En medelålders man med en fru som inte släpper till och en dotter som inte verkar ha så mycket vänner. De bor i en villa, tävlar om finaste prylarna med grannarna och de har en hund. Dottern blir en dag bjuden på en maskerad som inte finns och då går något snett i huvudet på pappa Anders. Han repar bilar, skickas sms med andras telefoner och ordnar bajsbomber.
Då har jag slutligen, flera år efter alla andra, läst pseudonymen Hans Koppels succébok. Den sätter fingret på många vardagliga och äktenskapliga problem, den är tragisk men också rolig. Det är väl det här som kallas svart humor? Den ger mig vibbar av Hotakainens Löpgravsvägen (både innehållsmässigt och på omslaget) men den berör inte lika mycket för den är mycket kortare och mer lättläst. Koppel lyckas med få utvalda ord fånga många känslor att känna igen sig i.
Språket är avskalat så långt det bara går, och det fungerar bra. Inga onödiga utsvävningar gällande miljöbeskrivningar och inga långa dialoger. Något som är ännu mer…
Då har jag slutligen, flera år efter alla andra, läst pseudonymen Hans Koppels succébok. Den sätter fingret på många vardagliga och äktenskapliga problem, den är tragisk men också rolig. Det är väl det här som kallas svart humor? Den ger mig vibbar av Hotakainens Löpgravsvägen (både innehållsmässigt och på omslaget) men den berör inte lika mycket för den är mycket kortare och mer lättläst. Koppel lyckas med få utvalda ord fånga många känslor att känna igen sig i.
Språket är avskalat så långt det bara går, och det fungerar bra. Inga onödiga utsvävningar gällande miljöbeskrivningar och inga långa dialoger. Något som är ännu mer…