Metta skänkte mig ordet ”surrealistisk”. Detta ord skall nu få avkläs tillsammans med ”kreativitet”. Det här är vad jag ger tillbaka. Drömsyn. Det är en av de definitioner som finns på begreppet. Jag behöver inte ens tänka efter, för att kunna para samman surrealism med min kreativitet, eftersom de när varandra. ”Vägen till Umbria” är surrealism i ett nötskal. Eskapism till en plats som bara drömmar och fantasi kan skapa. Trots detta hänger själva realismen ändå kvar. Hur flippat det än må vara och hur förvrängt det än må bli, så finns alltid åtminstone ett uns av verklighet kvar. Det kanske inte alltid behöver synas i läsarens ögon, men bakom allt står jag med logik och pekpinne. Skulle jag förklara allt, försvinner det där eggande. Det lockande. Därför låter jag prefixet vara kvar. Enda gången ”sur” blir positivt i mina ögon. Där och i krusbär. Jag drömmer mycket. I vardagen och det vakna tillståndet. De där drivande målen och tankarna som andra ser som drömmar. Men jag drömmer även …