Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2012: Vad läser barn på Grönland, Färöarna och Island?





Förläggaren Niels Jákup Thomsen berättar att mycket litteratur varit på danska, både skönlitterärt och skolböcker. Det är bara de senaste årtiondena man börjat trycka böcker på färöiska. Författarinnan Marjun Kjelnæs kände sig som en utkantsmänniska då hon fick läsa om Laura Ingalls på danska i stället för sitt språk. Samma sak gäller Grönland, berättar författarinnan Julie Edel Hardenberg, fast där är det än mer komplicerat då man kan tala om flera språk på Grönland. Var det bättre på Island? Själv läste jag Kalle Anka på danska, och jag är född på 80-talet, även om det självklart fanns barnböcker på isländska.

Den isländska författarinnan Gerdur Kristny tycker att det är viktigt att barn kan känna igen sig i barnböcker.

Thomsen berättar att skolorna på Färöarna har bibliotek och det finns ett fåtal bokhandlar. För att nå ut till befolkningen har de en bokklubb där hela 16 000 av Färöarnas 48 000 invånare är medlemmar och får böckerna skickade till sig, vilket jag tycker låter helt fantastiskt. Kjelnæs säger att det finns något liknande men hon tror att många fortfarande väljer böcker på danska. Kristny säger att bokmarknaden på Island går bra, problemet är dock att skolorna inte får några pengar att köpa in böcker. Hon menar att det inte är alls bra, vill barnen läsa Hungergames så ska de få göra det på isländska där den heter Hungurleikarnir.

Vad kostar det med barnböcker på de inhemska språken? På Färöarna är det relativt billigt, billigare än de på danska, eftersom de får mycket stöd. På Grönland finns det också möjlighet till stöd, vilket gör att folk har råd. På Island är böcker billigare än mycket annat, i alla fall på isländska. Dock har folket slutat köpa utländska böcker på tex Amazon efter finanskrisen då den isländska kronan är låg.

Ett väldigt härligt och inspirerande seminarium som får avsluta min mässa för det här året.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…