Fortsätt till huvudinnehåll

Vår man i Havanna - Graham Greene

Wormold är en brittisk ensamstående pappa som bor på Kuba. Han har en bortskämd dotter som kallas Milly och han är dammsugarförsäljare i en tid då det kanske inte var helt självklart att man hade en dammsugare i varje hem. Det säljs alltså inte många dammsugare och Wormold har det svårt med ekonomin.

En dag blir Wormold erbjuden att arbeta för den brittiska underrättelsetjänsten som hemlig agent, deras man i Havanna. Han ska inte bara spionera på amerikaner, ryssar osv utan han ska även ha flera underagenter runt om i landet. Wormold tycker inte att det är något för honom, men när dottern vill ha en häst, en stallplats och ett medlemsskap i en fritidsklubb så ser han sig tvungen till att tacka ja.

Wormold kan inget om att vara agent, han får lära sig skicka kodade telegram och inte lyckas han anställa några underagenter så han diktar ihop ett gäng, bara för att få ut så mycket pengar som möjligt. En Don Quijote-liknande med förvrängning i flera led historia sätter igång:

Tio dagar förgick och han hörde inte ett ord. Han kunde inte
ens skicka in sin ekonomiska rapport förrän den imaginäre
agent som åstadkom den hade blivit utforskad och gillad.
(Vår man i Havanna, Graham Greene, Månpocket 1984 s. 67)

Men det tar snart slut på det roliga. Plötsligt blir en pilot vid namn Raul nerskjuten under en flygtur, Wormold blir ordentligt uppskärrad eftersom en av hans påhittade agenter heter just Raul och är pilot. En annan man som överensstämmer med en av låtsasagenterna, Doktor Cifuentes, blir rejält skrämd efter en skottlossning. Underrättelsetjänsten inser att De andra är dem på spåren och en vild jakt för att rädda livet på fler låtsasagenter samt på Wormold själv.

Trots att boken genomgående är rolig samtidigt som den är spännande så finns det partier då jag ville gömma mig under täcket tills obehaget var över. Ett exempel är när Worlmolds tyske vän Doktor Hasselbacher berättar om upplevelser från andra världskriget:

"Man dödar en människa - det är så lätt", sa doktor Hasselba-
cher, "det fordrar ingen yrkesskicklighet. Man kan vara säker
på vad man har gjort, man kan bedöma om någon är död, men
att rädda liv - det fordrar mer än sex års utbildning och
sedan kan man aldrig vara riktigt säker på att det var ens egen
insats som räddade den människan.
[...]
"Det finns inte en enda patiens som jag med säkerhet vet att jag
har räddat, men mannen som jag dödade - om honom vet jag det.
Han var ryss och mycket mager. När jag borrade in stålet skrapade
jag mot benet. Det ilade i tänderna på mig."
(Vår man i Havanna, Graham Greene, Månpocket 1984 s. 149)

En riktigt rolig men samtidigt allvarlig bok. Jag älskar Don Quijote så anspelningarna på den gör mig ytterst glad. Samtidigt är det roligt att lära känna alla knäppa karaktärer och Miljön på Kuba. Nu står det i och för sig att det är en saga som utspelar sig i en obestämd framtid (Skriven 1958) men man kan ju ana sig till ungefärlig tidpunkt; att han är dammsugarförsäljare idenna tid är på något sätt bara så klockrent, pricken över i:t.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…