Kulturloggen

Det har knappats undgått någon att Göteborg snart firar 400 år, det byggs nya broar och det planeras linbanor. Och det kommer ut böcker.

I den lilla bokhandeln Lohrs pocket vid Landala torg tränger sig många sensommarkvällsfirare in i lokalen för att höra mer om den nya boken om Göteborgs historia. Det är Historiska media som gett ut boken och bakom den står de väl pålästa bröderna Tomas Andersson och Peter Sandberg. Deras bakgrund är arkeologi och ekonomisk historia och de har rötter i Göteborg.

Hur har de så valt att angripa ämnet? De börjar  på 1600-talet i Kongahälla och tar sig ända in till Sannegårdens Sushihak. Nej, det är inte ett verk i tio band. Det är en bok som är rikt illustrerad med historiska bilder blandat med Anderssons egna. Det är en bok som gör nedslag i historien med utgångspunkt i guldkorn författarna valt och berättelser de själva brinner för. Det blir lite kinamat, lite musik och ett och annat bryggeri.

I samarbete mellan Göteborgs Litteraturhus och Stadsbiblioteket har man bjudit in den marockanske författaren Abdellah Taia till Kulturkalaset att samtala med Mara Lee. Han är klart överväldigad över uppslutningen och inbjudan, svenskar är så snälla mot honom fastän han inte gjort nåt speciellt för att just Sverige ska vara det, och han tackar det första han gör.

I sin senaste roman, Ett land att dö i, är något så ovanligt som en brevroman. Taia förklarar att han tanken började gro hos honom redan på tidiga 90-talet då han var på besök i Rabat och mötte en kvinna som bad om hjälp med att skriva ett brev till kungen om vilken misär hans medborgare lever i. Han insåg hur mäktigt brevet är, då till och med de som varken kan läsa eller skriva vet dess syfte. Han kunde inte riktigt släppa tanken.

Han får så läsa upp ett av breven i sin bok, ett brev från huvudpersonen, som är en ung homosexuell man, som skriver och anklagar sin mor för sin misär. Han läser det på franska, som för visso in…

Året är 2044. Jorden är förstörd, människor lever i misär. Många flyr verkligheten via internet och virtuella världar. Wade Watts spenderar nästan all sin tid där. Han bor i en husvagnspark och går i skolan via nätet då det inte finns några jobb. Han loggar hellre in i The Oasis för att möta sina vänner i denna enorma virtuella värld. Men en dag kommer nyheten om att spelets skapare har dött utan arvingar, han har programmerat in en tävling i sitt spel och den förste att lösa denna kluriga gåta får ärva allt. Vem ska det bli?

Nu har den här boken några år på nacken, den kom 2011, så vissa saker kanske känns lite inaktuella för 2044 men det är okej. För en person som spenderat otaliga timmar med spel som World of Warcraft är detta något av en guilty pleasure och för alla som minns 80-talet så är det en riktig nostalgitripp i och med alla referenser till film, musik och spel. Boken har jämförts med Kalle och chokladfabriken men jag skulle nog hellre vilja påstå att den liknar någon sla…

Året är 2009 och Jason Lowry är en helt vanlig 11-åring på den irländska landsbygden. Han är ute på äventyr och drömmer om att träffa sin pappa som han inte känner. Jason Lowry är också en väldigt utsatt liten pojke med en mamma som super och han blir mobbad. Hans uttryck sprider glädje men under ytan bubblar det av oro och av sådant som ett barn absolut inte ens ska känna till. När han träffar en flicka som gillar att fly verkligheten till antika platser i fantasin hittar Jason både en flykt från verkligheten men också en partner in crime som utmanar till allt mer djärvhet i hans barnsliga bus. 
Det är inte helt enkelt att förklara den perfekta balansen i Mcmoangles debutroman. Han balanserar den lekfulla 11-åringens lilla begränsade värld med den stora världen som tvingas på detta barn på ett magiskt vis. Det lekfulla i barnets vardag växlar snabbt över till en misär som är så ångestskapande. En enorm humor kan snabbt vända till rädsla hos läsaren. Han liksom vaggar in en i en gull…

