lördag 24 mars 2012

Flugornas herre - William Golding

Jag måste börja med att säga förlåt till min gymnasielärare i svenska. Vi skulle ha läst den här boken i klassen och sedan diskutera den. Jag läste den aldrig, förlåt, men nu känner jag en tung sten falla från mitt samvete när jag väl har gjort det. 

Ja ni vet ju vad den handlar om, ett gäng pojkar som efter att deras plan blir nedskjutet blir strandsatta på en öde ö. De utser en ledare, de försöker hålla en eld igång för att förbipasserande skepp ska se och det går åt skogen med allt. De bråkar, småkillarna går på toa överallt och de tar död på varandra. Nu vill jag att alla ni läsare där ute som INTE läst boken, men vet vad den handlar om, räcker upp en hand. Varför är det så att man vet vad den handlar om utan att ha läst?

Det är en klassisk berättelse. Jag tänker flera gånger att jag läst eller sett samma sak förut, men intalar mig så klart att det är från den här boken som de senare berättelserna härstammar. Jag kan komma på flera berättelser som är baserade på Goldings roman, däribland ett av mina absoluta favoritavsnitt av Simpsons där de blir strandsatta efter att skolbussen varit med om en olycka efter ett fruktrace i mittgången. Att så många inspirerats av berättelsen, och att så många kan återberätta den utan att ens ha läst den måste tyda på att det är bra och att det är en berättelse som är tidlös. 

Boken är även ett ypperligt exempel på att Nobelpristagare inte nödvändigtvis behöver vara svåra, den här boken är lättläst. Bra litteratur måste inte vara svår, snarare tvärtom. Det är svårt att skriva en enkel roman som är bra. 

Köp boken här eller här







4 kommentarer:

  1. Bra litteratur behöver definitivt inte vara svår, den ska inte vara svår. Det som jag kallar för ordbajseri, som många stora författare håller på med, är inte svårt. Att berätta en bra historia på knappt 200 sidor, det är svårt.

    Jag älskade den här boken, det var en otäck läsupplevelse. Människan är ett riktigt elakt djur.

    SvaraRadera
  2. Monika: Ja människor är fruktansvärda egentligen.

    SvaraRadera
  3. Shame on me, jag har inte läst den fast jag så ofta hört talas om den. Dags att göra det nu, förmodligen! :-)

    SvaraRadera
  4. Helena: Men det finns ju så många böcker som man "ska" läsa så :)

    SvaraRadera