Fortsätt till huvudinnehåll

Pest, film, vulkanutbrott och homosexualitet

Máni Steinn - Pojken som inte fanns - Sjón

Till den lilla isolerade ön Island kommer smittan med ett fartyg. Den 16-årige pojken Máni Steinn älskar film och vill utforska sin sexualitet som gay men det är inte helt enkelt. Året är 1918, första världskriget härjar, spanska sjukan dödar, vulkanen Katla har utbrott och världen är allt annat än tolerant mot homosexualitet. Men Máni Steinn verkar stå utanför allt, han verkar immun mot den fruktansvärda pest som dödar det mesta, det är som om han egentligen inte finns. När sjukdomen snabbt sprider sig stängs allt som lockar folksamlingar, däribland Máni Steinns älskade biografer. 

Sjón är som vanlig fantastisk i sitt språk. Han håller poesin nära hjärtat, vilket inte minst märks i de rytmiska dialogerna. Domedagskänslan är genomgående, både i Máni Steinn jakt på sexuell tillfredställelse men också i naturen i form av sjukdom och den erupterande vulkanen. Berättelsen är också väldigt filmisk, både i sitt bildspråk och i och med pojkens enorma filmintresse. 

Den här romanen kom på svenska 2014, efter att alla Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-böcker samt tv-serien berört hela svenska folken och det är svårt att inte vända tankarna åt HIV-romanhållet. Det står faktiskt till och med på slutet att boken är skriven med en man som dött i AIDS i åtanke. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.