söndag 7 juli 2013

...Like Clockwork

Året var 2001, vi hade precis tagit studenten och en osäker värld låg för ens fötter. Jag hade planer på att läsa till läkare utomlands men kanske jobba som volontär i ett år i Sydamerika först. Men allt det där fick vänta för först skulle sommaren komma och festivalerna med den. 

Vi skulle åka till Roskildefestivalen för tredje året i rad och ansåg oss vara veteraner på området. Det hade blivit något av en tradition att se på sändningar från Hultsfred, som gick av stapeln ett par veckor tidigare, som uppvärmning. Jag minns att jag såg en spelning med ett hyfsat okänt band, Queens of the Stoneage, som var riktigt trashiga. Kommentatorerna pratade om att det fanns potential men att de var tvungna att göra sig av med den usle sångaren Joshua Homme och sluta sjunga enbart om knark. Det ryktades tydligen om att de skulle byta sångare till Mark Lanegan som gjorde ett gästspel på skiva Rated R från 2000 och att Foo Fighters egen Dave Grohl var på ingång. När jag kom till Roskildefestivalen spelade QOTSA mitt på dagen på den största scenen inför i princip ingen publik. Jag satte mig på gräsmattan och lyssnade, tyvärr gjorde omständigheterna inte det här till någon bra spelning men som sagt, det fanns potential. Låten Feel good hit of the summer var trots allt ganska rolig och Rated R hade trots allt några rätt lyssningsbara låtar. 


Sedan kom hösten 2002 och QOTSA slår igenom med buller och bång med albumet Songs for the deaf. Mark Lanegan gästsjunger visserligen på låten Hanging tree och Dave Grohl spelade in trummorna till albumet, men det är tidigare dissade Joshua Homme som med sina låtar fullkomligt lyser med sin briljans. Skivan har hyllats, prisats och kallas ofta för 2000-talets bästa rockskiva. 

År 2003 var vi åter på Roskildefestivalen och QOTSA skulle åter stå på den stora Orange stage, men den här gången skedde det på bästa möjliga tid och folk var där långt i förväg. Vi lyckades klämma in oss i fållan närmast scenen och oj, vilken show. De ändrade tempo på vissa låtar, de spelade en hel låt mitt i en annan låt och publiken fullkomligt exploderade när de spelade sina nya superhits No one knows och Go with the flow. Såg man sig omkring så kan man nog påstå att QOTSA nästan fyllde upp scenen lika mycket som Metallica gjorde, som spelade samma år. (Här finns ett klipp från MTV:s sändningar från spelningen). 

För drygt en månad sedan kom de ut med en ny och efterlängtad skiva, ...Like Clockwork. Mitt första
intryck av den var att den var aningen långsam, inga riktigt trashiga tunga beats och till och med någon ballad hade smugit sig in. Men så här efter några lyssningar så har jag verkligen fastnat, Hommes briljans lyser igenom återigen. De skivor som kommit mellan Songs for the deaf och den här, alltså Lullabies to Paralyze och Era Vulgaris har också haft några riktigt bra låtar, jag tycker till exempel att Tangled up in plaid är en av deras bästa låtar alla kategorier, men de har inte haft riktigt samma fantastiska samlade låtuppsättning som Songs for the deaf. Dessa två skivor plockar jag ut låtar ifrån till spellistor men lyssnar aldrig på dem från början till slut. Däremot tycker jag att ...Like clockwork visar prov på en sådan helhet och är således min favoritskiva sedan det stora genombrottet 2002. Första låten, Keep your eyes peeled, har faktiskt det här riktigt tunga och trashiga riffet som jag älskar så. Spår nummer två, I sat by the ocean, har en riktigt stark refräng som jag konstant har på hjärnan. Sedan gör QOTSA en Muse och gör en riktigt Prince-inspirerad (eller vad han heter numera) låt med Smooth sailing. Skivan avslutas värdigt med en efterfestaktig låt som har fått samma namn som titeln på skivan som lämnas lyssnaren mätt och belåten. 

Just precis nu när det här inlägget publiceras, kl 19:00 den 7:e juli 2013, inleder QOTSA en spelning på  Roskildefestivalen och hade jag inte varit så gammal och bekväm av mig hade jag mer än gärna varit där för att se dem en tredje gång. Det är ett av mina absoluta favoritband och det har varit fantastiskt att följa deras resa de senaste 12 åren och jag hoppas så klart på minst lika många till. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...