Fortsätt till huvudinnehåll

Lucka 7 - Bengt Ohlsson

bild lånad från sv.wikipedia.org
Under mina litteraturvetarstudieår läste vi så klart Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Den är inte särskilt chockerande längre men man måste sätta in den i sin tids kontext. Abortfrågan var inte direkt något man skulle tala öppet om i början av 1900-talet. Jag tyckte verkligen om karaktärerna och handlingen i Söderbergs bok. I ungefär samma veva som vi läste boken vann Bengt Ohlsson augustpriset för sin roman Gregorius, alltså en slags svar till Doktor Glas fast sedd ur den vidrige prästens synvinkel, och den tyckte jag var helt fantastisk. Och som ni nog börjar ana så har jag inte läst ett ord av författaren sedan dess.

Bengt Ohlsson är faktiskt den ende författaren i min favorit 12:a som jag inte har i min bokhylla.  Jag har tidigare spanat in både Syster och Kolka utan att köpa/låna/läsa. Mest intresserad är jag dock av hans senaste, Rekviem for John Cummings, som är en roman om Johnny Ramone. jag får se om jag får tag på den via biblioteket, annars lär det kanske komme en pocketversion mot slutet av året.

Uppdatering: Har just hittat Se till mig som liten är på Myrorna, min favorittolva är således helt komplett med minst ett verk av varje författare!







Kommentarer

  1. Doktor Glas har jag tänkt att jag borde läsa, fast nu blev jag sugen på att läsa Gregorius också. Antar att man behöver ha läst Doktor Glas först?

    SvaraRadera
  2. Alltså det är väl lite som med hönan och ägget ;) nä men man kan nog läsa i vilken ordning som helst. Dr Glas är inte så lång.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…