lördag 6 augusti 2011

Fria män - Halldór Laxness


Bjartur har, efter många år hos en storbonde, äntligen köpt egen mark. Han bygger sig en gård, som han kallar Sommarhus, gifter sig med en kvinna och har några får att sköta om. Han är numera en självständig man, en fri man. Det är dock lättare sagt än gjort, frun är nervklen, det är mycket sjukdom och död, fåren har mask och springer bort och så sägs det att det finns ett spöke på gården.
Vilken fantastisk bild Laxness målar upp av det tidiga 1900-talets isländska landsbygd. Islänningar har mycket respekt för naturen och Laxness gör den grymma isländska naturen levande i sina poetiska skildringar. Karaktärerna är oerhört dynamiska men ingen av dem är särskilt sympatiska. Jag vet ärligt talat inte om jag ska avsky eller tycka synd om Bjartur, denne envise man som står fast vid sin sak hur illa det än går för honom. Han bryr sig mer
om sina får än sig själv, sin fru och sina barn vilket naturligtvis leder till svält och sjukdomar.


Litteratur har en avgörande roll i boken. Karaktärerna, inte minst Bjartur själv, älskar att läsa upp dikter ur minnet eller komma på egna vid speciella tillfällen. Laxness är själv en god poet och har skrivit fantastiska dikter som läsaren får ta del av som karaktärernas egna. Det finns även ett och annat inslag av kristendom, men folket på den isländska landsbygden sätter gärna sin tilltro till naturen.


Boken är skriven på tidigt 30-tal, alltså ganska nära i tiden för när berättelsen utspelar sig, men det känns som att Laxness visste att folk från andra kulturer och även vi i framtiden skulle läsa den. Den är skriven på ett sätt som gör att någon som inte vet något om livet för hundra år sedan på den isländska landsbygden enkelt kan sätta sig in i situationen. Man får även uppleva en tid då allt fler väljer att flytta in till städerna, vissa även till Amerika, vilket skapar en intressant rivalitet mellan stad och landsbygd. Man kan även känna av en begynnande globalisering så Bjartur försöker köpa en isländsk bok, men allt de har är utländska verk. Det märks även av efter första världskriget då det blir större efterfrågan på fisk och fårkött från utlandet och det börjar gå mycket bättre för Islands ekonomi.

En stor eloge till översättaren av den nya svenska utgåvan, Inge Knutsson, som hittat ett fantastiskt språk att locka den svenske läsaren med. Jag myser riktigt ordentligt över alla härliga lagom gamla uttryck som gör berättelsens tidsplan trovärdigt.

Köp boken här eller här.











6 kommentarer:

  1. S-S: Tackar :D la även upp ett inlägg på www.enbokcirkelföralla.se.

    SvaraRadera
  2. Nu är jag verkligen sugen på boken. Ska läsa den i september, har jag tänkt, när jag ska resa till och vara i Göteborg. Då blir det bra med en e-bok.

    SvaraRadera
  3. Bokmania: Ja jag läste den på min Kindle, funkade hur bra som helst. Och den räcker länge för den tar tid att läsa :)

    SvaraRadera
  4. Mycket fin recension, säger jag också. Den lockar verkligen till läsning- och jag ska se till att låna så småningom. Det är spännande att följa din isländska "turné".

    SvaraRadera
  5. Ingrid: Tack snälla! Jag misstänkte faktiskt att du skulle gilla det :)

    SvaraRadera