Fortsätt till huvudinnehåll

Ingenting att ångra - Trude Marstein

Heidi och Vegard har varit ett par i fjorton år och de har tre barn, Matilde tolv år, Julia åtta år och Klara fem år. Det är första dagen på sommarlovet och de ska åka till sommarstugan för att bada, fiska, byta vindskivor och äta glass. Heidi måste dock göra klart bokslutet så Vegard får åka iväg med tre döttrar själv. När de väl åkt är det inte arbete som Heidi ägnar sig åt, utan hon träffar sin älskare Mikkel. 

Det är vardag, det är ångest, det är passion, det är detaljer som sätter fingret på vad det är att vara människa och leva i olika relationer till andra människor. Och det är fantastiskt. man kan tänka sig att sådana här berättelser gjorts om och om igen men Marstein har en så egen stil, en så egen röst, att det känns som att det fyller en lucka som jag inte visste att jag hade. Hon beskriver Heidis längtan efter passionerad närhet på ett sådant sätt att jag inte annat än kan förstå henne och jag kan inte tycka illa om henne. Inte för att det är något fel på Vegard och hans engagemang, men de har väl helt enkelt tappat bort varandra i barnuppfostran och hamnat i gamla invanda spår. Vegard är frustrerad, vill gärna ligga mycket mer, men samtidigt vill han inte tvinga sig på Heidi om hon inte är intresserad. Marstein får till skildringen av barnen på ett sådant vis att det känns riktigt äkta. Det är inte idyll och gull hela tiden, de är rent ut sagt skitjobbiga, men hon får ändå fram varför det är värt det. 

Jag har tidigare skrivit om Marsteins första bok som översatts till svenska, Göra gott, och man känner helt klart igen stilen och hennes sätt att föra fram en berättelse. Hon skriver i långa stycken, men korta avsnitt, utan repliker men texten flyter på fantastiskt bra ändå. Hon varvar inre tankar med yttre omständigheter på ett fantastiskt sätt, som en inre monolog och yttre miljöbeskrivning i ett. Heidi och Vegard är fokalisatorer i vartannat avsnitt och inte allt för sällan bryts perspektivet med en liten cliffhanger. I Göra gott får vi möta en ny karaktär i varje avsnitt och det är oerhört spännande att se varje växling. Det är inte riktigt samma intensiva växling i den här boken, så klart, eftersom den bara växlar mellan två, men jag tycker mig ändå kunna finna prov på hennes skicklighet även här. Det kan handla om att Vegard och Heidi fortsätter varandras tankar om en händelse, att de tänker på liknande händelser ur sitt förflutna fast på helt olika håll, eller helt enkelt att vädret växlar från den ena personen till den andra. Den största spänningen ligger i frågan om Heidi ska bli påkommen av sin man eller träffa på någon bekant. Ska de gå isär eller fortsätta, eller kanske finna varandra på nytt? Kommer Vegard leva ut sina fantasier om andra kvinnor?

Jag har helt enkelt hittat en ny favoritförfattarinna, det var inte bara en engångsföreteelse att Göra gott var intressant utan Marstein har något som ingen annan har, något jag behöver och har längtat efter. Jag hoppas Kabusa översätter alla böcker hon skrivit på en gång. 

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Kabusa Böcker







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.