Fortsätt till huvudinnehåll

När Johnny Depp kom till Liseberg

Hollywood Vampires


Liseberg 6/6 2018
Publik: Fullt i varenda vrå av nöjesparken
Bäst: Alice Coopers Sverigetröja i extranumret Schools out
Sämst: Scenupplägget på Liseberg. 

Supergrupperna har radat upp sig genom åren men Hollywood Vampires är, i alla fall för mig, något helt nytt. Rock-farfar Alice Cooper och gitarristen Joe Perry från Aerosmith kanske inte är en speciellt märklig kombination men släng så in flickidolen och piratskådisen Johnny Depp på det. Dessutom verkar halva rockeliten ha uppträtt ihop med bandet i diverse former sedan de bildades 2015, som Dave Grohl, Marilyn Manson och så den numera avlidne Christopher Lee. Och vad gör de då? De spelar covers helst från döda artister som var stora på 70-talet. 

Det här kan ha varit något av det konstigaste jag varit med om i musikväg. Utöver det uppenbara märkliga beteendet av att superkändisskådisen Johnny Depp står och hamrar på en gitarr på en scen på Liseberg så var liksom banduppsättningen allmänt lustig. Alla fick vara med och sjunga, Cooper sjöng så klart mest men Depp drog av ett par låtar, som Bowies Heroes och Perry kör Aerosmiths Sweet emotions som blir lite väl meta i sammanhanget. Till och med basisten drar av Ace of Spades i sann Lemmy-anda. 

Det märktes ganska väl på publiken att många var där för att få en glimt av Johnny Depp, tjejer köade med plakat i timmar före. Men även gamla rockrävar med diverse bandtröjor på sig var där för att dricka öl och gunga i takt med den ändå behagliga rockmusiken. Tyvärr är Lisebergs scen väldigt märkligt uppbyggd och borde nog inte vara skådeplats för sådana världsartister, de borde nog tänka om rejält. 

Men det var roligt och underhållande. Det är det viktigaste.  




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…