Fortsätt till huvudinnehåll

Klassiker i snygg nyöversättning

För ett tag sedan bad jag, via sociala medier, om tips på bra kärleksromaner. Inget slisk, inget porr, inte nödvändigtvis ett lyckligt slut utan bara den där kärlekshistorien som etsar sig fat i ens minne för alltid. Det tips som jag tyckte var oväntat och som stack ut var den tjocka trilogin om Kristin Lavransdotter. Nog sagt om det, en nyöversättning kom i år och biblioteket ordnade klassikerprat med översättaren Gun-Britt Sundström så det var slut på ursäkter. 

Ett kargt och vackert Norge på 1300-talet. Kristin står inför vuxenvärlden med allt vad det innebär. Hon är nyfiken på Arne, men hennes far har valt att hon ska gifta sig med Simon. Kristin möter dock kärleken på helt annat håll, när hon möter en riddare vid namn Erlend och känner en näst intill sexuell beshatthet av honom. Att möta Erlend i hemlighet är inet bara ett svek mot Simon utan även mot Kristins familj, speciellt hennes far. Men går det att stoppa den envisa och kärleksblinda Kristins vilja?

Jag vet inte om en nyöversättning av en bok utkommen 1920 är berättigad eller nödvändig, eller om det enbart handlar om att rättigheterna för Norstedts går ut 2019, men det vore roligt om det innebär att böckerna om Kristin får en liten renässans för de är otroligt bra.  Det stora temat är så klart kärlek men det handlar också om hederskultur och om kvinnors kamp för sin egen tillvaro som så klart är aktuella ämnen än idag. Boken är ett komplext nät av olika relationer, både kärleksrelationer som kompisrelationer och familjereationer. Karkatärerna utvecklas ständigt och det finns inga enkla svar på de funderingar om rätt och fel som romanen ställer. 

Som den islänning jag är så blir jag så klart till mig av den släktberättelse som läggs fram här i sann isländsk sagoanda men jag tycker inte att en ska låta tidsepoken medeltid skrämma en från läsning. Det är inte mossigt eller tråkigt, det skulle lika gärna ha kunnat utspela sig i nutid om en ser till det som är viktigt. Fast det är mäkta skönt att slippa mobiler, Facebook och märkeskläder. 

Sigrid Undset var en otroligt produktiv författare men trilogin om Kristin Lavransdotter är nog den roman som tagit störst plats i världslitteraturen. Hon hade själv ett olyckligt äktenskap som resulterade i att hon blev ensam med sina barn. Dock hade hon det hyfsat gott ställt i och med författarlön från staten och sedermera Nobelpriset i litteratur 1928. Hon är inte bara en av få kvinnor som fått priset utan en av de yngsta. Hon dog slutligen 1949 i sitt hem i Lillehammer, efter att ha levt i USA under krigsåren.


Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…