Fortsätt till huvudinnehåll

Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen - Anne Holt och (hennes syssling) Anne Holt

Maj-Britt är 8 år och bor ihop med sina knasiga föräldrar och lite smått knäppa lillasyster Juni. Hon har inte så många kompisar och tycker inte att någon förstår henne. När hon en dag stöter på pojkflickan som flyttat in i grannhuset och kallar sig Mars-Britt blir tillvaron sig aldrig lik igen. Mars-Britts mamma är jättesnäll och de har en stor hund som skrämmer bort elaka pojkar. De blir genast bästisar och en del galna äventyr, som leder till både sjukhusbesök och polisbesök, sätter igång. 

Holtarnas barnboksdebut är en fantastisk liten historia som ger utlopp för allt det där som busiga barn så gärna vill göra. Maj-Britts mamma tillverkar leksaker som ger kompisen en stöt och sedan fastnar hon i en linbana som pappan hängt från ett fönster på övervåningen och ut i ett träd. Vilken 8-åring gillar inte sånt? Situationerna löser sig alltid på bästa sätt utan att bli moraliserande. 

Illustrationerna är fantastiskt fina, dock kan jag känna att de ibland är lite felplacerade. Ibland kommer en händelses bild inte förrän på nästa sida när händelsen redan är utredd. Kanske att man skulle kunna önska lite fler detaljer i bilderna som inte talas om i texten så att barnen har lite mer att utforska i bilderna. 

Även om boken handlar om två tjejer tycker jag den passar både tjejer och killar då dessa flickor är såpass olika. Jag ser definitivt fram emot fler berättelser om de här tjejerna från Holt-duon och ser definitivt fram emot mer av den nya förlaget Lilla pirat. 

Recex från Lilla pirat. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…