Det är något som inte stämmer, något obehagligt ligger i luften. Något kommer att hända. Alex blir knivskuren och Sandrine är försvunnen. För att förstå vad som hänt tar berättarjaget, som också visar sig vara författare, oss tillbaka till sin barndom. 
Det är en ren slump som gör att berättaren möter och blir vän med den rika familjen Rabells son Alex och sedermera inleder ett förhållande med lillasystern Stella. Det börjar med cykelturer till familjen Rabells gård under en sommar och han spenderar allt mer tid där. Men något stämmer inte med pappa Rabell och det är inte lätt att växa upp. Att upptäcka sexualitet och att försöka hitta sin identitet dominerar början av romanen. Det är ganska mycket misär och mobbing men också nära relationer.

Kjell Westö är en mästare på miljöer och på att skildra Finlands historia, men nu har han nog gått ett snäpp djupare. De historiska markörerna finns så klart där men mer i bakgrunden och står i kontrast till de små händelser i karaktärernas liv …

Mary Ward inser redan vid sex års ålder inte är någon flicka utan inombords är hon en pojke. Hon är Martin. Det är dock 1950-tal och diskussionen om könstillhörighet är inte mer än i sin linda. Mary lever ihop med sin mamma Estelle, pappa Sonny och lillebror Timmy. Estelle har bekymmer med psyket, Sonny är vidrig och Timmy anses vara det perfekta barnet, men trivs inte alls med den plan hans föräldrar har för honom. Spelplatsen är landsbygden i England, men även London och USA har sin plats i berättelsen. 
Även om berättelsen är mörk finns det mycket kärlek också. Det finns en scen tidigt i boken där pappa Sonny brutalt misshandlar Mary som nog kommer följa med mig för alltid, ihop med Murakamis flåningsscen i Fågeln som vrider upp världen och flesa scener ur Ett litet liv. Den är så neutralt berättad så att man knappast tror att det går att berätta om en barnmisshandel på det här viset. Den scenen sätter på något vis ett avstamp för resten av berättelsen, som ändå sträcker sig över …

Vid glömskans rand- Sergej Lebedev
En rastplats. På en stång en ångande kittel, man kokar fisksoppa; harren är ömtålig, kokas lätt för länge. Och som delikatess: rå fisk, gnuggad med salt och peppar, saftig, rimmad under en tyngd. När ni ätit fortsätter ni på er rutt längs forsen, hoppar fram och tillbaka mellan stränderna, och under en övergång är det någon som trampar på en människoskalle som fastnat mellan stenarna, den är övervuxen med glatt, grönt slem. 
En skalle. I vattnet - en människoskalle. Och längre uppströms - en framsköljd brant, ett svart as av torv. I torven ännu fler skallar, benrester, upplöst kött, likt tranbär som legat under snöns över vintern; ett läger hade sin begravningsplats här, den var på väg att spolas bort, men forsen ändrade sitt lopp och gav sig i väg i en annan riktning. Äcklad inser du att i fisken du just ätit fanns delar av detta kött, att du redan har förvandlats till människoätare, att ni alla är människoätare, för ni har alla ätit av samma fisk och…

Hägern - Lise Tremblay
I den franskspråkiga delen av Quebec i Kanada finns en liten by med ett sinande antal invånare. Det finns en sjö med vackra fåglar och det finns en skog med fina jaktmöjligheter. Det finns en ständig schism mellan de bofasta och sommargästerna som vill fly storstaden. Det finns ett missnöje med att ungdomar flyr landet för staden. Det finns döda fåglar fullpumpade med hagel och någon har skjutit gubben Lefebvre.
I fem sammanhängande noveller delar fem berättare med sig av livet i den lilla byn. Varje novell är som en egen liten gåta, en jagberättare som delar med sig av sin sfär leder läsaren in i landsbygdens innersta hemligheter med sina ledtrådar. Det tar en stund att få grepp om vem som berättar och allt eftersom trillar pusselbitarna från tidigare delar på plats. Berättarna är oerhört nära berättelsen, de vet knappt mer än vad vi vet, vilket gör det hela väldigt spännande. Jag läste den två gånger för att verkligen få cirkeln att gå ihop. 
Det är en karg, n…

