Fortsätt till huvudinnehåll

En Nobelpristagare värd priset

Nätternas gräs - Patrick Modiano

Författaren Jean minns en svunnen tid, ett svunnet Paris. Med hjälp av sin svarta anteckningsbok, full av fragmentariska noteringar, tar hans sig till platser han inte besökt på länge och till minnen han inte funderat kring på länge. Fyrtio år tidigare älskade han en mystisk kvinna som kallade sig Dannie. Hon gick under flera alias, bodde på hotell och verkade ha någon slags koppling till Marocko. Jean märkte att hon inte talade sanning men hans känslor för henne fick lögnernas vikt att kännas sekundär. Sedan försvann hon och Jean blev förhörd av polis. Vad hände Dannie och vem var hon, egentligen?

Patrick Modiano tar upp något väldigt intressant, Något som än i dag är ganska outforskat,  nämligen det här med minnet. Vad är minne, hur minns vi? Varför ser våra minnen av samma sak olika ut och vad är sanning? Som läsare måste man avgöra själv vad som egentligen hände, läsa lite mellan raderna i Jeans romantiserade återberättelse. Med avstamp i den svarta anteckningsboken flyter det förflutna fram genom Modianos fantastiska sätt att berätta med hjälp av ett bildrikt språk. 

Mina tankar går genast till Den store Gatsby med tanke på att det är en författare som berättar om en svunnen era och som på något sätt snubblar in i berättelsen om några enastående figurer. Självklart tänker jag också på Proust, inte bara för att det är Paris och Frankrike, utan även på grund av det här med minnet. Modianos bok är ganska kort, 137 sidor, så den är ju inte i närheten av lika tung som Proust, så bli inte rädda för att läsa den på grund av det. Och så är det så lart en fantastisk Parisskildring, för oss som älskar Paris. 

Köp boken här eller här

Boken går att lyssna på som radioföljetong fram till och med 30 januari 2015. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…