Fortsätt till huvudinnehåll

Normalstörd

Idag har jag varit på seminarium med fackklubben på jobbet. Jag hade ingen aning om vad det skulle handla om. På lunchen sitter kollegan Christina och berättar om ett roligt program hon sett på TV om utvecklingsstörda som spelar teater. När jag sedan drar iväg till seminariet får jag reda på att det är grundaren till teatern som Christina pratat om som ska föreläsa.

Det var fantastiskt bra, Pär Johansson bjuder på sig själv och sina skådespelare. Han är helt rak och ärlig, kallar dem för utvecklingsstörda och sig själv för normalstörd. Han berättar om hela historien som lett fram till succén, berättar om roliga saker hans skådespelare haft för sig och pratar dyrt och heligt om hur man måste trivas med vad man gör och våga satsa på det man vill. De har gått från en liten föreställning där de tvingades ge bort biljetter för att någon skulle komma till Ica-reklamen, melodifestivalen, nyhetsmorgon, broadway osv.

Så har ni chansen att gå på deras föreställningar så gör det. Det finns självklart även en bok skriven om fenomenet Glada Hudik-teatern vid namn Shaken [not störd] som kan köpas här. Det går även att beställa recensionsex. Jag tror att det är en må-bra-bok ur verkliga livet, för det var den känslan man fick på föreläsningen.

Kommentarer

  1. Jag lyssnade på Pär Johanssons sommarprogram, skrattade hur mycket som helst och var sedan tvungen att stanna bilen för att jag grinade så mycket. Fantastisk man!

    SvaraRadera
  2. Ja han är så ärligt rolig, inte tillgjord eller elak som stå-uppare kan vara. Jag är så himla sugen på att läsa boken om dem också.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…