Orkidépojken - Helena Dahlgren Lina är försvunnen. Hanna och Zeb är bästa kompisar och försöker hitta sin tillvaro i den dödstrista förorten Tyresö. Orkidépojken skriver sin blogg och det verkar finnas något obehagligt ute i skogen. 
Helena Dahlgren var min bokhora då hon fortfarande skrev för Bokhora. Jag såg direkt när ett inlägg kom från henne, jag köpte böcker efter hennes tips och jag startade så en egen bokblogg. Nu har vi varit bloggkollegor och vänner i många år och nu romandebuterar hon. Jag inser att jag tror detta är första gången jag läser en roman av en person jag faktiskt känner, det är en helt ny upplevelse. Jag som är hårt skolad inom litteraturvetenskapen att man inte ska bblanda in författare i läsningen blir lite överrumpad av den här känslan. Nu menar jag inte att jag ser Helena i någon karaktär eller så men jag ser hennes språk som jag hört på andra sätt förut och jag får en annan känsla för händelserna för jag ser kanske lite mer av vad hon valt att inte ha med e…

Memorys bok - Petina Gappah
Memory sitter i ett fängelse i Zimbabwe för mord. Hon har blivit dömd till dödsstraff. Hon tror att hon blev såld till en vit man av sina föräldrar när hon var liten, mannen som hon senare sitter anklagad för att ha mördat, men hon vet inte för hon har ingen att fråga. Hon är albino, kunde inte vistas i solen och har tack vare sin privilegierade uppväxt hos en vit man fått en ordentlig skolgång. Hon har alltid stuckit ut, så även på fängelset. 
Petina Gappahs har tidigare skrivit den fantastiska novellsamlingen Sorgesång för Easterly och har nu romandebuterat med denna intensiva bok. Hon beskriver vardagen i Zimbabwe och i fängelset på ett väldigt rakt och detaljerat sätt, det är obehagligt att läsa om fängelsets rutiner och Memorys döda släktingar. Hon sparar inte på detaljerna när det kommer till toalettbestyr i fängelset eller andra vidrigheter. Hon får även med det lite mer vidskepliga och skrockfulla draget i Afrika, karaktärerna runt Memory tror på an…

Jag är ledsen Johan Hilton för att jag stalkar dig, det är verkligen inte planerat alls. Jag har hängt mycket i DN:s monter som haft fantastiskt program (och gratis kaffe)
Skriv nåt kul då ditt jävla svin! Hör Nanna Johansson en röst säga i sitt huvud men hon har nog aldrig fått set uppmaningen från någon annan. Johannes Klenell är den som skrivit rubriken och kommer frpn Galago. Sara Granér känner av ett begär om att vara rolig och tyckte det car skönt att skriva annat.
När inser man att man är så rolig att man jan leva på det? Sara tänker att hennes böcker ska vara kul, bra eller fint ekler alla tre. Utan nåt av dessa blir det dåligt, men hon går inte inför att bara göra nåt roligt. Humor är svårt för det är så svårt att veta vad som är kul. Är det kul så är det. Nanna har just gjort en rolig bok ned sig själv som jury för vad som är roligt så hon håller inte helt med. Men hon skriver inte envart roligt.
Jobbar man tematiskt när man gör seriealbum? Sara gör inte det jättemycket, ho…

