Fortsätt till huvudinnehåll

Sorgesång för Easterly - Petina Gappah

Tyvärr missade jag Petina Gappah helt på bokmässan, men jag har haft förmånen att ta del av hennes fantastiska bok. Sorgesång för Easterly består av 13 olika noveller som alla handlar om folk i Zimbabwe. Vi får lära känna flera olika typer av karaktärer i olika samhällsklasser, allt från de som bor i övergivna hus till politiker. Ibland är det varmt, ibland är det rått och obehagligt. Vi får läsa om en vardag som är långt ifrån vår egen.

Jag faller starkt för berättarperspektiven som skiljer sig åt mellan de olika novellerna. Vissa berättas i jag-form, vissa i tredje person. En novell berättas med ett begynnande "tänk dig att du" och en novell berättas med ett inledande "Vår man i Genéve..." i novellen Vår man i Genéve vnner en miljon euro. Gappah leker med alla möjliga olika berättarperspektiv. 

Det är fantastiskt svårt att försöka sammanfatta en novellsamling känner jag. Det är så många olika starka berättelser som var och en säkert skulle kunna bli egna romaner. En av mina favoriter är novellen med samma namn som boken, Sorgesång för Easterly, som handlar om en kvinna som konstant får missfall. Hon vill så gärna ha barn. En dag går hon förbi Marthas hus, där hon finner denna sinnesförvirrade kvinna föda barn. De hinner inte få någon hjälp utan den barnlösa kvinnan sliter loss navelsträngen med sina tänder och tar med sig barnet medan Martha lämnas att dö. I slutet av novellen får man reda på att det är den barnlösa kvinnans man som våldfört sig på Martha så det är hans barn hon har stulit. 

Boken är obehaglig och sorglig men lärorik. Man får reda på mycket om hur saker och ting fungerar i Zimbabwe och man får lära sig en del som landets historia. Jag ser fram emot Petinas nästa bok. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…