Fortsätt till huvudinnehåll

Hush, hush - Becca Fitzpatrick


Som flera bokbloggare har noterat (bla Bokbabbel, Bokhora och Bokfreak) så är änglarna på uppgång efter de senaste årens vampyrhysteri. De kommer, liksom vampyrerna, i flera olika skepnader; goda, onda, fallna, kvinnliga, manliga och så vidare.

Hush, hush (eller Fallen ängel som blev dess svenska titel) är en i högen och är den första delen ien blivande serie om människan Nora och en fallen ängel. Den har många likheter med Stephanie Meyers Twilight (Människotjej blir uppvaktad av övernaturligt väsen, de går på samma skola, hon lever med en frånvarande ensamstående mamma då pappan gått bort..) Men det känns faktiskt som en välkommen nyhet med just ängeln.

Och nu ska vi inte glömma att den är menad som ungdomsbok.

Boken är något trög på sina ställen, det finns till exempel otaliga tillfällen som Nora intalar sig att hon är rädd för Patch, men ändå följer hon honom blint. Det blir inte trovärdigt efter tio gånger.

Däremot är det kul att läsa om ängelns värld, hur han kommit att bli fallen och hans krafter. För de som vill läsa boken på egen hand så kanske ni ska hoppa över nästa stycke

Becca övertygar med några inbyggda deckarhistorier. En bra bit in i boken så vet man faktiskt inte riktigt vem det är som är ängel/änglarna (om man inte läst baksidestexten tyvärr) då det händer ett flertal mystiska händelser. En av änglarnas kraft är att de går in i människors medvetande och planterar tankar som människan sedan tror är verklighet. Detta händer ett flertal gånger (Nora tror hon kör på en människa, tror att hon trillar ur en åkattraktion på tivoli, tror att hon haft inbrott och så vidare) och jag går på det varje gång! Ett obehag fyller mig genast efter varje sådan händelse då jag inser att det inte alls hände.

Allt som allt måste jag säga att jag gillar det, trots något långa transportsträckor, och kommer nog att läsa del två, vid namn Crescendo, som kommer ut i oktober. Hoppas den fortsätter på samma spår, fast än mer intensiv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.