Fortsätt till huvudinnehåll

Boktipsutmaning!

Jessica som skriver bloggen Ord och inga visor har kommit med en fantastisk utmaning. Hon vill, inför det nya läsåret 2011 ha tips på nya författare hon aldrig läst. 

Jessica, jag vill gärna tipsa dig om en norsk författarinna vid namn Hanne Örstavik. Hon skapar intressanta kvinnogestalter och skildrar viktiga psykologiska frågor. Hon skriver inte alltid rakt ut vad som händer utan läsaren får se mellan raderna. Hon skriver spänningsromaner som inte är deckare utan handlar om vardagsting med existentiella undertoner. Hon skildrar sina berättelser inifrån sina karaktärer. 

Jag tycker att du ska inleda med romanen Kärlek, en kort historia om en mor och hennes son i Nordnorge. Deras kväll skildras som två parallella historier där vi får läsa mamman Vibekes och sonen Jons berättelser om vart annat. Det handlar om det vardagliga och att gå om varandra, både fysiskt och känslomässigt. 

Hanne har även en tendens att ta med litteratur i sina handlingar. Vibeke ovan beger sig till biblioteket som är stängt vilket är till stor besvikelse. Huvudpersonen i Vecka 43 är doktor i litteraturvetenskap och handlar i viss mån om meningen med litteratur. Kallet handlar till och med om att skriva en roman.

Jag hoppas att du, och flera andra, kan tänka sig prova på den här fantastiska författarinnan. 

Kommentarer

  1. Tack för tipset. Detta är något jag ska ta till mig. En helt okänd författare för mig.

    SvaraRadera
  2. oj, den här författaren har jag aldrig hört talas om ! Först blev jag livrädd vid ordet spänningsroman eftersom jag inte är deckartypen men detta lät riktigt spännande. Antecknar tipset.

    SvaraRadera
  3. Ja hon har inget med deckare att göra hehe. Kärlek är enbart 148 sidor lång, så hoppas folk kan tänka sig att prova på.

    SvaraRadera
  4. Vilket jättebra tips! Jag har redan undersökt och ser att alla böckerna finns på bibblan! *gnuggar händerna*
    Tack för det tipset och tack till Ord och inga visor som såg till att det kom fram med sin fråga!

    SvaraRadera
  5. Violen: Vad kul att du blir intresserad, det är det viktigaste med bokbloggande tycker jag, att dela med sig av sina bästa tips och ta del av okända spännande författare.

    SvaraRadera
  6. Hanne Örstavik gillar jag, men det var länge sen jag läste henne. Bäst har jag tyckt om "Lika sant som jag är verklig", läste den på gymnasiet, i efterhand kan jag tycka att det var ett märkligt val från lärarens sida, minns dock inte vilken intention hon hade med valet.

    SvaraRadera
  7. Dolly: Ja jag läste Kärlek när vi läste genusperspektiv på litteraturvetenskapen och sedan på norska under delkursen norska/danska när jag läste Svenska språket. Två helt olika perspektiv :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…