En biografi om Hjalmar Söderberg, en scifibok och en bilderbok om älvor. Kan de ha något gemensamt? Ja, alla skildrar Stockholm.
Stockholm som gestalt i litteraturen ska det nu handla om. Jesper Högström, som skrivit biografin, är från Skåne och kommer alltid vara skpning. Han staden Stockholm utifrånich ser en fördel i det.  Mårten Sandén är förvisso född i Stockholm men bodde i södra Sverige i många år. Han har dock alltid haft Stockholm med sig och känner nu att han flyttat hem. Henrik Fexeus ör från Örebro, ganska mära den stora staden, men ändå för långt bort för att bli annat än mytisk.
Söderberg, Strindberg och Fogelström ör alla stora Stockholmsskildrare. Enligt Högström önskade Hjalmar Söderberg skildra Stockholm så som de stora stadsskildrarna skrivit om Paris, Köpenhamn osv. Även om Söderberg skildrar Stockholm väldigt realistisk så är det ändå en litterär gestaltning.
Hur är man nyskapande i en Stockholmsskildring idag? Sandén är nyfiken på det hemliga Stockholm, han går …

Celia B Dackenberg har just gett ut boken Kulturkoftor och har varit involverad i tidningen Hemslöjd.
Vad är en kulturkofta? Helt oförskämt är det lite nedvärderande men vad vore kulturen utan dessa människor? Det är de som går på teater och konserter.
Koftan är ett fantastiskt plagg. Celia älskar koftor och bilder på koftor. Hon vill genast veta historien bakom och hur koftan är gjord. Hon har hittat inspiration i allt från miss Marple till Kurt Cobain. Hon har studerat foton i låsta rum och experimenterat med färg, form och mycket ull. Hon har läst på om tama björnar och om polarexpeditioner.
Boken är fantastiskt fin, den blandar historia och stickbeskrivningar på ett enastående sätt. Celia har dessutom släpat med alla tröjor ur boken, vilket säkerhetsvakterna på mässan tyckte var ganska märkligt men sticknördarna är i extas över att få se och peta såklart.

Charlie Eriksson har skrivit sin livsberättelse i boken Aldrig ensam där han vill synliggöra psykisk ohälsa. Charlie har själv levt med höga krav på sig själv och depression. Han hade egentligen ett perfekt liv med sport, bra betyg i skolan, goda vänner och familj men allt kan rämna när som helst. Alla kan drabbas.
Charlie bestämde sig för att berätta efter flera självmordsförsök. Få bort alla lögner och själv förstå vad som händer. Han startade sidan Aldrig ensam och la ut sina texter och insåg vilket behov det fanns av att läsa ochvorata om detta. Han vilke ge andra som känpar någon och något att relatera till.
De som är svårast att nå ut till är killar och män, de som inte vill prata känslor. De som har en hård yta. Charlsie tror tyvärr att väldigt många har en hård fasad men sitter hemma själva med sitt mörker. Han kommer fortsätta känpa för att få ut information och nå ut till människor som är ensamma i sin sjukdom.

Bodil Jönsson har råkat skriva en bok om tid som från början bara handakde formen. Hon skulle skriva 100 frågir och svar om just tid.
Tid har alltid varit intresserad av tid, när hon var fyra år trodde hon att människor hade årsringar precis som träd. Nu vid 75 årsringar vet hon bättre men hon tycker ändå det är en fin bild.
 Det värsta som finns är att leva i nuet, för det har alltid passerat. Varför går man upp på morgonen? För man vill något, för livet går framåt. Tid är naturens fantastiska sätt att hindra allt på en gång. Vi har mått, vi ser hur låbga vi är, men vi har inga naturliga sätt att se tid. Varför har vi historiskt varit så intresserade av att tämja tiden? Antagligen för att ha kontroll.
Före och efter, säger Bodil och tappar en papmugg på golvet. Det är inte så svårt, men vi behöver mer soecifikt än så. Hur länge är före och efter? Är det skillnad på bakåttankar och eftertankar? Hur svarar man på barns frågor om hur många straxar som är en stund?
Tiden bryr sig inte o…

Tre kulturpersoner, tre norrlänningar. Tre personer som brinner för landsbygden.
Mats Jonsson menar att städer i Sverige är mer kopplade till städer i världen än Sverige som nationalstat. Som stad har man brutit ett kontrakt man har med Sverige och glömt bort landsbygden. Po Tidholm tänker att det faktiskt ändå är den del av landet som är störst och anser att städerna behöver landsbygden. Städer tar resurser från landsbygden både i form av varor och invånare. Sara Parkman menar att den klyfta som framstått är av samma mekanism som kolonialismen.

Två spänningsförfattare med väldigt olika bakgrund. Christoffer Carlsson är kriminolog och Jonas Bonnier är en avhoppate från Bonnierkoncernen. Jonas har skrivit många böcker som blivit refuserade men nu har han skrivit en spänningsroman om det soektakulära helikopterrånet för några år sedan. Christoffer tänker att det finns inga perfekta brott men man kan komma jävligt nära med kite tur. Ja säger Jonas, att komma undan med rån av 39 miljoner som så försvinner trots att de grips är hyfsat nära. De rånare han intervjuat har en märkligt pragmatisk syn på sitt yrke, de åker in och ut ur fängelse men rycker medt på axlarna åt det.
Varför ville rånarna prata med Jonas? Han menar att rån är det finaste man kan göra på den kriminella banan, och ett såhär spektakulärt berömt rån skryter man gärna om.  Det är svårt att glömma helikopterrånet. En liga stjäl en helikopter, tar sig till en värdedepå och stjäl 39 miljoner och glider iväg i helikoptern omringsde av blåljus. Helt klart en poliskår …

Färgglad hawaiiskjorta och ormskinnskor, det är ingen hejd på hur skön den skotska decksrdrottningen Val McDermid är.
Serien om Carol Jordan och Tony Hill är uppe i til böcker men när Val började skriva om dessa karaktärer var tanken inte att det skulle bli en serie, till exempel hade hon nog använt en verklig stad om hon visste att det skulle bli fler. Den senaste boken i serien som finns på svenska, Det svarta nätet, är nummer nio i ordningen och gandlar om troll på nätet. Framför allt om kvinnor som blir trollade ich trakasserade på internet. Det är män som trollar, Val funderar på om det kan handla om att män förr tillverkade saker och hade mer fysisk mening i världen men understryker att det så klart inte på något vis är en ursäkt.
Jag har själv inte läst något sv Val McDermid och jag är inte särdeles imponerad av deckarserier över huvudtaget men det är intressant att höra hur dessa böcker blir till. Karaktärer som utvecklas, karaktärers relationer som förändras och hur polistea…

När de seminarier man kryssat för blir inställda får man omgruppera och se på annat. Det kan ofta leda till de bästa stunderna på mässan. Plötsligt sitter jag på ett lättsamt samtal mellan Gunilla Brodrej och konstnären Lars Lerin om Carl Larsson. Ett mysigt samtal om konstnärsskapet och likheter mellan dessa två konstnärer.

Det märks tydligt att John Ajvide Lindqvist inte bara är en författare utan öven en entertainer. När jag smyger fram för att ta en bild sträcker han upp armarna och säger att man ju måste bjuda på sig själv.
Ajvide Lindqvist är aktuell med en bok som är tredje delen i en serie som inleddes med Himmelstrand om människor som finner sig strandade i en apokalytisk värld. Han säger själv att han är mer en bildperson eller ordperson, han ser saker han vill berätta som en serie bilder, en samling tavlor som han är rädd för, och har ibland svårt att få ut det i ord. Han vill förvara dessa fantastiskt dyrbara tavlor i ett hus. Och skydda dem från...eh..hagel...!
Kanske är det dessa tavlor i hans huvud dom gör att hans skräck är så bra? Så påtaglig?
Den realistiska ramen måste vara otroligt realistisk i just skräck för att läsaren ska tro på det övernaturliga elementet menar moderator Yukiko Duke och författaten håller med. Skräck är fasa och rädsla, något som sipprar in i vår verklighet. Vamp…