan får Jarle helt plötsligt känslor för honom. Den är både rolig och allvarlig på en gång. En spännande ung författare som tyvärr inte slagit allt för stort i Sverige, den här boken finns inte längre att köpa på svenska men borde finnas på ett bra bibliotek. Den finns också filmatiserad, en bra film även om några av aspekterna från boken saknas. 

Kärlek - Hanne Örstavik
Vibeke och sonen Jon bor i en by i Nordnorge. Det är kallt och det är vinter. Det är en obehaglig och spännande historia om en mor och en son som går om varandra, både fysiskt och känslomässigt. Örstavik har skrivit ett flertal fantastiska romaner och borde få mycket mer uppmärksamhet i Sverige. 

Homo Falsus eller det perfekta mordet - Jan Kjærstad
Den här boken från 1984 har kallats Norges…

Jag vet att jag är sent ute, men jag vill gärna utmana ALLA bokbloggare att skrapa ihop sina bästa norska boktips och publicera dessa under morgondagen för att fira Norges nationaldag. 

Knåpa ihop ett inlägg, utmana alla ni känner, det finns mycket bra att hämta i Norge som är värt svenskarnas uppmärksamhet. Lämna gärna en kommentar med ert inlägg under morgondagen så ska jag göra en sammanställning.

Maj-Britt är 8 år och bor ihop med sina knasiga föräldrar och lite smått knäppa lillasyster Juni. Hon har inte så många kompisar och tycker inte att någon förstår henne. När hon en dag stöter på pojkflickan som flyttat in i grannhuset och kallar sig Mars-Britt blir tillvaron sig aldrig lik igen. Mars-Britts mamma är jättesnäll och de har en stor hund som skrämmer bort elaka pojkar. De blir genast bästisar och en del galna äventyr, som leder till både sjukhusbesök och polisbesök, sätter igång. 

Holtarnas barnboksdebut är en fantastisk liten historia som ger utlopp för allt det där som busiga barn så gärna vill göra. Maj-Britts mamma tillverkar leksaker som ger kompisen en stöt och sedan fastnar hon i en linbana som pappan hängt från ett fönster på övervåningen och ut i ett träd. Vilken 8-åring gillar inte sånt? Situationerna löser sig alltid på bästa sätt utan att bli moraliserande. 
Illustrationerna är fantastiskt fina, dock kan jag känna att de ibland är lite felplacerade. Ibland komme…

Jessica som skriver bloggen Ord och inga visor har kommit med en fantastisk utmaning. Hon vill, inför det nya läsåret 2011 ha tips på nya författare hon aldrig läst. 

Jessica, jag vill gärna tipsa dig om en norsk författarinna vid namn Hanne Örstavik. Hon skapar intressanta kvinnogestalter och skildrar viktiga psykologiska frågor. Hon skriver inte alltid rakt ut vad som händer utan läsaren får se mellan raderna. Hon skriver spänningsromaner som inte är deckare utan handlar om vardagsting med existentiella undertoner. Hon skildrar sina berättelser inifrån sina karaktärer. 
Jag tycker att du ska inleda med romanen Kärlek, en kort historia om en mor och hennes son i Nordnorge. Deras kväll skildras som två parallella historier där vi får läsa mamman Vibekes och sonen Jons berättelser om vart annat. Det handlar om det vardagliga och att gå om varandra, både fysiskt och känslomässigt. 
Hanne har även en tendens att ta med litteratur i sina handlingar. Vibeke ovan beger sig till biblioteket som…