Fortsätt till huvudinnehåll

Brott - Karin Fossum

Jag blir hooked ganska så omgående när jag börjar lyssna på Brott av Karin Fossum. Boken börjar med att författarinnan ser en kö av människor utanför sitt hus - det är människor som väntar på sin tur att få sin historia berättad. Först i kön står en ung kvinna med ett spädbarn i famnen, men mannen som står näst på tur pockar på författarinnans uppmärksamhet och ber att få kliva före i kön. Han måste få bli berättad omgående, han kan inte vänta.

Mannens namn är Alvar Eide. Han är en medelålders ganska så tystlåten och tillbakadragen man, som arbetar på ett konstgalleri och lever ensam. Han har inga ambitioner i livet, han är nöjd med att låta vardagen gå sin gilla gång, trivs i sin ensamhet och vill helst inte ha andra människor nära inpå. En dag dyker dock en ung kvinna upp på galleriet, hon tränger sig in i Alvars liv och vänder allting på ända. Plötsligt vet Alvar inte hur han har det med något, eller ens vem han är. Är han god och generös eller elak och småsint? Kan han vara stark eller är han en svag person som låter sig köras över?

Jag tycker så himla mycket om denhär boken. Författarinnan har skrivit in sig själv här och var i texten, då hon tar pauser i sitt skrivande och har dialoger med Alvar om hur hans berättelse skall framskrida. Jag tycker otroligt mycket om bilden av alla människor som står på kö och väntar på att det skall bli deras tur att bli berättade. Man får känslan av att författarinnan är tyngd under ansvaret att se till att alla får komma fram i ljuset, men att hon ser det som sin uppgift i livet och hon utför den utan att knota.
Trots att berättelsen är ganska dyster och vemodig är den samtidigt mysig att lyssna på, vilket säkerligen både beror på berättelsen i sig och på Lil Terselius, som gör ett så bra jobb med uppläsningen.

Om du är sugen på att läsa Brott, så finns den att köpa här och här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…