Fortsätt till huvudinnehåll

Svanen - Guðbergur Bergsson

En 9-årig flicka blir skickad till landet för att spendera sommaren på en gård då hon kommits på med att snatta. Hon byter den kala staden vid havet mot den mer levande landsbygden. Men hur ska hon klara sig utan havet? Där finns ju trots allt bara en å. 

Svanen gestaltar den fantastiska isländska miljön på ett underbart sätt. Naturen får eget liv med strömmande åar, slukande sankmarker och vackra berg. Korna, fåren och hästarna får mänskliga drag och blir minst lika viktiga som människorna i berättelsen. Det kan till och med tyckas att människorna parodieras. Landsbygden är enorm kontrast mot staden och flickan får uppleva många nya saker, både bra och dåliga. 

Karaktärerna i boken har inga namn utan de benämns som flickan, bonden, dottern, daglönaren och så vidare. Den är berättad ur flickans perspektiv och trots att hon inte alltid förstår vad som händer så kan läsaren mellan raderna utläsa precis vad som pågår, till exempel när flickan tror att Daglönaren har en spene som man kan mjölka, vilket han gör framför henne. 

Det finns även en hel del inslag av blandning mellan dröm och verklighet då flickan ofta drömmer eller fantiserar ihop egna versioner av världen:

Flickan lutade sig framåt på hästen och somnade nästan medan den långsamt lunkade åstad, och hon tyckte att hon färdades fram på ett brunt, varmt skepp som seglade mjukt och behagligt på ett upprört hav på väg ut i något som hon inte hade en aning om var det skulle sluta. 

Språket är som ni ser poetiskt och ger en fantastisk stämning som får i alla fall mig att längta efter den levande och lite magiska naturen på Island, men människorna i berättelsen kan jag gärna vara utan. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här .  Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.