Fortsätt till huvudinnehåll

Brott - Karin Fossum

Jag blir hooked ganska så omgående när jag börjar lyssna på Brott av Karin Fossum. Boken börjar med att författarinnan ser en kö av människor utanför sitt hus - det är människor som väntar på sin tur att få sin historia berättad. Först i kön står en ung kvinna med ett spädbarn i famnen, men mannen som står näst på tur pockar på författarinnans uppmärksamhet och ber att få kliva före i kön. Han måste få bli berättad omgående, han kan inte vänta.

Mannens namn är Alvar Eide. Han är en medelålders ganska så tystlåten och tillbakadragen man, som arbetar på ett konstgalleri och lever ensam. Han har inga ambitioner i livet, han är nöjd med att låta vardagen gå sin gilla gång, trivs i sin ensamhet och vill helst inte ha andra människor nära inpå. En dag dyker dock en ung kvinna upp på galleriet, hon tränger sig in i Alvars liv och vänder allting på ända. Plötsligt vet Alvar inte hur han har det med något, eller ens vem han är. Är han god och generös eller elak och småsint? Kan han vara stark eller är han en svag person som låter sig köras över?

Jag tycker så himla mycket om denhär boken. Författarinnan har skrivit in sig själv här och var i texten, då hon tar pauser i sitt skrivande och har dialoger med Alvar om hur hans berättelse skall framskrida. Jag tycker otroligt mycket om bilden av alla människor som står på kö och väntar på att det skall bli deras tur att bli berättade. Man får känslan av att författarinnan är tyngd under ansvaret att se till att alla får komma fram i ljuset, men att hon ser det som sin uppgift i livet och hon utför den utan att knota.
Trots att berättelsen är ganska dyster och vemodig är den samtidigt mysig att lyssna på, vilket säkerligen både beror på berättelsen i sig och på Lil Terselius, som gör ett så bra jobb med uppläsningen.

Om du är sugen på att läsa Brott, så finns den att köpa här och här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo