Fortsätt till huvudinnehåll

Lika välkomna som en drink på dödsbädden

Bob Hund
Liseberg 3/6 2016
Bäst: Att de håller än.
Sämst: Det kunde gott varat lite längre och varit lite fler i publiken.

Sverige har nåtts av nyheten att Freddie Wadling nyligen gått bort. Bob Hund bestämmer sig för att inleda sin konsert på Liseberg i ett rekordvarmt Göteborg med att hylla den bortgångne artisten, en marchorkester tolkar "Den ensamma sjömannens födelsedag" på ett lågmält sätt. Sedan blir det dock full fart på de testosteronstinna 50-åringarna. 

Ja, energin är det inget fel på. Varken gällande gubbarna på scen eller publiken. De bränner av gamla hits som "Ska du hänga med? Nä!!", "Tralala lilla molntuss, kom ska du få en puss" och "Nu är det väl revolution på gång". Bandet har även röstat fram vilken deras genom tiderna sämsta låt är, kom fram till "Brooklyn salsa" och körde den också. Frontmannen Thomas Öberg är lika ball, knepig och oförutsägbar som alltid. Han bygger om scenen, bygger torn av förstärkare som han klättrar på, trasslar in sig i mikrofonstativet och dansar hejdlöst utan skjortan på. Mellansnacket är så klart på topp, vi får veta att Thomas aldrig går o lägger sig utan att ha ställt sig frågan "Har du inget man kan dansa till?" (innan de kör låten med samma namn) och vi får veta att det är idioterna som får samhället att gå runt. Han förbjuder även publiken att klappa annat än i dubbel takt. Ett stort plus till tjejerna de bjudit in att köra på flertalet låtar. 





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…