Fortsätt till huvudinnehåll

En Nobelpristagare värd priset

Nätternas gräs - Patrick Modiano

Författaren Jean minns en svunnen tid, ett svunnet Paris. Med hjälp av sin svarta anteckningsbok, full av fragmentariska noteringar, tar hans sig till platser han inte besökt på länge och till minnen han inte funderat kring på länge. Fyrtio år tidigare älskade han en mystisk kvinna som kallade sig Dannie. Hon gick under flera alias, bodde på hotell och verkade ha någon slags koppling till Marocko. Jean märkte att hon inte talade sanning men hans känslor för henne fick lögnernas vikt att kännas sekundär. Sedan försvann hon och Jean blev förhörd av polis. Vad hände Dannie och vem var hon, egentligen?

Patrick Modiano tar upp något väldigt intressant, Något som än i dag är ganska outforskat,  nämligen det här med minnet. Vad är minne, hur minns vi? Varför ser våra minnen av samma sak olika ut och vad är sanning? Som läsare måste man avgöra själv vad som egentligen hände, läsa lite mellan raderna i Jeans romantiserade återberättelse. Med avstamp i den svarta anteckningsboken flyter det förflutna fram genom Modianos fantastiska sätt att berätta med hjälp av ett bildrikt språk. 

Mina tankar går genast till Den store Gatsby med tanke på att det är en författare som berättar om en svunnen era och som på något sätt snubblar in i berättelsen om några enastående figurer. Självklart tänker jag också på Proust, inte bara för att det är Paris och Frankrike, utan även på grund av det här med minnet. Modianos bok är ganska kort, 137 sidor, så den är ju inte i närheten av lika tung som Proust, så bli inte rädda för att läsa den på grund av det. Och så är det så lart en fantastisk Parisskildring, för oss som älskar Paris. 

Köp boken här eller här

Boken går att lyssna på som radioföljetong fram till och med 30 januari 2015. 


Kommentarer

  1. Har precis avslutat Dora Bruder. Påminner om det du berättar om Nätternas gräs - att försöka hitta någon slags sanning med hjälp av fragment. Dora Bruder är också kort, utspelar sig i Paris under den tyska ockupationen och är så sorglig, så sorglig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…