Fortsätt till huvudinnehåll

Vem dödade Palomino Molero? - Mario Vargas Llosa

Då har även jag lyckats läsa något av året nobelpristagare. Mario Vargas Llosa sägs ha skrivit ett 60-tal böcker, så det borde finnas både bra och dåligt, kanske något för alla smaker. Jag ville inte direkt ge mig på de mer kända titlarna som är uppbokade två år framöver på biblioteken, utan jag ville läsa något annat så jag valde just Vem dödade Palomino Molero? från 1986. Det är en rå och grym berättelse redan från första stund. En ung man blir alltså mördad på ett våldsamt sätt. Han har blivit hängd, spetsad, sönderslagen, bränd och testiklarna hängde och dinglade en bit ner på hans lår.

Polisen Lituma ska utreda vem som har dödat pojken, han och hans chef ger sig ut på en rundresa bestående av intervjuer av allt från horor upp till högt uppsatta militärer. Det peruanska samhället på 50-talet skildras genom denna resa, vi får oss en inblick i en manlig machokultur och vi får en känsla av att militären står över lagen (de samarbetar inte med polisen och har egen domstol). Kvinnobilden i boken är väl inte helt vad man är van vid heller. Det är även en stor klasskillnad i det peruanska samhället, en skillnad stor nog för att föranleda ett mord.

De två poliserna inser snabbt att det finns en anledning till att Palomino tagit värvning inom flygvapnet och börjar leta där. De upptäcker ett triangeldrama mellan Palomino, en militär och en högt uppsatt  militärs dotter. flickans pappa anser att Palomino är skyldig till våldtäkt medan de i verkligheten älskade varandra och var på väg att gifta sig.

De båda poliserna lyckas alltså lösa gåtan, men det slutar inte lyckligt. Militären skjuter sin dotter och sig själv, men byns invånare tror på konspirationer inom militären eller att Ecuador är skyldiga till dådet och poliserna idiotförklaras något. De båda poliserna blir förflyttade långt bort till ställen där ingen vill bo eller arbeta.

Jag gillar det grymma raka sättet som Vargas Llosa berättar på, men ändå rycks jag inte riktigt med i historien. Kanske att karaktärerna är något för ytliga och statiska för min smak då de hamnar lite i skymundan för allt våld, orättvisor och råa machosnack. Hat mot indianer, hat mot homosexuella, kvinnoförnedring, lågt förtroende för statliga organ och så vidare tar upp stor plats. Eller så var jag inte riktigt på rätt läshumör. Jag får läsa något mer av honom för att kunna sätta det i en kontext.






Kommentarer

  1. Det verkar som om du och jag haft liknande upplevelser av att läsa honom även om vi valt olika böcker.

    SvaraRadera
  2. Ja hehe skönt man inte är helt ute och cyklar då när man ändå är lite kritisk mot en nobelpristagare =)

    SvaraRadera
  3. såg boken på ett antikvariat i går

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…