Fortsätt till huvudinnehåll

Nyläsare eller omläsare?

Det pratas en hel del om köpstopp, tegelstensutmaningar och recensionsböcker i bokbloggvärlden just nu. Samtliga ämnen är givetvis högintressanta, men jag skulle vilja lägga till en diskussion som jag själv funderar mycket över; hur många är nyläsare och hur många är omläsare?

Jag har alltid varit en nyläsare, jag vill alltid läsa nya böcker. Varför läsa böcker som man redan läst när det finns några miljoner andra att välja på? Fast jag har börjat tänka om lite. Varför inte läsa något som man på förhand vet är bra? Jag är sugen på att läsa om ett flertal böcker som jag egentligen inte minns så mycket av. Jonathan Strange och Mr. Norrell står högt upp på listan, och den passar ju fint med tegelstensutmaningarna med sina nästan 800 sidor. Liftarens guide till galaxen är en annan. Jag kanske skulle börja med någon som inte är tegelsten och se hur det känns? Dvärgen av Lagerkvist kanske? Det borde ju helt klart gå undan att läsa en bok man redan läst.

Jag har faktiskt redan tjuvtestat lite, jag läste om Svindlande höjder, efter ett evinnerligt tjat om den i en av Twilight-böckerna. Även om jag visste ungefär hur det skulle gå så var det lika bra för det.

Jag börjar nog bli en omläsare ändå. Vad tycker ni?

Kommentarer

  1. Ja men visst tar det lite emot när det finns så mycket mer?

    SvaraRadera
  2. Jo men om en bok verkligen berör så är den ju som en bra film, man bör läsa den iaf 2ggr för att snappa upp de fina nyanserna och öka på djupet ytterligare. En bra bok tål att läsas om minst en gång:)

    SvaraRadera
  3. Ja film-jämförelsen har ju jag oxå tänkt på, vissa filmer har an ju sett flera gånger. Och jag har trots allt börjat läsa Charlaine harris, trots att jag redan sett True Blood på TV

    SvaraRadera
  4. Skillnaden är väl att en film tar 2 timmar att se om, och man behöver *knappt* ha ögonen öppna när man gör det...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.