Fortsätt till huvudinnehåll

Drottningen vänder blad - Alan Bennett

Jag fullkomligt älskar att få bokpresenter, särskilt när det dessutom är en bok man själv inte känner till. Så gissa om jag blev överlycklig när Holly Hock skickar mig Drottningen vänder blad

Den här tunna lilla boken är fantastiskt rolig och samtidigt en filosofisk bok enligt mig. Läser man den från pärm till pärm på en kväll får man följa med drottningen av Storbritannien från det att hon av en ren tillfällighet till de att hon på ålderns höst blir en riktigt flitig läsare och även författare. Vi får följa med drottningen på möten med premiärministrar och tråkiga resor där hon egentligen vill läsa. 

Om man läser den ur ett lite mer filosofiskt perspektiv får vi följa läsprocessen. Drottningen är en ovan läsare som i början läser enkla böcker. Hon går sedan på allt svårare böcker så som Proust. Dessa funderingar kring om man kan träna upp sitt läsesinne väcker en del tankar. Böcker kräver mer eller mindre av sina läsare, men kan vem som helst ta sig an vad som helst? Vi får även känna på en ångest över att den 80-åriga drottningen missat den litterära världen under hela sitt liv. Vi får även känna på den motsatta känslan, det vill säga funderingar kring vad man kan ha missat medan man har näsan i en fiktiv värld i stället för att hänga med i den verkliga.     

Sedan kommer man ju inte ifrån alla fantastiska formuleringar och tankar kring läsning och litteratur som boken bjuder på. Känn bara på den här:

George Painters biografi om Proust fick också följa med. 
Och när drottningen beskådade de blå och skära böcker-
na som stod uppradade på hennes skrivbord tyckte hon
nästan att de såg ätbara ut. Som tagna ur ett konditorifönster. 

Bennett, Alan, Drottningen vänder blad, s. 66, Ordfront förlag 2010

Kommentarer

  1. Visst är det en charmig bok med många underbara formuleringar! Men nu efter en ganska lång tid efter så när jag tänker på den ser jag den här damen på väg över slottsgårdens baksidan med raska steg till den ganska så skrangliga (vet ej om den var det!?) bokbussen. Och hur hon sitter med näsan över böckerna och knappt svarar på tilltal...

    SvaraRadera
  2. Jag gillade den också! Äkta läsglädje både hos drottningen och mig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…