Fortsätt till huvudinnehåll

Halldór Laxness


En av den isländska litteraturens giganter är så klart Halldór Laxness (1902-1998). Efternamnet kommer från den plats där han växte upp som hette just Laxness. Han var en oerhört produktiv författare som gav ut 51 böcker och dominerade i stort sett den isländska litteraturen under 1900-talet. Han var även översättare där blandannat Ernest Hemingways Falväl till vapen bär hanssignatur på den isländska urgåvan. Flera av hans böcker har också filmatiserats.

1955 tilldelades Laxness Nobelpriset i
litteratur med följande motivering:

"För hans målande epik, som förnyat den stora isländska berättarkonsten"'

Vilket sammanfattar hans författarskap på ett bra sätt. Han tar vara på det som är isländsk, den fantastiska och samtidigt grymma naturen, de envisa folket och myterna om naturväsen. Dock skall sägas att all hans litteratur inte är någon slags avkomma från den isländska sagan, även om han tagit vara på den på ett bra sätt. I sitt nobeltal framhäver han vikten av litteratur och av att föra vidare berättelser och visdom från generation till generation:

"Jag tänker på de underbara människor från folkdjupet so
m fostrade mig. Jag tänker på min far och på min mor. Och jag tänker särskilt på min gamla mormor, som lärde mig många hundra verser av gammal isländsk poesi, innan jag lärde mig alfabetet. [...]
Jag frågade mig den kvällen på mitt skånska hotellrum: Vad kan framgång och berömmelse ge en diktare? En viss materiell lycka, det är klart, som en följd av pengar. Men om en isländsk skald glömmer sitt ursprung ur folkdjupet, där sagan bor; om han mister förbindelsen med och pliktkänslan mot det tillbakaträngda livet, som min gamla mormor lärde mig att vörda – då är berömmelse och välstånd ganska likgiltiga."

Laxness verkar ha levt ett spännande liv. Han fick sin första berättelse publicerad redan som fjortonåring i den största morgontidningen. På 1920-talet reste han mycket i Europa och omvändes till katolicism och tog till och med mellannamnet Kiljan efter det irländska helgonet St Kilian. Senare blev han i stället socialist efter en resa till USA.

Några av hans mest kända böcker är Gerpla, Salka Valka, Islands klocka och den alldeles nyöversatta Fria män.

Efter Laxness död har det under 2000-talet kommit två stora biografier över författaren. Halldór Laxness: En biografi av namnen Halldór Gudmundsson är godkänd av hans änka. Den andra biografin, skriven av Hannes Hólmsteinn Gissurarson, blev kritiserad för att inte ange källor och författaren fick senare betala skadestånd på 3,1 miljoner isländska kronor (då ungefär 300 000 svenska kronor). 2004 köpte den isländska regeringen Halldórs hem Laxness som numera är ett museum tillägnat författaren.










Kommentarer

  1. Tack för presentationen av en intressant författare som jag snart tänker läsa en bok av.

    SvaraRadera
  2. Bokmania: Ja han är väldigt spännande, jag läser Fria män just nu faktiskt och gillar :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…