Fortsätt till huvudinnehåll

Vår man i Havanna - Graham Greene

Wormold är en brittisk ensamstående pappa som bor på Kuba. Han har en bortskämd dotter som kallas Milly och han är dammsugarförsäljare i en tid då det kanske inte var helt självklart att man hade en dammsugare i varje hem. Det säljs alltså inte många dammsugare och Wormold har det svårt med ekonomin.

En dag blir Wormold erbjuden att arbeta för den brittiska underrättelsetjänsten som hemlig agent, deras man i Havanna. Han ska inte bara spionera på amerikaner, ryssar osv utan han ska även ha flera underagenter runt om i landet. Wormold tycker inte att det är något för honom, men när dottern vill ha en häst, en stallplats och ett medlemsskap i en fritidsklubb så ser han sig tvungen till att tacka ja.

Wormold kan inget om att vara agent, han får lära sig skicka kodade telegram och inte lyckas han anställa några underagenter så han diktar ihop ett gäng, bara för att få ut så mycket pengar som möjligt. En Don Quijote-liknande med förvrängning i flera led historia sätter igång:

Tio dagar förgick och han hörde inte ett ord. Han kunde inte
ens skicka in sin ekonomiska rapport förrän den imaginäre
agent som åstadkom den hade blivit utforskad och gillad.
(Vår man i Havanna, Graham Greene, Månpocket 1984 s. 67)

Men det tar snart slut på det roliga. Plötsligt blir en pilot vid namn Raul nerskjuten under en flygtur, Wormold blir ordentligt uppskärrad eftersom en av hans påhittade agenter heter just Raul och är pilot. En annan man som överensstämmer med en av låtsasagenterna, Doktor Cifuentes, blir rejält skrämd efter en skottlossning. Underrättelsetjänsten inser att De andra är dem på spåren och en vild jakt för att rädda livet på fler låtsasagenter samt på Wormold själv.

Trots att boken genomgående är rolig samtidigt som den är spännande så finns det partier då jag ville gömma mig under täcket tills obehaget var över. Ett exempel är när Worlmolds tyske vän Doktor Hasselbacher berättar om upplevelser från andra världskriget:

"Man dödar en människa - det är så lätt", sa doktor Hasselba-
cher, "det fordrar ingen yrkesskicklighet. Man kan vara säker
på vad man har gjort, man kan bedöma om någon är död, men
att rädda liv - det fordrar mer än sex års utbildning och
sedan kan man aldrig vara riktigt säker på att det var ens egen
insats som räddade den människan.
[...]
"Det finns inte en enda patiens som jag med säkerhet vet att jag
har räddat, men mannen som jag dödade - om honom vet jag det.
Han var ryss och mycket mager. När jag borrade in stålet skrapade
jag mot benet. Det ilade i tänderna på mig."
(Vår man i Havanna, Graham Greene, Månpocket 1984 s. 149)

En riktigt rolig men samtidigt allvarlig bok. Jag älskar Don Quijote så anspelningarna på den gör mig ytterst glad. Samtidigt är det roligt att lära känna alla knäppa karaktärer och Miljön på Kuba. Nu står det i och för sig att det är en saga som utspelar sig i en obestämd framtid (Skriven 1958) men man kan ju ana sig till ungefärlig tidpunkt; att han är dammsugarförsäljare idenna tid är på något sätt bara så klockrent, pricken över i:t.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.