Fortsätt till huvudinnehåll

Drömsk indierock på svenska

slowgold.se

Slowgold


Stora Teatern Göteborg 9/9 2017
Amanda Werne - Sång, gitarr, munspel, flygel
Johannes Mattsson - Bas
Erik Berntsson - Trummor

Det är premiär för Stora Teaterns höstprogram och samtidigt avslutning för Slowgolds sommarturné. Jag startade min musiksommar med First Aid Kit på Liseberg där Amanda Werne var gäst och blev nyfiken på detta musikunder. I sommar har så den lilla trion bland annat hunnit med ett inhopp på Way out West och det är en avslappnad atmosfär på turnén på hemmaplan i Göteborg. Det är en kvalmig stämning i Kristallbaren före konserten, det är näst intill slutsålt så det förklarar ju saken. Salen är ganska liten men präktig med balkonger och allt. Det känns lite märkligt att sitta ner på en rockkonsert men det funkar. 

Trion drar av låt efter låt på ett säkert sätt, allt från ballader till riktigt rockiga låtar. Det finns inga marginaler att gömma sig bakom som trio, ingen kompgitarr som täcker upp för en lead guitar och ingen som enbart är med på sång och kan fokusera på det utan allt måste klaffa hela tiden och det lyckas Slowgold fenomenalt med. Att Amanda inte tappar bort sig eller trasslar in sig i sina gitarrer och munspel är för mig en gåta. Det är helt enkelt omöjligt att inte dras in i låtarna Amanda kör solo på flygeln eller digga med i låtarna där hela bandet trycker på i de rockiga partierna. När de så gör en tolkning av Chris Isaaks megahit från slutet av 80-talet "Wicked game" är det ingen tvivel om Slowgolds musikaliska genialitet. För det är en tolkning, ingen cover, hon har själv översatt den och gör den helt till sin egen. 

Det är en uppenbart nöjd publik som lämnar Storan denna regniga septemberkväll. Applåderna mellan låtarna är enorma och ibland vill de inte ta slut. Slowgold har helt klart framtiden för sig och borde få en stor radiohit väldigt snart för det har de gjort sig väl förtjänt av. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.