Fortsätt till huvudinnehåll

Jag reser ensam - Tore Renberg

I den fristående uppföljaren till Mannen som älskade Yngve har nu Jarle Klepp hunnit bli 25 år och året är 1997. Han ägnar all sin tid åt universitetsstudier i litteratur, sprit och kvinnor. I ett brev på posten får han en begäran om blodprov från polisen, en Anette Hansen påstår nämligen att han är far till hennes 7-åriga dotter Charlotte Isabel. Det visar sig att Jarle är far till Charlotte Isabel och att hon ska komma och bo hos honom i en vecka. Hur ska det gå till, Jarle vill väl inte ha en dotter. Det måste vara något misstag. Eller?

För er som läst Mannen som älskade Yngve, minns ni den där festen där allt spårar ur och Jarle vaknar upp i en säng med en tjej? Det är alltså hon som är Anette Hansen! Jag älskar sådana här små spinn offs och blir helt till mig. Det är nästan så att det räcker för att hålla uppe hela boken för min del. 

Jag gillar verkligen karaktären Charlotte Isabel Hansen och jag tycker om alla bitar i boken där det så att säga handlar om henne. Jag skrattar, känner med henne och blir både ledsen och glad. Jag tycker även om Jarles resa från att vara en egoistisk skit till att faktiskt inse att han gillar Charlotte Isabel. Vad jag däremot inte gilla är Jarles kvinnobild. Han har en tjej som han har ett förhållande med och allt han kan tänka på när han ser henne är att "ligga och sprattla mellan hennes ben" och dylika beskrivningar. Han har även en granne som han funderar en del kring och så har vi ju såklart mamman till hans dotter, Anette, som han också tänker på, sexuellt. Att blanda in ganska knepiga litterära teorier om Proust med de lättsamma avsnitten om dottern känns också lite konstigt, det blir så väldigt stora kontraster i läsningen. Men jag är beredd att förlåta detta då jag verkligen gillar berättelsen i stort. 

Nu hoppas jag att de andra böckerna om Jarle ska komma ut på svenska. Jag kan läsa norska böcker men de är ju så otroligt dyra. Jag vill verkligen veta hur det kommer att gå med Jarle och Charlotte Isabels relation efter att hon lämnat Bergen efter en veckas besök. 

Köp boken här eller här

Recensionsexemplar från Gilla böcker









Kommentarer

  1. Haha, det jag gillade mest var just kontrasterna mellan Proust-avsnitten och de enkla frågorna om dottern och barn i allmänhet. Däremot tyckte jag precis som du angående hans kvinnobild, herregud vad jag var irriterad på Herdis Snartemo och alla beskrivningar av hur han "ligger och sprattlar mellan hennes ben" och hennes utseende hit och dit. Trist.

    SvaraRadera
  2. Eli: Ja jag vill väl inte påstå att kontrasten kanske var ett problem, men jag började ändå tänka i banorna "vad händer om han nördat in sig på något jag inte är intresserad av?" Så som kanske bildelar eller något. Skulle det fortfarande fungera? Funderar setupen för någon som inte gillar litteraturteori utan bara vill ha en fin berättelse? Men jag tänker väl för mycket som vanligt :) Ang kvinnobilden så blir jag bara mer arg när jag nu lagt ifrån mig boken och funderat lite. Funkar ju inte ihop med vare sig att han ska va intellektuell på hög nivå eller med barnets delar av berättelsen...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…